Om livet, universum och allting!

En viktig inspirationskälla för mig i mitt sökande efter mig själv var den finländske hjärnforskaren Matti Bergström som har skrivit böcker som "Barnet - den sista slaven" och "Neuropedagogik". Hans utgångspunkt är barnhjärnan, dess funktion och utveckling, och hans kritik riktar sig till stor del mot skolan som han anser borde se annorlunda ut för att vara bra för barnens utveckling.

Han beskriver "spänningen" mellan "kaos" och "ordning" i hjärnan och hur "jaget" i "möjlighetsmolnet" däremellan kan växa och utvecklas, och hur där skapas nya tankar. Hur viktigt det är att både "kaos" och "ordning" får finnas, och måste finnas, om vi ska bli hela människor, och hur viktigt det är att vi fritt måste få hitta vår egen väg igenom livet. Hindras vi i det och tvingas på "kunskap", regler och gränser så riskerar vi att bli "värdeinvalider", vi kan en massa detaljer men vi kan inte använda oss av kunskapen på ett bra sätt för vi ser inte sammanhangen. Vi fastnar i detaljer istället för att se helheter, livet blir "fragmentariskt", delarna hänger inte ihop. Vi slutar tänka själva, vi blir beroende av auktoriteter, vi blir lättpåverkade utifrån, och vi lever inte längre våra egna liv. Vi blir "halva" människor. Jag blev en "halv" människa.

När jag läste han så fick jag också svar på varför "alla" barn, så även jag, i skolan frågar sina lärare: "Varför ska vi lära oss det här?" Det är en mycket bra och relevant fråga, för den ställer allt på sin spets och den ifrågasätter hela skolsystemet, och som bäst så får väl barnen kanske något undvikande svar om att dom måste kunna det när dom kommer upp i nästa årskurs. Och det är ju inget svar på frågan. I dag förstår jag att alla barn som ställer frågan känner rätt! Det är meningslös kunskap dom ska lära sig. Meningslös för dom. Där och då. Och det är det enda som betyder något.  

Oavsett hur mycket vi tycker det är meningsfullt och oavsett hur mycket dom kommer att få användning av kunskapen som vuxna så är det meningslös kunskap. Barn är nyfikna och vill lära sig saker och dom kan suga åt sig kunskap som svampar om dom blir intresserade av något. Sådan kunskapsinhämtning är utvecklande, men att proppa i sig "kunskap" som man inte är intresserad av är förödande för en uppväxande personlighet. Det hindrar hjärnan att få utvecklas på ett bra sätt.

Vi har idag en skola som är ensidigt inriktad på kunskap och prestation, och där allting ska värderas utefter en förutbestämd mall, vilket leder till att barnen bara får träna upp den delen av hjärnan där det är ordning och reda och där kunskapen lagras. Kaoset, nyfikenheten, fantasin, entusiasmen, skapandet, det fria tänkandet, kreativiteten finns det ingen plats för. Och det här är i grunden ett systemfel. Det spelar ingen roll om man provar med andra pedagogiker, man är ändå en del av skolsystemet. Det går heller inte att lägga in särskilda lektioner med kreativitet, etik, kaos osv. Det måste vara en integrerad del av hela verksamheten. Skolan måste förändras i grunden och bli en plats där det erbjuds möjligheter.

Några små och enkla förslag till en annan skola:

- Ta bort betygen. Vill vi verkligen att våra barn, det käraste vi har, ska värderas utefter en sådan snäv mall? Vill vi att dom ska värderas överhuvudtaget?

- Ta bort läroplanen som dikterar vad barnen ska lära sig. Hur kan vi tro att någon, någon annanstans kan veta vad en växande individ behöver lära sig?

- Ta bort dom nationella proven. Vill vi att barnen ska standardiseras? Låt våra barn få vara dom individer och personligheter dom är och utvecklas på sitt eget sätt i sin egen takt.

- Ta bort alla andra prov också. Alla vet vad det innebär att plugga inför ett prov för att sedan glömma bort det mesta. Eventuella prov kan vi göra när vi är vuxna och ska söka arbete.

- Ta bort klasserna. Vi vet att barn kan skilja sig flera år åt i utvecklingen, och barn måste få vara där dom är i sin egen utveckling. Låt barnen söka sina egna grupperingar. Vi vuxna kan aldrig veta vad en växande personlighet behöver.

- Ta bort schemaläggningen av dagarna. Det går inte att schemalägga kreativitet, fantasi, lust, vilja. Att följa ett förutbestämt schema tar död på kreativiteten, fantasin, lusten och viljan då man hela tiden avbryts i den kreativa levande processen. Är lusten i "rörelse" så måste man få göra klart. Ständiga avbrott och uppbrott gör att "rörelsen" avstannar.

- Ta bort dom enskilda ämnena. Låt alla ämnen gå i varandra. Allting hänger ihop med allting annat. Låt barnen få leva i den helhet dom redan lever i. Låt barnen söka efter den kunskap och det dom är intresserade av på egen hand, med hjälp av handledare.

- Avskaffa alla hemläxor. Inte för att skolan ska vara en avgränsad del av barnens liv, skolan ska vara en i allra högsta grad integrerad del av livet. En läxa är något som någon annan talar om för mig vad jag ska läsa och allt sådant bör bort.

- Låt inget ämne få vara viktigare än något annat. Låt det enskilda barnet bestämma vad som är viktigt för just henne. Ingen kunskap är viktigare än någon annan, det är vi vuxna som lägger in en värdering av kunskapen.

- Låt skolan bli demokratisk. I dag är alla demokratiförsök i skolan dömda att misslyckas för att skolan i sig själv är odemokratisk då den mer eller mindre bygger på tvång och diktat "uppifrån". "Demokratin" blir på dom vuxnas, och det förutbestämda systemets, villkor. Vill vi ha vuxna som omfattar demokratin så måste vi börja med att låta barnen få vara delaktiga. Låt hela skolan hela tiden genomsyras av demokrati, delaktighet och jämlikhet.

- Låt skolan bli en plats för möten och möjligheter, och låt inte skolan begränsas till skolan. Skolan måste vara en till fullo integrerad del av resten av samhället.

- Låt lärarna få vara handledare som ska vara jämlikar med barnen. Låt handledarnas "status" och behörighet ligga i kompetens och förmåga att guida barn och ungdomar till att bli hela människor, inte i utbildning och betyg. Vill vi att barnen ska respektera dom vuxna i skolan så måste dom vuxna först respektera barnen. Låt barnen få vara fullvärdiga medborgare med samma rättigheter som alla oss andra.

Jag vet! Det blir inte mycket till skola kvar med dom här förslagen. Det blir något helt annat, och det var väl det som var meningen. Jag är ju också medveten om att det är "orealistiska förslag" och att en sådan här skola kommer vi aldrig att få se av flera anledningar.

För mig har det varit viktigt att förstå skolan för att förstå mig själv, eller om det är tvärtom kanske, när jag förstår mig själv så förstår jag skolan. Jag förstår hur skolan har påverkat mig, och hur den skulle ha kunnat påverka mig om den hade varit en plats för möjligheter. Skolan är en väldigt stor del av en uppväxande personlighets liv och utveckling så därför så kan man tycka att den borde vara en plats för personligt växande och kreativ utveckling. Min bild av skolan är den rakt motsatta. Vi kommer dit nyfikna och entusiastiska men går ut därifrån desillusionerade och vilsna.

När jag idag läser Matti Bergström så kan jag inte känna samma entusiasm som då när jag läste honom första gången. Jag tycker nog att han krånglar till saker och att han drar slutsatser som jag inte håller med om. Men hans kritik av skolan fungerar fortfarande ganska bra. Skolan är ju såklart bara en del av en uppväxande människas liv, men en viktig sådan.

Ha det bra/Peter