Om livet, universum och allting!

En dag när regnet dränkte Japan gav sig två munkar ut på landsvägen, på väg från klostret där dom bodde till en marknadsplats ett par mil därifrån

Dom gick och strosade helt fridsamt när vägen avbröts av en gyttjepöl, på vars andra sida stod en liten flicka klädd i sidenkimono

Hon kunde inte komma fram men bockade sig ödmjukt och bad om hjälp...

- O, snälla människor hjälp mig över pölen här

En munk får inte röra kvinnor, men flickan bad och bönade en gång till...

- Min pappa slår mig om min klänning blir förstörd

(Hur kan man välja rätt när felet finns i frågan?

Fan ska leva rent på gyttjefyllda vägar)

Vid varsin pölkant stod dom tysta och många tankar både föddes och dog, innan den ene munken fattade ett beslut och vadade ut i vällingen

Han lyfte upp den arma flickan och gick tillbaks med henne i sin famn, medan hans vän och klosterbroder stod och gapade i upphöjt oförstånd

Men flickan log och strålade, hon kramade sin hjälpande hand och sa:

- Hur ska jag någonsin riktigt kunna tacka dig?

Men munkarna gick vidare och hörde inte flickan som sa helt frankt...

- Med våra hjärtan ska vi rätta reglerna

(Den enes puts - Den andres smuts

Dom enda som är kloka tycker likadant som du)

En halvmil gick dom tigande tills den ännu rene samlade sig och sa:

- Hur kunde du besudla dig med kvinnans kropp?

Den syndige såg road ut, han tittade upp och log när han svarade:

- Jag lämnade flickan där, bär du på henne än...?

(Fan ska hitta rätt i dessa bistra tider,

Vägarna är många och reglerna är trånga)


Det här är, vad jag förstår, en berättelse som finns i en massa olika varianter. Den här kommer från en skiva som heter "Döende oskuld", av och med Dan Hylander. Han var en favorit på den tiden när det begav sig.

Jag vet egentligen inte om den här historien överhuvudtaget är bra, men någonting den säger är väl att vi, såklart, inte ska inrätta våra liv efter någon bok eller någon annans påbud och regler om vi vill leva ett fullvärdigt liv. Ett liv i frihet.

Inte heller är det så smart att leva utifrån traditioner och sedvänjor utan att ifrågasätta dom. Traditioner och sedvänjor kan ligga som ett tungt ok över en människas axlar. Ett tydligt exempel är ju sk. hederskulturer, men traditionens ok är något som vi alla, mer eller mindre, går och släpar på. Oftast utan att se det, eller förstå det. Det man växer upp i blir en del av en själv och det är svårt att ställa sig på sidan om och iaktta sig själv utan "glasögon" färgade av traditionen. Vi tror på den värld som vi blir presenterad för.

"Med våra hjärtan ska vi rätta reglerna..." Det som görs i kärlek kan aldrig vara fel, det kan aldrig ifrågasättas, fördömmas eller moraliseras över.