

16 sep kl 20:15, 2009
Idag för ett år sen sa jag farväl till en av mina bästa vänner. Den största sorgen hittills i mitt liv.
22 års vänskap fick ett slut..
Finn var hästen med stort H. för mig . En häst som honom får man bara en gång i livet. Och jag är mycket tacksam över att jag fick privilegiumet att ha en sådan häst.
Har många gånger tänkt att jag ska skriva om honom, bl.a till Connemaranytt, som många har bett mig om, men har aldrig riktigt kunnat klara av att göra det. Det har gjort för ont !
Nu vet jag att han har det bra & springer uppe på de gröna ängarna med sina fruar ( Fleur, Jackie, Gina mfl. )
Tack fina Finn för alla år du gav mig & för alla dina fina avkommor som du satte till världen . Det är en av höjdpunkterna i mitt liv, att få åka på ponnytävling & titta på när Finnbarnen tävlar
// Bondmoran
Hej Millan.
Visst är det grymt när man mister en kär vän :Just djur som bara ser upp till en och är så trogna, det finns ingen ondska i ett djur. Sedan är det lika svårt om det är en häst, hund eller katt. Man tror att man är beredd, för våra djur har ju en något så när begränsad tid i detta liv. Men det är ändå lika hemskt och svårt . Tur att vi har våra minnen med våra kära djur. KRAM FR: Mamma Laila.
Skrivet av Laila pettersson den 17 september, 2009 kl. 09:13 #
Oj vad det tåras i ögonen när jag läser om dina känslor för din vackra och kloka häst..Det är inte lätt när det är dax att vinka farväl....
Skrivet av Anki den 17 september, 2009 kl. 13:50 #
Jag vet hur det känns...både före och efter...det finns inte ord, man är så "tom"..
www.dinstudio.stallschönqvist.se
Skrivet av Pia Schönqvist den 29 november, 2009 kl. 23:28 #