Ordtorka...

13 aug kl 13:08, 2009

Skrivet av p.e under kategorin Livet | 22 Kommentarer | Permalink

Några fler citat ur "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul.

"Tonåren förknippas, i likhet med puberteten, i hög grad med ett språkbruk som nästan har politisk och militär karaktär: uppror, frigörelse, revolution, bristande disciplin.

I en maktstruktur, där de vuxna antas utgöra det stabila, konfliktlösa elementet, måste varje progressiv utveckling nödvändigtvis definieras som ett angrepp på det etablerade. På samma sätt ... placerar man i tonårsfamiljen rent språkligt skulden hos ungdomen. Därmed undviker man å det elegantaste att ta ställning till de vuxnas övergripande ansvar för samspelets karaktär. Det är "åldern", "hormoner" eller bägge delarna."

"Den avgörande faktorn för både barn och vuxnas välbefinnande och utveckling är kvaliteten på den samspelsprocess som finns inom familjen. Det vi i dagligt tal kallar "tonen", "stämningen", "atmosfären" eller "det som ligger i luften". ... ansvaret för processens kvalitet vilar på de vuxna i familjen. Det kan inte delegeras ut eller delas på ett demokratiskt vis."

"Det handlar om att lägga märke till barns signaler och ta dem på allvar, även när det betyder att man som vuxen måste ändra på en vana som man lärt känna som riktig under sin egen uppväxt eller under sin utbildning, och detta om så alla andra på gatan gör likadant."

"Jag menar att vi måste börja ställa mindre primitiva frågor kring det vi gör mot varandra, vare sig vi kallar det för uppfostran, pedagogik eller terapi. Det är inte tillräckligt att något "fungerar". Vi måste undersöka varför och hur det fungerar: Vad är det mänskliga och mellanmänskliga pris vi själva, barnen, klienterna, medborgarna och patienterna måste betala för något som omedelbart liknar en framgång?

Om priset är att den ena parten måste offra sin integritet för att tillfredsställa den andra så är priset för högt. Det är en enkel och civiliserad etisk princip."

"I linje med traditionen tänker och handlar vi ofta som  om vårt förhållande till barn är en enkelriktad gata - där trafiken går från oss till dem. Även moderna föräldrar blir hela tiden upptagna av om de nu ger barnen tillräckligt. I takt med att vår kunskap om barn växer spekulerar vi nu också om vi ger dem uppmärksamhet, kärlek, samvaro, stimulans, omsorg och tillräckligt med utmaningar. Det är väl och bra, så länge vi har i minnet att barns självkänsla också i hög grad är beroende av i vilken utsträckning de upplever sig värdefulla i våra liv. Ju mer de får lov att ge oss, desto sundare utvecklas deras självkänsla."

"I förhållandet mellan barn och vuxna är våldet alltid de vuxnas ansvar. Det gäller inte bara när det är de vuxna som utövar våldet, utan också när det är barnen eller ungdomarna som uppträder våldsamt - mot sina föräldrar, syskon, kamrater, främmande och andras eller det gemensamas egendom.

Över hela världen står politiker nuförtiden upp och fördömer barns och ungdomars våld och tillsammans med kränkta och upprörda föräldrar argumenterar de för strängare straff. Det är inte bara absurt - det är ungefär lika ansvarsfullt och begåvat som om de föreslog att man skulle balansera staternas budgetunderskott med barnens monopolpengar."

Citaten har jag valt ut, men sättet att uttrycka sig på är Jespers.

För egen del känns det som att jag kommer att ta en paus från bloggandet ett tag. Jag har en hel hög med ämnen att skriva om, och kommentarer att svara på, men det kommer inga ord när jag sätter mig för att skriva. Orden har tagit slut. Om det kommer ord så är jag ändå inte nöjd med dom. Dom känns krystade och frampressade, och så kan vi ju inte ha det.

Ordtorka har det varit förut. Och det bästa för mig när det händer är att släppa det helt, låta det få vara. Så vi får se när nästa inlägg kommer. Det kommer när det kommer. Om det kommer. Lovar inget.

Det har heller inte blivit så mycket läsa ett tag, kanske hänger det ihop på något sätt, men jag har precis varit och lånat en bok på bibblan som heter "Ärans och hjältarnas språk - trender och traditioner i svenskan" av Lars Melin. Jag har börjat läsa i den och det är en underbar liten bok om det svenska språket.


Kärlek och värme/Peter

« Rubriktorka | Hem | Äntligen lite kyla! »

Kommentarer:

Vi vuxna krigar och sedan kräver vi att de unga inte ska använda sig av våld. Straffa de unga, för att de gör som vi själva gör? Nej, det är svårt att förstå hur det ska kunna göra saker och ting bättre.

Tack, Peter, för de ord som du skrivit hittills. Jag hoppas att du hittar tillbaka till dina ord. De behövs i vår värld.

Allt gott och kramar!

Skrivet av Maskroskvinnan den 13 augusti, 2009 kl. 13:35 #

Hej Maskrosen!

Tack själv!

Allt gott och kramar till dig med...

Skrivet av Peter den 13 augusti, 2009 kl. 22:42 #

Hej Katrin!

Tack för dina vänliga ord.

Allt gott till dig...

Skrivet av Peter den 13 augusti, 2009 kl. 22:43 #

Jag saknar dina mjuka och varma ord.

Hoppas att du har det bra.

Allt gott!

Skrivet av Maskroskvinnan den 21 augusti, 2009 kl. 21:23 #

Så glad jag blev för att din ordtorka kanske är på väg att börja flöda igen! Jag har hoppats varje dag, kikat in här i din blogg ibland. Det går inte att pressa fram, orden kommer när de kommer. Det känns i alla fall som att det finns hopp om det nu. Att du hittar orden igen.

Tack för dina så vänliga ord i min blogg. Kan jag ge dig ett skratt ibland, ja, då har jag nått längre med min blogg än jag någonsin kunnat drömma om. Tack för att du berättade det.

Jag kan berätta att jag läser Tao enligt Nalle Puh om kvällarna innan jag lägger mig. Tack vare dig tog jag fram boken igen. Den gör gott i mig. Och jag sover så gott efter att ha läst i den.

Allt gott och kramar!

Skrivet av Maskroskvinnan den 25 augusti, 2009 kl. 15:01 #

Hej igen!

Den värsta torkan kanske har släppt lite, det känns så men sen får vi se hur långt det räcker. Än är väl "flödet" kanske mest en "rännil", och det är väl gott så :-), men några fler inlägg kommer när dom kommer, lovar fortfarande inget. Precis som du skriver så går det inte att pressa fram orden, så det har varit skönt att släppa det helt ett tag.

Jag har ofta svårt för att formulera det jag vill säga, det har jag alltid haft, så att jag överhuvudtaget har skrivit så som jag har gjort här på bloggen är något ganska nytt för mig. Och då måste jag även vara nöjd med det jag skrivit hittills, istället för att tycka det är synd om det dröjer innan det blir något mer.

"För mig är att leva som att färdas på ett hav. Ibland är det stiltje. Ibland små gupp. Ibland är vågorna höga. Stormarna ebbar ut. Efterhand. Och solen sänker sig över det skymningsblåa vattnet..."

Fin bild...

Det här blåa ljuset, blåa havet, blåa himlen, du har i din bild...jag skrev ett inlägg om när jag var ute vid havet och det var en sån underbar kväll...det såg ut precis som det gör i din bild...så vackert...

Kramar

Skrivet av Peter den 26 augusti, 2009 kl. 16:03 #

Nu har jag läst.

Du har all anledning att känna dig nöjd med det du skrivit, tycker jag. Det känns äkta. Och det är det mest viktiga av allt.

Jag blir glad att du tycker att det är vackert i min blogg. Det känns faktiskt lite ovant just nu att skriva där. Jag tror att jag känner mig mer hemma här i din blogg (fniss). Här ser det ju ut som det gjorde förut i min blogg.

Ja, ja, jag får väl titta in här ibland när jag känner mig för långt borta på havet. För att känna mig hemma en stund.

Kramar

Skrivet av Maskroskvinnan den 26 augusti, 2009 kl. 17:01 #

Du är välkommen att titta in här när du vill, och hur ofta du vill. Har du hemlängtan så har du :-)

Dom två fåglarna på bilden är pricken över i:et. Den svarta som sitter på fyren, kan det vara en skarv? Jag tycker att den ser lite liten ut, men hållningen påminner väl om en skarv?

Och så maskrosen såklart :-)

Kramar

Skrivet av Peter den 26 augusti, 2009 kl. 23:37 #

Tack, Peter, det känns bra att vara välkommen.

Jag älskar fåglar och känner igen en del av dem. Men inte en skarv. Jag litar på dig. Det är säkert en skarv. Den är fin.

Ha en bra dag!

Kramar

Skrivet av Maskroskvinnan den 27 augusti, 2009 kl. 09:15 #

Ibland när jag har ordtorka kan det hjälpa med musik. Så jag kände att jag ville ge dig lite musik idag. Hoppas att du kan lyssna på den.

Kramar

Skrivet av Maskroskvinnan den 29 augusti, 2009 kl. 09:39 #

Hej!

Tack för din omtanke!

Kramar från mig...

Skrivet av Peter den 29 augusti, 2009 kl. 23:47 #

"Du klagar över att ditt träd inte har värde som virke. Men du skulle kunna göra bruk av skuggan som det ger, vila under dess skyddande grenar och promenera under det, beundra dess egenart och utseende, vad skulle kunna hota dess existens? För dig är det värdelöst bara därför att du vill göra det till någonting annat och inte använda det på rätt sätt."

"Med andra ord, allting har sin plats och sin funktion. Det gäller också människor, fastän många inte tycks inse det, eftersom de har kört fast i fel jobb, fel äktenskap eller fel hus. När du känner och respekterar din egen sanna natur, då vet du vart du hör. Och du vet också var du INTE hör hemma".

(Tao enligt Puh, sid 57)

Så långt är jag i boken nu. Tänkvärt.

Hoppas att du får en fin dag, Peter. Själv ska jag ut och leta efter kor idag. Får se om de är kvar på ängen där ute.

Kramar från mig till dig.
Värme och kärlek.

Skrivet av Maskroskvinnan den 30 augusti, 2009 kl. 10:31 #

Kikade bara in för att säga att jag tänkte på dig och dina ord.

Kärlek och värme

Skrivet av Maskroskvinnan den 03 september, 2009 kl. 13:46 #

Hej Peter! Hur har du det?

Vilken jättefin text. Blir så glad av att läsa den...Precis så. Vi människor är inga maskiner som ska fungera till varje pris. Vi är mer än bara funktionella. Vi är också relationella, speciella och emotionella ; )
Så fort någon säger att det fungerar, så verkar man släppa nyfikenheten att förstå varför, den nyfikenhet som barn ofta har kvar, (tills den eventuellt förstörs av vissa vuxna)...
Hoppas du njuter av den vackra hösten!
Mvh/ Erica

Skrivet av Erica den 05 september, 2009 kl. 09:39 #

Glömde: Hoppas du får en fin vila och att orden återvänder såsmåningom. (Det brukar de ju göra, om man inte pressar sig utan vilar alltså).

Skrivet av Erica den 05 september, 2009 kl. 09:43 #

Hej Peter!

Jag ville bara kika in och säga att jag tänkte på dig.

Tack för att jag får vara en länk i din blogg. Jag känner mig glad och stolt över det varje gång jag går in.

Jag önskar att du har det bra.

Kärlek och värme

Skrivet av Maskroskvinnan den 13 september, 2009 kl. 11:08 #

Hej Maskrosen och Hej Erica!

Tack så mycket för era kommentarer och för er omtanke!

Jag har tagit lite paus som ni kanske märkt, och den pausen kommer, som det känns, förmodligen att fortsätta ett tag till.

För mig är inte skrivandet på något sätt viktigt. Jag har till och med lite svårt att kalla det jag har gjort för ett skrivande. Jag skulle kunna leva ett gott liv utan att skriva ett ord till, men jag kan tycka att det är synd att det låser sig när jag har personer här som vill samtala.

Jag önskar er, och alla andra, allt gott.

Kramar/Peter

Skrivet av Peter den 15 september, 2009 kl. 23:50 #

Hej Peter!

Det blev ett litet "pirr" i magen när jag fick se att du skrivit här! Jag har saknat dina ord och kommentarer, ska du veta.

Men det är klokt, tycker jag, att ta pauser när man känner att man behöver det. Så skönt att du känner att du kan ha ett bra liv också utan din blogg. En blogg är en blogg. Livet är något större.

Men jag vill säga, om igen, att dina ord har betytt och betyder fortfarande mycket för mig. Så är det.

Det har hänt ovanligt mycket runt omkring mig de senaste veckorna. Så det går rent av runt i mitt huvud ibland. Då brukar jag kika in lite här för att söka lugnet. Det känns så. Som att här är lugnt.

Så, det är fint att din blogg i alla fall finns kvar, även om du inte skriver i din.

Jag önskar dig också allt gott!

Kramar

Kärlek och värme
Anna-Karin/Maskroskvinnan

Skrivet av Maskroskvinnan den 16 september, 2009 kl. 13:21 #

Hej Maskrosen!

Tack! Och trevligt att du tycker det är lugnt här.

Kul att du tyckte om inlägget med gullregnen. Det är det inlägg som jag själv tyckte minst om när jag la in det. Oftast går jag ju bara in och ändrar på stavfel och sådant men det inlägget var jag in och ändrade och skrev till saker flera gånger innan jag kände att jag kunde släppa det.

Kramar/Peter

Skrivet av Peter den 17 september, 2009 kl. 21:36 #

Hej Peter!

Ja, så konstigt är det för mig varenda dag när jag skriver här i min blogg. Jag kanske tror att det här kommer människor att reagera på, och sedan visar det sig att det är något helt annat som de andra bloggarna fastnar för.

Det är fascinerande tycker jag. Det lär mig mycket om människan att blogga, så tänker jag. Och jag lär mig också mycket om mig själv som människa. Jag är en spontan människa och det går jag på nitar ibland på grund av. Men det får jag ta. Den som sig i leken ger... Jag övar mig i eftertanke. Men, inte alltid lätt när man är spontan.

Vissa inlägg är svårare än andra att släppa ut, också för mig.

Nu har jag ibland börjat att titta bakåt i mitt lilla arkiv, och ibland börjat att omformulera eller förvandla texten. Det är mycket spännande. Och också utvecklande. Jag kan se nya synvinklar.

Det var roligt att du tog dig tid att skriva till mig. Jag gillar din skrivna röst, jag vet inte varför det är så. Jag bara tycker att den känns lugn, varm och äkta. Från hjärtat.

Jag önskar dig allt gott! Vem du nu än är, vänliga människa.

Kramar
Anna-Karin/Maskroskvinna

Skrivet av Maskroskvinnan den 18 september, 2009 kl. 11:40 #

Hallå, är du där?

Skrivet av lilla grisen den 20 september, 2009 kl. 14:19 #

Hej Peter!

Bara en liten hälsning och tankar från mig. Kom att tänka på dig nu igen.

Kram
Anna-Karin/Maskroskvinnan

Skrivet av Maskroskvinnan den 22 september, 2009 kl. 12:48 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg