Vargjakten

03 jan kl 17:52, 2010

Skrivet av p.e under kategorin Natur och miljö | 0 Kommentarer | Permalink

Jag får för varje dag som går allt svårare att ens göra en fluga förnär. För mig så har alla djur rätt att få finnas till på sina egna villkor i så stor utsträckning som möjligt.

När jag får se fritt levande djur så kan jag bara fascineras och glädjas över förmånen att få vara med om något fantastiskt. Det gäller alltifrån små insekter till älgar. Och jag hoppas innerligt att jag någon gång kommer att få se våra stora rovdjur i vilt tillstånd i sin naturliga miljö.

Får jag se ett rådjur så tänker jag: "Åh, vad vackert!" och inte: "Var är bössan?", eller: "Åh, vad gott det är med rådjurssadel!".

När djur utrotas eller försvinner från ett område på grund av människan så blir mitt liv för varje gång det sker lite fattigare. Nu har man ju inte utrotat vargstammen, men den är alldeles för liten och sårbar för en sådan här urskiljningslös jakt.

Den biologiska mångfalden ska vi förövrigt, enligt mig, inte bevara för kommande generationer människors skull, utan för dess egen skull. I den biologiska mångfalden ingår vargen i den svenska naturen.

Min sista mening i mitt förra inlägg ber jag om ursäkt för, kanske borde jag ta bort den. Det är en alltför svepande formulering, men kanske en ögonblicksbild av vad jag kände just då. Kanske samma sak med rubriken.

Ibland tänker jag att det är alldeles för lätt att skriva och kommentera något på Internet. Ibland är det för lätt att glömma eftertanken.

Förvisso är det så att jag hellre möter djur i skogen än jägare, av den enkla anledningen att jägaren oftast är ute i skogen för att döda det som jag vill se och som jag fascineras över. Och människor med vapen gör mig alltid lite nervös.

Jag har inga problem med att tex. rävar med skabb, att vargar som blir alltför närgångna och orädda för människan, eller djur som är sjuka på annat sätt avlivas, och när älgen inte har en naturlig fiende så måste kanske den hållas nere med jakt. Jag har heller inget emot att vi utrotar minken och mårdhunden, för det är arter som inte hör hemma här och gör en stor skada på annat vilt.

Den jakt vi såg igår är något helt annat och inget som hör hemma i den värld jag vill se.

 

Vargens tid, en blogg om vargen.

Kanske är det dags att göra slag i saken och bli medlem i Svenska Rovdjursföreningen, som jag ändå har tänkt att göra...

Ha det gott // Peter

Kommentarer:

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg