Gaia!

15 apr kl 18:06, 2009

Skrivet av p.e under kategorin Natur och miljö | 0 Kommentarer | Permalink

Vi lever på utsidan av ett klot, på ytan av en sfär som vi kallar för jorden. 70 procent av jordens yta upptas av hav så ett korrektare namn kanske vore Oceanen. Biosfären består av ett smalt band, en tunn hinna kring klotet som vi har att dela tillsammans med våra medvarelser. En tunn hinna som vi inte kan lämna för någon längre period. Vår planet far fram genom ett oändligt universum där det mesta är tomrum, tyst och ödsligt och där avstånden är så ofantliga så dom inte går att begripa.

Ytan på ett klot är såklart ändlig och begränsad vilket innebär att det bara finns en ändlig mängd med resurser. Men vi lever i en ekonomi som hela tiden "kräver" ständig tillväxt, ständigt ökande rikedomar, ständig "utveckling", ständigt ökande användning av resurser. En ekonomi som bygger på att alla resurser är oändliga. Hela tiden en jakt på "avkastning". Mer, fortare, effektivare i en ständig spiral "uppåt". Ett "ekorrhjul" vi "tvingas" att springa runt i och som inte gör oss ett dugg lyckligare.

Ständig tillväxt på en ändlig planet är en omöjlighet, och det oavsett hur tillväxten ser ut. Det hjälper inte om vi inför ny, miljövänlig teknik, eller återvinner, eller köper KRAV-odlat, eller...

Den ständiga tillväxten "äter upp" alla vinster vi kan göra genom att leva miljövänligare. Visst kanske vi kan "hålla på" lite längre om vi är rädd om resurserna, men det är ändå ohållbart i längden. Och visst kanske vi kan förlänga tillväxten genom att vi konsumerar tjänster istället. Jag går hem till dig och städar och du går hem till mig och städar, vi fakturerar varandra och vips! så har vi ökat på tillväxten och vi har jobb bägge två! Men vad är vitsen med sådant? Varför ska vi köpa sådant vi kan göra själva? Varför ska vi konsumera, oavsett vad, för att ett osunt ekonomiskt system ska överleva?

Tillväxten mäts i procentuell ökning av BNP. BNP växer om vi kraschar bilar och köper nya, byter ut våra prylar oftare, sliter och slänger, hugger ner skogar, fiskar upp all fisk, eldar upp all olja och kol. Det säger inget om vad vi producerar, bara att vi gör det. Ett begrepp som alltså inte säger någonting av värde. Ändå fortsätter man att mäta "välfärd" i BNP år ut och år in. Nationalekonomer är säkert duktiga på att räkna på exponentiell tillväxt (ränta på ränta) men dom verkar inte förstå vad det är, hur det fungerar, vad effekterna blir, för om dom gjorde det så skulle dom väl gå ut och be världen att besinna sig. Istället så hejar dom på tillväxten och ser den som nödvändig.

Vi kan inte alla leva i lyx, flyga på solsemestrar, hela tiden uppdatera oss med nya teveapparater, nya datorer, nya kylskåp, nya bilar osv. På en ändlig planet är det en omöjlighet. Och vi här i den rika delen av världen har ingen rätt att ta en större del av kakan än vad andra kan göra. Det är en "rätt" vi tar oss idag. Och vad har vi för "rätt" gentemot kommande generationer att förbruka alla lättillgängliga råvaror, som olja, kol, metaller mm?

Om vi mäter rikedom i något annat än pengar, prylar och lyx så blir det en helt annan sak. Vi kan bli rika på kärlek, närhet, gemenskap, vänskap, möten, beröring, upplevelser, livskvalitet. Kan vi inte använda oss av NPL i stället. Nettoplanetlycka! Hela jordens lycka! Alla ska med! Såhär tänker jag! Vi mäter all lycka, hur man nu ska göra det, och så mäter vi all olycka, kanske lika svårt, och sen drar vi av olyckan från lyckan och ju högre värde desto bättre. Och man får inte räkna hur många Megapixlar man har i sin kamera på pluskontot, eller hur höga betyg ungdomarna har när dom går ut skolan. Men kanske sådant som livslängd, hur friska vi är, hur våra barn och ungdomar mår, hur lite kemikalier och gifter vi använder oss av, hur den biologiska mångfalden står sig, hur få arter som dör ut på grund av oss, om vi alla har rent vatten och ren luft, hur jämlika vi är, hur nöjda vi är och hur lite vi längtar bort till andra sidan staketet...

Det pågår hela tiden ett sökande efter nya miljövänliga energikällor som skulle kunna lösa problemen med smutsiga energikällor. Lyckas man hitta den där billiga, effektiva, miljövänliga, oändliga energikällan så vore det förmodligen en katastrof för vår planet. Idag så ligger priset på energi som en hämmande faktor för "utvecklingen". Koldioxidutsläppen skulle förvisso minska och växthuseffekten skulle, i bästa fall, avta, men det skulle dyka upp miljöproblem någon annanstans i balansräkningen. Tänk vad mycket mer råvaror vi skulle kunna använda om energin blir billig, hur mycket vi skulle kunna flyga, hur mycket vi skulle kunna åka bil, hur många mer prylar vi skulle kunna tillverka. Miljöproblemen med t.ex. en bil ligger inte bara i vad vi kör på för sorts bränsle.

Vi är för många människor på jorden och vi blir allt fler vilket också leder till att eventuella miljöförbättringar "äts upp". Vi ska alla ha mat att äta, kläder på kroppen, tak över huvudet, värme, rent vatten mm. Ju högre standard vi kräver desto färre kan vi vara. Vi förbrukar redan resurser för mer än ett jordklot och vi har, som vi alla vet, bara en jord. Om vi inte själva tar tag i överbefolkningen så kommer naturen att göra det, på ett eller annat sätt, och det kommer att vara mycket mer omänskligt och tragiskt än om vi gör det själva. Och med stigande havsnivåer i växthuseffektens spår så kommer en massa landområden som idag är bebodda att hamna under havsytan, med flyktingströmmar som följd. Vi måste göra plats för dom, vad skulle vi annars göra?

Vi människor kommer förmodligen aldrig att kunna lämna vår planet i någon större utsträckning. Jag tror att tanken på att vi ska kunna kolonisera andra planeter (Mars?) beror på att man inte förstår vad en människa är, och på att man inte förstår hur otroligt beroende vi är av allt annat levande, och det sammanhang vi har utvecklats i. Jag tror det bygger på en föreställning om att vi inte är en del av naturen, att vi kan ställa oss på sidan om. Våran hjärna, vårat medvetande, spelar oss spratt och lurar oss att tro att vi är något vi inte är. Lämnar vi sammanhanget så går vi under på ett eller annat sätt, och det går inte att "skapa" ett sådant sammanhang på konstgjord väg där man får med hela den livsväv som vi är beroende av. Livsväven är alltför komplicerad och sammansatt för det. Här på jorden finns allt vi behöver, om vi inte förstör det...

Även om "vi" skulle lyckas med att lämna jorden någon gång i framtiden så skulle det enbart kunna röra sig om ett ytterst fåtal som får den "chansen". Dom flesta av oss får nog allt acceptera att vi är "fast" här. Jag skulle inte följa med även om jag fick "chansen" för jag tror det skulle bli så outhärdligt tomt, trist och ensamt utan den enorma rikedom som jag kan befinna mig i bara genom att gå ut genom dörren och in i naturen. Att leva ett konstgjort liv i en konstgjord farkost och kanske ett konstgjort liv i en konstgjord biosfär på en annan planet låter inte lockande...

Men, oavsett hur framtiden ser ut och vad vi människor än ställer till med så kommer vi aldrig att kunna ta död på livet. Vi människor är bara en kort parentes i livets historia, om en miljon år så finns det inga människor kvar. Någon som törs sätta en tia på motsatsen? Livet kommer att fortsätta frodas långt efter det att vi försvunnit från arenan, och nya underbara livsformer kommer att uppstå och försvinna, fram tills solen börjar dö om sisådär 4-5 miljarder år...

Lev väl/Peter

En värld, en valuta!

25 mar kl 23:32, 2009

Skrivet av p.e under kategorin Samhället | 5 Kommentarer | Permalink

Häromdagen så pratade jag med min hälsokosthandlare och vi kom in på priser och prishöjningar. Hon berättade att hon precis hade fått en lista med prishöjningar på grund av att den svenska kronan hade fallit i värde. Våra nordiska grannar är ju också glada när dom åker över till Sverige och "shoppar loss", för dom är det som en ständig rea på svenska varor i Sverige. Den svenska kronan har sjunkit i värde i förhållande till andra valutor. Och det här illustrerar något som jag tänkt på ett tag.

Kronan "faller" ju inte av sig själv, den "faller" inte heller för att den svenska ekonomin skulle vara sämre än andra länders ekonomi, och den "faller" inte heller på grund av politiska beslut. Kronan "flyter" i förhållande till andra valutor vilket innebär att den har det värde som "folk" är beredda att betala för den. Nu är ju inte "folk" du och jag utan storföretag, finansbolag, våra pensionsförvaltare, banker eller, med andra ord, den så kallade "marknaden". Sådana som har mycket pengar och vill tjäna ännu mera pengar. Sådana som tjänar pengar genom att ha pengar. Det finns dom som tjänar pengar på att kronkursen är låg.

Kanske det främst är våra svenska exportföretag som tjänar på att kronan står lågt i förhållande till Euron och Dollarn. Dom har ett intresse i att kronkursen är låg. Våra exportföretag får det lättare att sälja sina varor, särskilt som vi är inne i en "ekonomisk kris", men på lång sikt så är ju det här ett problem och något vi alla förlorar på i längden. Oro, svängningar, upp och nedgångar gör bara att det blir svårt att tänka långsiktigt, man vet aldrig hur morgondagen kommer att se ut.

Nu finns det ju en "enkel" lösning på det här och något som skulle göra att världens ekonomi skulle bli lite stabilare, vilket vi alla på sikt tjänar på.

Låt oss införa en gemensam valuta för hela världen! Det är "jätteenkelt". Vi behöver "bara" bestämma en växelkurs och bestämma en dag från när den nya valutan ska börja gälla. Naturligtvis ska växelkursen vara så rättvis som möjligt, det får inte vara något som ska dikteras av den rika världen.

Det behövs inga övergångsregler eller inträdeskrav som det är med EMU. EMU är ett politiskt projekt inom EU. När Öst-, och Västtyskland slogs ihop så bara gjorde man just så som jag föreslår. Inför vi den nya valutan så skulle ingen kunna tjäna pengar på att handla med valutor och ju färre saker som det går att spekulera kring desto bättre är det. Ju mindre spekulation desto stabilare ekonomi och desto mer långsiktigt kan vi tänka. All valutaspekulation är fullständigt oproduktiv och bara ettor och nollor som far runt jorden i datanäten. En ytterligare positiv effekt, förvisso liten :-), är att ekonominyheterna skulle få en sak mindre att rapportera om.

Jag har även ett förslag till namn på den nya valutan: "Zimar", med betoning på i:et. (nu kan ju det betyda något obscent på något språk så det reserverar jag mig för, i sådana fall får vi hitta på något annat :-)). 1 Zimar = 100 cent. Zimbabwes valuta är Zimbabwe-dollar och som jag har förkortat. Tanken är att det ska kunna vara en evig påminnelse om vad som kan hända med en valuta, och kanske lite som en hommage (fint ord, betyder hyllning) till folket i Zimbabwe som tvingas leva, och försöka överleva, i ett drabbat land.

Dom som jobbar på Forex kanske blir arga på mig nu, för växlingskontoren skulle ju bli överflödiga...

Finns det brister i mitt resonemang så får du gärna förklara för mig...

Ha det bra/Peter

Lönesänkningar 2

07 mar kl 12:37, 2009

Skrivet av p.e under kategorin Livet | 2 Kommentarer | Permalink

Och med mindre pengar i plånboken så skulle vi inte kunna förbruka lika mycket energi, vilket kanske skulle kunna leda till att vi kan lägga ner kärnkraftverken, denna livsfientliga energikälla. Skulle jag börja förespråka kärnkraft så måste jag först sätta på mig enorma skygglappar för att inte se riskerna och problemen med kärnkraften. Nej förresten, så stora skygglappar finns inte.

Vi skulle vara tvungna att ransonera våra bilresor till bara det nödvändiga. Massbilismen är ett miljöproblem oavsett vilket bränsle vi kör på. Etanol har vi ju redan insett inte är någon lösning. Vi skulle inte behöva en egen bil utan kunna vara med i en "bilpool", eller hyra när vi någon gång behöver en bil. Vi skulle heller inte ha samma behov av nya råvaror så kanske skulle vi se mer av levande natur och gamla skogar. Det sägs att vi aldrig har haft så mycket skog som vi har nu, men det är ju inte sant. Det vi har är trädplantager och det är något helt annat. Det finns väl ingen som skulle kalla ett rapsfält för en äng, även om det kan tilltala ögat när rapsen blommar? En levande skog är så oändligt mycket mer än en samling med träd.

Efterfrågan på nya uppfinningar och produkter skulle minska vilket skulle leda till att det inte behövs nya modeller varje år. Stressen att "hänga med" i den sk. utvecklingen skulle minska vilket vi alla skulle må bra av, inte minst företagen som skulle få ett sundare affärsklimat. Vi skulle också kanske hinna testa produkterna så att dom inte är miljöfarliga innan dom kommer ut på marknaden. Kanske skulle vi kunna minska ner på kemikalieanvändningen. Vi skulle ha tid att låta försiktighetsprincipen gälla.

Med mera.

Den största vinsten kanske ändå skulle vara att vi fick tid att se varandra, se våra barn, prata med varandra och kanske, i bästa fall, lära känna varandra...

Lev väl/Peter