Om livet, universum och allting!

Jag får för varje dag som går allt svårare att ens göra en fluga förnär. För mig så har alla djur rätt att få finnas till på sina egna villkor i så stor utsträckning som möjligt.

När jag får se fritt levande djur så kan jag bara fascineras och glädjas över förmånen att få vara med om något fantastiskt. Det gäller alltifrån små insekter till älgar. Och jag hoppas innerligt att jag någon gång kommer att få se våra stora rovdjur i vilt tillstånd i sin naturliga miljö.

Får jag se ett rådjur så tänker jag: "Åh, vad vackert!" och inte: "Var är bössan?", eller: "Åh, vad gott det är med rådjurssadel!".

När djur utrotas eller försvinner från ett område på grund av människan så blir mitt liv för varje gång det sker lite fattigare. Nu har man ju inte utrotat vargstammen, men den är alldeles för liten och sårbar för en sådan här urskiljningslös jakt.

Den biologiska mångfalden ska vi förövrigt, enligt mig, inte bevara för kommande generationer människors skull, utan för dess egen skull. I den biologiska mångfalden ingår vargen i den svenska naturen.

Min sista mening i mitt förra inlägg ber jag om ursäkt för, kanske borde jag ta bort den. Det är en alltför svepande formulering, men kanske en ögonblicksbild av vad jag kände just då. Kanske samma sak med rubriken.

Ibland tänker jag att det är alldeles för lätt att skriva och kommentera något på Internet. Ibland är det för lätt att glömma eftertanken.

Förvisso är det så att jag hellre möter djur i skogen än jägare, av den enkla anledningen att jägaren oftast är ute i skogen för att döda det som jag vill se och som jag fascineras över. Och människor med vapen gör mig alltid lite nervös.

Jag har inga problem med att tex. rävar med skabb, att vargar som blir alltför närgångna och orädda för människan, eller djur som är sjuka på annat sätt avlivas, och när älgen inte har en naturlig fiende så måste kanske den hållas nere med jakt. Jag har heller inget emot att vi utrotar minken och mårdhunden, för det är arter som inte hör hemma här och gör en stor skada på annat vilt.

Den jakt vi såg igår är något helt annat och inget som hör hemma i den värld jag vill se.

Vargens tid, en blogg om vargen.

Kanske är det dags att göra slag i saken och bli medlem i Svenska Rovdjursföreningen, som jag ändå har tänkt att göra...

Ha det gott // Peter

I Focus står följande:

"Koscher, kas(c)her, benämning på den föda som enligt, kaschrut, judendomens regler om vad som får ätas eller användas till matlagning. Reglerna föreskriver bl a att griskött, blodmat och skaldjur inte får ätas. Dessutom förekommer en rad föreskrifter om själva matberedningen, så är det t ex inte tillåtet att blanda kött och mjölk eller att äta kött från djur som inte slaktats rituellt och saltats rätt så att blodet dragits ur."

Lyssnade på radions "Studio ett" häromdagen där dom pratade om att koscherslakt kanske kommer att bli tillåten i Sverige. Koscherslakt utför man genom att skära av halsen på djuren så att djuret dör när blodet rinner ut ur kroppen. Utan bedövning. Djurplågeri alltså. Helt i onödan. I dag är det tillåtet om man bedövar djuret innan man snittar upp halsen.

Beslutet att tillåta koscherslakt är fattat av våra folkvalda i EU-parlamentet som har skickat det till ministerrådet för att dom ska godkänna det och fatta det definitiva beslutet.

Snart kanske djurplågeri blir lagligt i Sverige alltså...

Lev väl/Peter

Jag vaknade till grönfinkens sång i morse, underbart!

Douglas Adams är ju mest känd för världens längsta trilogi, dom fem delarna i "Liftarens guide till galaxen", där man får veta att svaret på den stora frågan om livet, universum och allting är fyrtiotvå. Men han har skrivit en bok som enligt mig är långt mycket bättre och det är "Sista chansen". Den boken är "på riktigt" och i den så är han och en biolog ute och reser i världen för att uppsöka utrotningshotade djur och prata med dom som försöker rädda och bevara dom. Det är såklart en allvarlig bok med ett angeläget budskap men den är skriven med samma humor som man känner igen från hans andra böcker.

Mitt liv blir fattigare för varje djur eller växtart som försvinner och i dag så utrotar vi andra medvarelser på jorden med en rasande fart. Även om jag aldrig kommer att få se ett fingerdjur eller en kakapopapegoja så berikas mitt liv av att veta att dom fortfarande finns kvar och att dom har det bra. Vi människor har ingen rätt att leva liv som går ut över andra varelsers möjligheter att leva sina liv. Gör vi det så kommer vi i slutänden att ta död på oss själva. Vi är en del av hela "skapelsen" och kan inte ställa oss över den utan att det kommer att få konsekvenser för oss. Vi är beroende av allt annat liv, och allt på jorden hänger ihop i en enda stor helhet.

Boken har några år på nacken men den är i allra högsta grad lika aktuell i dag som när den skrevs. Finns säkert på biblioteket eller på ett antikvariat.

Lev väl/Peter