03 mar kl 18:49, 2009
Skrivet av p.e under kategorin Livet | 0 Kommentarer |
Permalink
Jag har sakta men säkert, mer och mer, börjat förstå att om jag vill förändra världen, både i stort och i smått, så måste jag alltid börja med mig själv. Det bästa sättet att förändra världen är att förstå att man inte kan förändra den, för det enda man kan förändra är sig själv, och när man förändrar sig själv så förändrar man världen.
Ska vi få fred på jorden, och då menar jag fred i en väldigt vid mening, så måste jag börja med mig själv. Man kan inte få en fred på djupet med en annan människa om man inte har slutit fred med sig själv. Bär man på "våld" inom sig så är det det man kommer att sprida, oavsett hur mycket man vill sprida kärlek. Man kan inte sprida kärlek om man inte är kärleksfull. Man kan inte vara kärleksfull mot andra om man inte är kärleksfull mot sig själv. Kärleken till sig själv är, för mig, densamma som kärleken till andra. Jag tänker att vi människor bemöter våra medmänniskor som vi bemöter oss själva.
Talesättet: "Man ska älska sin nästa så som sig själv" är, som jag ser det, inget bra talesätt för tänk om man inte älskar sig själv? Tänk om man "slår" på sig själv och inte lyssnar på sig själv och sin kropps signaler?
För mig är kärleken det viktigaste av allt. Den kärlek som bara "är" och som är inkluderande och omfattar allt och alla, såväl nära och kära som främlingar. Den kärlek som inte visas i ord utan i handling, inte genom att "göra" utan genom att "vara". När kärleken inte är "riktad" så finns det plats för alla...
Lev väl/Peter
26 feb kl 19:33, 2009
Skrivet av p.e under kategorin Samhället | 0 Kommentarer |
Permalink
Hörde på radion häromdagen. Någon gjorde en tankelek som jag uppfattade ungefär så här. Tänk om alla människor skulle få återfödas någongång, någonstans men man inte visste var eller som vem. Man kunde hamna i såväl slott som koja, i fattigdom eller rikedom, som frisk eller som sjuk, i krig eller fred, i en "slavfabrik" där våra kläder tillverkas eller som VD i ett företag, i ett område i Kongo där oljebolag har förstört miljön eller i ett orört tropiskt paradis, som man eller kvinna, i en demokrati eller i en diktatur.
Om det vore så, och vi gick ut och frågade människor hur dom skulle vilja att vi organiserade samhället då? Skulle inte dom allra allra flesta vilja att vi skapade ett samhälle som var demokratiskt, jämlikt och solidariskt, fritt från orättvisor och där vi tog hand om varandra. Att alla människor var lika mycket värda och att alla var fria att leva sina liv som dom ville, naturligtvis utan att det fick gå ut över någon annan. En frihet som innnebär ofrihet för någon annan är ingen frihet. Och att vi slutade förstöra miljön och att vi, i den rika delen av världen, slutade att leva som om vi hade tillgång till flera jordklot. Finns det någon i Sverige som tex. skulle vilja riskera att hamna som arbetare i en "slavfabrik" någonstans i världen där våra saker tillverkas?
Nej, just det! Så vad väntar vi på...
Lev väl/Peter
