« varför är du så arg | Hem | då... »
sömn
Skrivet:   2 juli kl. 14:57

 

Hon sover. Endast i sömnen vilar hon från paniken, sorgen, den ohyggliga smärtan som håller på att driva henne till vansinne.

Hon går till jobbet, gör vad hon ska. Hämtar barn på dagis, lagar mat.

Men så fort hon får en stund då inga andra måsten finns, då sover hon. Hon sover djupt och drömlöst.

Sömnen är hennes befriare. Hon har aldrig insomningssvårigheter. Däremot är hon svårväckt.

 

Efter ett halvår vill hon inte sova mer. Hon vill leva.

Hon vill vakna utan smärta.

Psykologen säger att "Det är helt normalt att du reagerar som du gör med tanke på vad du varit med om."

Läkaren säger samma. Terapeuten likaså.

"Men jag vill inte. Jag vill inte gräva ner mig i sorg, jag vill inte tycka synd om mig själv, mina barn behöver mig, inte en sömngångare. Jag behöver hjälp för att ta mig ur det här."

 

Hon blir hemskickad med sömntabletter.

 

 

 
Kategori:   Blandat |  Permalink | 
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg