Earth Hour

31 mar kl 20:42, 2012

Skrivet av p.e under kategorin Samhället | 0 Kommentarer | Permalink

"Syftet med Earth Hour är att skicka en politisk signal till makthavare om att ta klimatförändringarna på allvar, och därigenom uppmärksamma och skapa ett engagemang i frågan."

Frågor och svar om Earth hour.

 
Hur många av alla oss som släcker skulle rösta på det parti som tar klimatförändringarna på allvar och lägger förslag som verkligen gör skillnad?

Hur många av alla oss som släcker är beredda att offra bekvämlighet och nöjen för att rädda klimatet?

 

Vill vi lösa miljöproblemen, inklusive klimathotet, så måste vi, tänker jag, förändra vårt sätt att leva. Mycket av det vi idag tar för givet måste vi avstå ifrån om det ska förändra något. "Löser" vi problemen med ny teknik så kommer vi bara att flytta problemen från ett ställe till ett annat. Ny teknik blir ett hopplöst försök att lösa dom problem som tekniken själv skapar.

Detta är mitt!

31 mar kl 10:18, 2012

Skrivet av p.e under kategorin Samhället | 0 Kommentarer | Permalink

"Den första människa, som inhägnade ett stycke mark, kom på att säga 'Detta är mitt!' och fann människor nog enfaldiga att tro honom, var samhällets verkliga grundare. Hur många brott, krig, och mord; hur mycken olycka och fasa skulle inte den mänskliga rasen ha besparats om någon ryckt upp pålarna, fyllt igen diket och ropat till sina medmänniskor: 'Akta er för denne bedragare, ni är förlorare om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!'"

Skrivet av Jean-Jacques Rosseau.

Citatet har jag hittat i David Jonstads bok "Kollaps - Livet vid civilisationens slut".

Är det inte märkligt, när man tänker på det, hur någon kan tro sig äga skogen, träden, marken, djuren, sjöarna?

Människan kommer aldrig att i någon större skala återgå till ett liv som  samlare och jägare, oavsett kollaps eller inte. Det är väl heller inte önskvärt. Men jag skulle önska att vi hade en lite större förståelse för var vi människor kommer ifrån, vilken typ av liv vi egentligen är anpassade för.

Då kanske vi skulle bygga våra samhällen på ett mer människovänligt och hållbart sätt. Vi vill ju gärna tro att vi står över både naturen och vår egen natur, men det gör vi såklart inte.

Gaia!

15 apr kl 18:06, 2009

Skrivet av p.e under kategorin Natur och miljö | 0 Kommentarer | Permalink

Vi lever på utsidan av ett klot, på ytan av en sfär som vi kallar för jorden. 70 procent av jordens yta upptas av hav så ett korrektare namn kanske vore Oceanen. Biosfären består av ett smalt band, en tunn hinna kring klotet som vi har att dela tillsammans med våra medvarelser. En tunn hinna som vi inte kan lämna för någon längre period. Vår planet far fram genom ett oändligt universum där det mesta är tomrum, tyst och ödsligt och där avstånden är så ofantliga så dom inte går att begripa.

Ytan på ett klot är såklart ändlig och begränsad vilket innebär att det bara finns en ändlig mängd med resurser. Men vi lever i en ekonomi som hela tiden "kräver" ständig tillväxt, ständigt ökande rikedomar, ständig "utveckling", ständigt ökande användning av resurser. En ekonomi som bygger på att alla resurser är oändliga. Hela tiden en jakt på "avkastning". Mer, fortare, effektivare i en ständig spiral "uppåt". Ett "ekorrhjul" vi "tvingas" att springa runt i och som inte gör oss ett dugg lyckligare.

Ständig tillväxt på en ändlig planet är en omöjlighet, och det oavsett hur tillväxten ser ut. Det hjälper inte om vi inför ny, miljövänlig teknik, eller återvinner, eller köper KRAV-odlat, eller...

Den ständiga tillväxten "äter upp" alla vinster vi kan göra genom att leva miljövänligare. Visst kanske vi kan "hålla på" lite längre om vi är rädd om resurserna, men det är ändå ohållbart i längden. Och visst kanske vi kan förlänga tillväxten genom att vi konsumerar tjänster istället. Jag går hem till dig och städar och du går hem till mig och städar, vi fakturerar varandra och vips! så har vi ökat på tillväxten och vi har jobb bägge två! Men vad är vitsen med sådant? Varför ska vi köpa sådant vi kan göra själva? Varför ska vi konsumera, oavsett vad, för att ett osunt ekonomiskt system ska överleva?

Tillväxten mäts i procentuell ökning av BNP. BNP växer om vi kraschar bilar och köper nya, byter ut våra prylar oftare, sliter och slänger, hugger ner skogar, fiskar upp all fisk, eldar upp all olja och kol. Det säger inget om vad vi producerar, bara att vi gör det. Ett begrepp som alltså inte säger någonting av värde. Ändå fortsätter man att mäta "välfärd" i BNP år ut och år in. Nationalekonomer är säkert duktiga på att räkna på exponentiell tillväxt (ränta på ränta) men dom verkar inte förstå vad det är, hur det fungerar, vad effekterna blir, för om dom gjorde det så skulle dom väl gå ut och be världen att besinna sig. Istället så hejar dom på tillväxten och ser den som nödvändig.

Vi kan inte alla leva i lyx, flyga på solsemestrar, hela tiden uppdatera oss med nya teveapparater, nya datorer, nya kylskåp, nya bilar osv. På en ändlig planet är det en omöjlighet. Och vi här i den rika delen av världen har ingen rätt att ta en större del av kakan än vad andra kan göra. Det är en "rätt" vi tar oss idag. Och vad har vi för "rätt" gentemot kommande generationer att förbruka alla lättillgängliga råvaror, som olja, kol, metaller mm?

Om vi mäter rikedom i något annat än pengar, prylar och lyx så blir det en helt annan sak. Vi kan bli rika på kärlek, närhet, gemenskap, vänskap, möten, beröring, upplevelser, livskvalitet. Kan vi inte använda oss av NPL i stället. Nettoplanetlycka! Hela jordens lycka! Alla ska med! Såhär tänker jag! Vi mäter all lycka, hur man nu ska göra det, och så mäter vi all olycka, kanske lika svårt, och sen drar vi av olyckan från lyckan och ju högre värde desto bättre. Och man får inte räkna hur många Megapixlar man har i sin kamera på pluskontot, eller hur höga betyg ungdomarna har när dom går ut skolan. Men kanske sådant som livslängd, hur friska vi är, hur våra barn och ungdomar mår, hur lite kemikalier och gifter vi använder oss av, hur den biologiska mångfalden står sig, hur få arter som dör ut på grund av oss, om vi alla har rent vatten och ren luft, hur jämlika vi är, hur nöjda vi är och hur lite vi längtar bort till andra sidan staketet...

Det pågår hela tiden ett sökande efter nya miljövänliga energikällor som skulle kunna lösa problemen med smutsiga energikällor. Lyckas man hitta den där billiga, effektiva, miljövänliga, oändliga energikällan så vore det förmodligen en katastrof för vår planet. Idag så ligger priset på energi som en hämmande faktor för "utvecklingen". Koldioxidutsläppen skulle förvisso minska och växthuseffekten skulle, i bästa fall, avta, men det skulle dyka upp miljöproblem någon annanstans i balansräkningen. Tänk vad mycket mer råvaror vi skulle kunna använda om energin blir billig, hur mycket vi skulle kunna flyga, hur mycket vi skulle kunna åka bil, hur många mer prylar vi skulle kunna tillverka. Miljöproblemen med t.ex. en bil ligger inte bara i vad vi kör på för sorts bränsle.

Vi är för många människor på jorden och vi blir allt fler vilket också leder till att eventuella miljöförbättringar "äts upp". Vi ska alla ha mat att äta, kläder på kroppen, tak över huvudet, värme, rent vatten mm. Ju högre standard vi kräver desto färre kan vi vara. Vi förbrukar redan resurser för mer än ett jordklot och vi har, som vi alla vet, bara en jord. Om vi inte själva tar tag i överbefolkningen så kommer naturen att göra det, på ett eller annat sätt, och det kommer att vara mycket mer omänskligt och tragiskt än om vi gör det själva. Och med stigande havsnivåer i växthuseffektens spår så kommer en massa landområden som idag är bebodda att hamna under havsytan, med flyktingströmmar som följd. Vi måste göra plats för dom, vad skulle vi annars göra?

Vi människor kommer förmodligen aldrig att kunna lämna vår planet i någon större utsträckning. Jag tror att tanken på att vi ska kunna kolonisera andra planeter (Mars?) beror på att man inte förstår vad en människa är, och på att man inte förstår hur otroligt beroende vi är av allt annat levande, och det sammanhang vi har utvecklats i. Jag tror det bygger på en föreställning om att vi inte är en del av naturen, att vi kan ställa oss på sidan om. Våran hjärna, vårat medvetande, spelar oss spratt och lurar oss att tro att vi är något vi inte är. Lämnar vi sammanhanget så går vi under på ett eller annat sätt, och det går inte att "skapa" ett sådant sammanhang på konstgjord väg där man får med hela den livsväv som vi är beroende av. Livsväven är alltför komplicerad och sammansatt för det. Här på jorden finns allt vi behöver, om vi inte förstör det...

Även om "vi" skulle lyckas med att lämna jorden någon gång i framtiden så skulle det enbart kunna röra sig om ett ytterst fåtal som får den "chansen". Dom flesta av oss får nog allt acceptera att vi är "fast" här. Jag skulle inte följa med även om jag fick "chansen" för jag tror det skulle bli så outhärdligt tomt, trist och ensamt utan den enorma rikedom som jag kan befinna mig i bara genom att gå ut genom dörren och in i naturen. Att leva ett konstgjort liv i en konstgjord farkost och kanske ett konstgjort liv i en konstgjord biosfär på en annan planet låter inte lockande...

Men, oavsett hur framtiden ser ut och vad vi människor än ställer till med så kommer vi aldrig att kunna ta död på livet. Vi människor är bara en kort parentes i livets historia, om en miljon år så finns det inga människor kvar. Någon som törs sätta en tia på motsatsen? Livet kommer att fortsätta frodas långt efter det att vi försvunnit från arenan, och nya underbara livsformer kommer att uppstå och försvinna, fram tills solen börjar dö om sisådär 4-5 miljarder år...

Lev väl/Peter