Om livet, universum och allting!

Jag håller på att läsa en bok som heter "Torsken som krympte - och andra evolutionära mirakel", skriven av två finländska ekologer som heter Katja Bargum och Hanna Kokko. Dom skriver om evolutionen och vilka vägar, och irrvägar, evolutionen har tagit och kan ta, och ger en massa fantastiska exempel från naturens oändliga mångfald. Jag tycker att det är en bra bok, lättsamt skriven med en lättsamt humoristisk ton.

När dom har berättat om vad som definierar ett kön, varför det finns olika kön, hermafroditer (sådana som är dubbelkönade), organismer som kan byta kön, organismer med upp till sju! olika kön, könsroller mm. så kommer dom in på deras favorit som är... äh, jag citerar rakt av:

"...borstmasken Ophryotrocha puerilis, som uppvisar ett av världens mest jämlika och romantiska förhållande könen emellan. Det lönar sig för maskparet att utse den större individen till hona, eftersom större maskar kan producera fler ungar, medan också en liten hane räcker för att befrukta en stor mängd ägg. Men maskhonans tillväxt blir långsammare när den satsar sin energi på att producera ägg, och så småningom växer hanen om honan. När så sker, byter båda maskarna kön, och den större individen tar på sig den tyngre bördan. Hanen som blivit hona växer nu långsammare, och honan som blivit hane går förbi den - och så byter man igen. Och igen, och igen - i lyckligt samförstånd hela livet."

Va, är det inte underbart? Tänk om vi kunde göra likadant!? Skulle det inte vara trevligt att kunna byta kön då och då? :-) Tänk vilken förståelse vi skulle kunna få för varandra. I bästa fall skulle vi kanske förstå att vi inte kommer från olika planeter utan att vi, som jag ser det, i grunden fungerar i stort sett likadant. Respekten mellan oss skulle kunna öka och vi skulle kanske kunna lösa upp en massa ingrodda unkna könsroller som bara ställer till det för oss.

Naturligtvis finns det skillnader mellan män och kvinnor, precis som det finns skillnader mellan oss alla. Men det som betyder något har vi gemensamt. Det som är "större" i dig är det som är "större" i mig. Dom skillnader som krånglar till det mellan kvinnor och män, mellan människor överhuvudtaget, är "bara" yta. Var det inte förresten någon poet som diktade något om att: "Det som är botten i dig, är det som är botten i mig"? Jag tror att det är så... :-)

Frid till alla/Peter

Ja, jag vet inte, men jag söker efter människan, lägger pussel, försöker förstå, vill förstå. Vill förstå människan för att kunna förstå mig själv, vill förstå ursprunget, vill förstå människans plats i "skapelsen", människans plats i evolutionen. Jag vill gå kanske hundra tusen år tillbaka, till tiden innan vi lämnade Afrika, innan vi började måla "konst" i grottor, innan vi började hålla husdjur, långt innan vi blev så kallat "civiliserade". Den människan skulle jag vilja förstå, förstå hur dom tänkte, hur dom levde, vad dom åt, vilka behov dom hade, vad som var viktigt för dom. Vi är i stort sett dom samma idag även om evolutionen naturligtvis har fortsatt verka, och verkar än i dag.

En av dom första böckerna jag läste i ämnet, och som har gett mig mycket, var "Människan - du, jag och den ursprungliga" skriven av naturfilmaren, jonglören, visselkonstnären mm. Jan Lindblad. Jag har ingen förebild i dag men om jag någon gång har haft det så är Jan Lindblad en av dom. Han hade en vördnad inför naturen, allt levande, och en förmåga att kunna umgås på ett naturligt sätt med naturen oavsett om det var en svensk skog eller en tropisk regnskog. Det brukar sägas att vi ska bevara naturen för kommande generationers skull, för våra barn och barnbarns skull, men han var noga med att säga att vi ska bevara naturen för dess egen skull. Naturen har ett egenvärde i sig självt. Och jag ger honom rätt i det, det är en viktig distinktion.

I boken så går han igenom människans historia och utveckling, så som han ser den, från det att vi var en apliknande varelse fram till idag. Han utgår ifrån den forskning som fanns då men han vågar ifrågasätta, komma med nya idéer och hypoteser. Bla tar han upp teorin om "vattenapan", teorin om att vi en gång i tiden ska ha varit delvis vattenlevande, vilket skulle kunna förklara flera detaljer i vårt utseende och hur vi är byggda. Han hade också förmånen att få leva bland indianer i Amazonas regnskogar vilket gav honom unika inblickar i hur dom levde, och samtidigt, hur vi människor kanske levde på ett mer ursprungligt sätt. Naturligtvis är det hans bild av vår utveckling, och forskningen går så fort i dag så det är säkert sådant som inte stämmer, men det var/är en, för mig, givande läsning.

Jan Lindblad avled alldeles för tidigt 1987 och det här blev hans sista bok, lite som ett testamente till eftervärlden. Jag tänkte citera sista raderna i boken, som kommer efter att han har beskrivit hur fantastiskt det är att vi kan leva på denna planet, som vi kallar jorden:

"Visst fylls vi med vördnad för denna livets oas där den svävar i sin bana genom ett lagbundet kosmos. Vördnad för livet, för detta mirakulösa, skiftande, formrika bygge, borde fylla oss alla och få oss, var och en som begåvats med intelligens, att besinna vårt ansvar. Mot oss själva och mot alla andra experimentformer i livsväven. För vi är ju den tänkande människan - Homo sapiens"

Frid/Peter

Här hade jag tänkt skriva om en liten insekt, jag tror det var en sorts skalbagge, som jag hörde på radion om men jag har nog glömt av lite detaljer. Så stämmer inte detaljerna så är det nog så men det jag är ute efter är principen. Det skulle säkert gå att hitta hur många exempel som helst. Naturen är mångfacetterad. I alla fall så hade hannen liksom hullingar och vassa "svärd" på sitt könsorgan som den hade utvecklat i kampen om att få befrukta honorna. Och honorna gjorde, av förståeliga skäl, motstånd när hannen ville komma till för dom skars sönder i deras "parningskanal" vid parning. Det var till och med så att deras liv förkortades på grund av detta.  Så "fel" kan det gå i naturen och detta för mig in på evolutionen.

Evolutionen med det naturliga urvalet är kanske den vetenskapliga teori som är mest missförstådd av alla. Tyvärr, för det är en väldigt enkel, och vacker, teori som förklarar så mycket. Det är nog den vetenskapliga teorin som jag tycker är allra vackrast. En vetenskaplig teori är för övrigt något helt annat än om jag skulle ha en pesonlig teori om något. Den vetenskapliga teorin har testats, provats och disskuterats fram och tillbaka. Min personliga teori är mer att jämföra med en vetenskaplig hypotes som måste provas mot verkligheten innan den blir en teori. Så när man avfärdar evolutionen med att säga att: "Det är bara en teori!", så har man inte förstått vad det handlar om. Man blandar ihop dom två olika betydelserna av ordet teori.

Det största missförståndet kanske har att göra med att det bara skulle ha med slump att göra. En viss slump finns i vilka mutationer som uppkommer, men den "skapande" delen är det naturliga urvalet och det har inget med slump att göra. Den blinda slumpen kan självklart inte skapa tex. ett öga, eller ens en endaste cell som är alltför komplicerad för det. Men med en slumpmässig variation, det naturliga urvalet och ett tidsspann som är så långt att vi som människor kanske har svårt att greppa det, så kan livet utvecklas så som vi ser det om vi tittar oss runt. Inklusive människor med ett medvetande som kan reflektera över sina liv och sitt ursprung.

Evolutionen har ingen riktning, den har inget mål, den strävar inte efter något "bättre" eller "högre", den planerar inte för framtiden. Den tar bara vad som finns till hands av variation för stunden, och den individ som får flest avkomma kommer att sprida sina gener vidare i populationen, trots att det som sker kanske inte är det "bästa" för arten som sådan på längre sikt. Därför så har vi tex. ett öga som är felkonstruerat på ett sådant sätt så att vi har en blind fläck i synfältet. Vi är inte fulländade eller perfekta. Vi har skavanker och brister som bara kan förklaras av det naturliga urvalet. En varelse blir aldrig färdig och klar, den har inget slutmål, omgivningen förändras hela tiden, mer eller mindre, och då måste varelserna göra det också. Det innebär också att det kan "gå fel" för evolutionen så att varelser kan utveckla hullingar på könsorganen...

Lev väl/Peter