« då... | Hem | borttappat »
älska mig
Skrivet:   5 juli kl. 23:10

 

...säg inte att du älskar mig
visa det istället

...säg inte att du bryr dig om mig
bry dig om mig istället

...säg inte att jag är vacker
njut min skönhet istället

...säg inte att du ska förändras
förändra dig istället

...säg inte att du vill glömma det förflutna
gör något av framtiden istället

...säg inte att du tar på dig skulden
gör dig av med den istället

...säg inte att du vill ha mig
ta mig istället

...säg inte att du älskar mig
ÄLSKA MIG ISTÄLLET


 
Kategori:   Blandat |  Permalink |  Kommentarer [9]
Kommentarer:

Underbar dikt.... precis som hela bloggen!

Skrivet av Lärarinnan den 29 november, 2005 kl. 11:28 #

Väldigt bra skrivet. Du hanterar orden varsamt men ändå med styrka :)

Skrivet av Maria den 09 december, 2005 kl. 02:09 #

Åh, men du skriver ju så BRA! Du får inte sluta skriva! Jag är beroende av din blogg!

Skrivet av Otherland den 11 december, 2005 kl. 22:01 #

jätte fint skrivet,du skriver vad många av oss kvinnor tänker,tack.

Skrivet av anonym den 13 december, 2005 kl. 02:12 #

Fy fan. Vilken jäkla smärta. Hur orkade du leva vidare? Har sträckläst det mesta på din blogg nu. Vill säga tack, men tack är ändå inte rätta ordet för du river upp mina sår något fruktansvärdt. Fick fyra år med min sambo. En människa som jag fortfarande inte lyckats släppa, en människa som fortfarande med jämna mellanrum trampar på mig -för att jag låter honom göra det, för att jag ber honom göra det. Att läsa din blogg får mig att motvilligt och bittert erkänna att det är så det är, jag känner igen allt för mycket för att kunna "klicka vidare" till något roligare, till en mer "säker" internetsida som inte får mig att ifrågasätta mig själv. Men jag läser vidare och jag blir arg. Arg på honom men framförallt arg på mig själv eftersom inget hade varit som det varit, ifall jag inte låtit det bli så. Tack för att du öppnade mina ögon. Jag har varit både blind och dum. Nu ska jag försöka ta mig ur det, försöka vara stark och släppa taget. Försöka, för det är ju allt man kan göra. Tror inte att det kommer att vara lätt, det är det ju aldrig, men jag vill inte se tillbaka och inse att jag lät någon stjäla en massa år av mitt liv för att jag inte kunde släppa taget, för att jag höll ett fåfängt hopp vid liv och berövade mig själv möjligheten att gå vidare, möjligheten att kanske träffa någon annan och våga ta till sig honom. Möjligheten att kunna vara lycklig. Man frågar sig själv: "varför gör de såhär mot en?" svaret är: "för att de kan". Det svider när man inser det. Speciellt när man smickrar sig själv med att vara en hyfsat intelligent och självständig kvinna -i helvete heller. Jag tänker göra mitt bästa för att inte låta honom kunna göra det längre. Mitt bästa. Hoppas det räcker. Tack.

Skrivet av Rymdpingvinen den 21 december, 2005 kl. 01:33 #

Hej, Vad bra du skriver! Dikten ovan är riktigt bra. Får jag kopiera den och ha den på min dator, bara så jag kan läsa den själv? *sänder styrka för dig att gå vidare på vägen*

Skrivet av mittliv den 12 juli, 2006 kl. 04:58 #

Visst får du spara dikten... Tack som frågade!

Skrivet av otro den 12 juli, 2006 kl. 09:37 #

Mitt liv ? ett kapitel ur min sagobok Klart jag är förbannad, som du behandlat mej! Värsta mardrömmen, besannad Trohet var visst inte din grej Om du tror jag är förvånad Och sårad i min själ Min sambos kropp utlånad Nej fy fan, försvinn, tack och farväl Man känner sej så korkad Det är knappt att man står ut Man tänker ? ska jag orka? Nej, det måste få ett slut! En dumstrut som blir större För var dag den bärs Den kröker dej och tynger Alla minnen dom förtärs Jag har aldrig slutat hoppas Att han en dag ska vakna upp Men historierna fortsätter att toppas Hela tiden en ny kupp Han är så utstuderad Beräknande och kall Som kameleonten nyanserad Hur kan hans samvete stå pall. Du känner ingen ånger Du är hög, mitt i ett rus Trots hänglås på kalsongen Så nosar han sig fram till varje mus Vad tror du att han tänker Där i sängen ? hård och stor Tror nån han mej en tanke skänker ?? Ha, du skojar ,i så fall du även på tomten tror! Här finns bara begäret En kåthet utan gräns Jag tar i tanken ner geväret Och beslutsamt hanen spänns Du har dödat min kärlek Min vänskap, min tillit En tom kropp finns nu kvar, utan känslor Väl utfört arbete , gjorde du det med flit Men trots all denna kyla som sprids där i min kropp Just när skottet ska gå av ? ropar hjärtat ? stopp! Jag tror inte någon skulle döma Nej jag är säker att folk skulle förstå Att av sin man kränkas och trampas på tårna, redan så ömma Har man inte förverkat sin rätt att ?leva? då? All kärlek som jag har slösat ? kastat pärlor för ett svin När jag i dina ögon varit vem som helst, en av alla ? en konkubin. Livets bok följer tyvärr inga sådana regler nej Den fattige förnimmer aldrig några rikedomar nej! Finns ingen som för den svikna tar strid Nej den starke står med vinnarkransen alltid. Hur står du ut med detta säjer folk ? man letar förtvivlat efter svar När glansen i guldbägaren inte syns för allt smolk ? varför i all sin dar är man kvar Jo för man hoppas, tror och mörkar för sin man Han är inte bara sån ? utan han är också en annan Han älskar mej det vet jag ? han behöver mej och jag Är kanske inte värd bättre, det blir nog bättre en dag. Tanken finns där ständigt , man letar efter svar Är det bevis man vill hitta ? för att kunna gå eller stanna kvar Tanken att folk omkring en ser det man själv blundar för Är det värsta av allt ? att i andras ögon vara korkad ? stora hål i ens inre gör Man fattar ju att det är sant, man vet allt som han gjort Glömskans vindar blåser snabbt ? man återvänder fort Man tror att man är lycklig att tryggheten finns där Det är den enda tryggheten man vet när man honom får vara när Varför kan han inte sluta ? varför ser han inte mej jag vill inte längre med mina värderingar pruta ? jag vill ju bara vara hans egen älskade, trygga, glada tjej. Skriven av Lena Larsson om Lena Larsson den 15 juli 2006

Skrivet av Lena Larsson den 17 juli, 2006 kl. 15:30 #

Vad är det för fel på oss? Varför låter vi oss behandlas på det här viset? Det tar ju aldrig slut....eller......? Min älskade har sökt hjälp (hoppas det finns någon) Han ska genomgå (ja jag också) ett tolvstegsprogram för att försöka komma tillrätta med eländet. (alla beroendeformer gör på samma vis)Men i sista änden så är det ju ändå deras egen vilja som avgör om dom ska "göra rätt" eller fel. Håll tummarna att det fungerar - om någon av alla där ute har erfarenheter av det här med 12 stegsprogrammet så får ni gärna skicka ett par rader till mig. tack för en mycket bra och välskriven blogg! Håller på dej! kram Lena

Skrivet av Lena Larsson den 17 juli, 2006 kl. 15:38 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg