

23 maj kl 09:25, 2009
Aldrig kan man få vara riktigt glad någon längre tid
Att vara mjölkproducent är att ständigt åka en känslomässsig berg & dalbana 
Gammelkoa finns inte längre med oss
Hon som knappt adrig tidigare varit sjuk, fick mastit som på mindre en ett dygn utvecklade sig till kallbrand i juvret.
I 14 år har jag gått & fodrat, mjölkat & skött om denna kossa. Det känns riktigt tomt nu 
Sonen tar farväl av Gammelkoa, lika gammal som han själv.
Usch, vad det känns trist just nu , speciellt som hon var dräktig & på väg in mot sin. Men en tröst är att hon fick sluta hemma på ladugårdsbacken & sin ofödda kalv tar hon med upp till kohimmelen.
Tack fina ´Gammelkoa´ för all den mjölk & alla de fina 12 kalvarna du skänkt oss genom åren ! Du är saknad av hela familjen ........
// Bondmoran
Tråkigt tråkigt, o fort går det. men precis som du skriver, det är en tröst att hon fick sluta sina dagar hemma och nu springer hon lätt på de evigt gröna ängarna där gräset alltid är saftigt.
Kram Lotta
Skrivet av Lotta den 23 maj, 2009 kl. 10:13 #
Oh,så tråkigt!
Skrivet av Eva den 23 maj, 2009 kl. 11:27 #
tur livet slutade på gården
set är så himla trist å sorgligt
Skrivet av peter den 23 maj, 2009 kl. 15:48 #
Nu förstår jag varför du var så nere igår..sitter nu själv tårögd framför datorn..fy,så jobbit tänker på er.Många kramar från mej.
Skrivet av Maria Lidström den 23 maj, 2009 kl. 16:46 #
Sänder dig en stor kram,det känns jätte jobbigt i hjärtat att läsa sådana tråkigheter.
Skrivet av Anki den 23 maj, 2009 kl. 18:32 #
SNYFT!!
Skrivet av Lizelotte den 25 maj, 2009 kl. 19:00 #