Om livet, universum och allting!

Jag tänker ta en paus från bloggen. Igen. I alla fall för ett tag. Jag måste känna efter vad jag vill. Om jag vill. Fundera över varför jag skriver. Om vad jag skriver. Och hur. När jag försöker formulera mig så flyter det inte direkt på som en vårbäck. Det känns som att det tar lite för mycket fokus. Lite för mycket energi. Och så kan vi ju inte ha det.

Tillägg:

Jag känner att jag vill förtydliga mig och balansera mig lite även om det kanske inte behövs.

När jag läser vad jag skrivit här på bloggen så kan det kanske verka som att jag ska vara fri från problem men så är det inte såklart. Jag längtar fortfarande och jag är inte fri från problem, långt därifrån. Jag brottas fortfarande med min historia på olika sätt. Jag lever inte det liv jag skulle vilja leva. Jag är inte den jag är.

Men det ser annorlunda ut nu jämfört med tidigare. Jag tycker själv att jag kan se klarare på mitt liv idag, det spretar inte lika mycket, det är inte samma kaos. 

Varför jag varit otydlig, tja, det intresserar mig kanske inte att skriva om det jobbiga idag, fokuserar hellre på ljusglimtar när jag skriver. Och när det är som jobbigast så skriver jag inte. Mitt skrivande är ingen terapi, det har det aldrig varit. Jag skriver om sådant som intresserar mig på olika sätt, från olika synvinklar. Att jag överhuvudtaget skriver är något ganska nytt.

Och apropå att vara sig själv så har jag många gånger tidigare trott mig vara mig själv, men det har ju visat sig inte stämma någon gång. Så hur ska jag kunna veta när jag är det? Livet är föränderligt och då måste jag också vara det. Jag tänker att när man känner att livet fungerar som det ska på något sätt då kanske frågan blir mer eller mindre meningslös. 

Jag tänker också att mitt sätt att uttrycka mig och vad jag skriver om har förändrats så det är en hel del av det som jag skrev i början av "karriären" som jag kanske inte skulle skriva idag, eller formulera annorlunda.

Å andra sidan, en viktig sak att förstå när det gäller det skrivna ordet är att det inte skrivs några sanningar. Det skrivs personliga subjektiva berättelser, utsnitt och fragment ur någons tankar, skrivna vid någon tidpunkt. Skrivna på ett språk som aldrig kan återspegla mer än en liten bråkdel av allt som rör sig i en människa. Och som sådana måste man läsa dom. Vi gör oss alltid en tolkning av det vi läser, en personlig tolkning utifrån vår egen erfarenhet. Och den tolkningen är just personlig, ingen annans. "Bilden" jag målar upp framför mig när jag läser något är min egen.

Ha det gott och Lev väl

Peter

Jag heter Peter och befinner mig mitt i livet. Jag är intresserad av livet, kärlek, relationer, människan, djur och natur, miljö, universum. Jag vill förstå vem jag är, vad en människa är, människans plats i universum mm.

För mig är livet en helhet där allt hänger ihop i en enda stor odelbar väv, där allting påverkar allting annat, på ett eller annat sätt.

Jag trivs i det lilla och enkla, och har inga behov av utsvävningar eller stora arrangemang. Ett samtal med en vän över en kopp te eller en promenad i skogen kan vara höjdpunkter för mig.

Mejla mig!

p.e[alfakrull]telia.com