Är det inte dags...

06 apr kl 19:55, 2012

Skrivet av p.e under kategorin Samhället | 2 Kommentarer | Permalink

...att slopa dom röda dagarna och omvandla dom till semesterdagar istället?

Vi har idag många invandrare  i Sverige som värdesätter helt andra helger än vad vi traditionellt firar. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Att vi då har en stat som säger vilka helger som är viktigast känns mycket märkligt.

Vill man använda semesterdagarna till att fira jul, påsk, nyår, thanksgiving, eid al-fitr, newrotz, jom kippur, groundhog day, kanelbullens dag eller annan valfri helg, eller om man bara vill vara ledig skulle det vara upp till var och en. Precis som det borde vara i en sekulär stat.

Vill man spara semesterdagarna till annat kan man flytta firandet till närmsta helg, precis som vi idag gör med midsommarhelgen. Påsken flyttas ju runt flera veckor så att flytta firandet några dagar kan inte vara något problem. Men det ska såklart vara upp till den enskilde att bestämma hur man vill göra.

Våra helger är i allra högsta grad kulturella, och vår kultur är ett hopkok av alla möjliga infall och influenser från en massa olika håll och har formats till vad det är idag sedan lång tid tillbaka. Helgerna har alltid förändrats över tid och kommer att fortsätta att förändras. Det finns inte och kommer aldrig att finnas en tid när vi firar på rätt sätt. Allt vi firar och sättet vi firar på är bara resultatet av en lång rad av tillfälligheter.

Att försöka hitta en förklaring till varför vi firar tex. påsk på det sättet vi gör går inte. Vi firar påsk som vi gör för att vi firar påsk som vi gör. Vi firar för att vi har blivit lärda att fira. Om hundra år kommer helger att firas på andra sätt än idag.

Kanske skulle slopandet av dom röda dagarna även resultera i upptäcken att vi bara firar av gammal vana och vi inser att dom kanske inte var så mycket att ha, vi är nog många som firat mest av slentrian och att vi inte har tänkt på varför vi gjort det. Jag tänker även att det finns många som inte alls ser fram emot helgerna, utan helst skulle vilja slippa dom av olika anledningar.  

Jag själv firar inga helger överhuvudtaget längre. Jag förstår dom inte. Det är mest bara märkligt med alla dessa kycklingar, påskkärringar, klädda granar, tomtar, märkliga danser runt en påle, ett helgon från Syrakusa osv. Ofta är helgerna även till stor del en ursäkt för att dricka en massa alkohol. Och frossa i mat.

Att inte längre kunna fira är för mig en ren frihet. Livet blir enklare med färre krav och färre måsten. Jag vill att mitt liv ska vara enkelt. För mig är dessutom alla dagar precis lika viktiga och då kan jag inte göra någon dag viktigare än någon annan. Livet finns i vardagen, inte i festen.

Smile or die

28 mar kl 11:09, 2012

Skrivet av p.e under kategorin Livet | 0 Kommentarer | Permalink



Barbara Ehrenreich som pratar i videon har skrivit boken "Gilla läget - Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande".

Ur baksidestexten:

"I Gilla Läget diskuterar hon hur myten om positivt tänkande fått ersätta rationellt tänkande och lurat många amerikaner att de kan bli friska, rika och framgångsrika om de bara tror tillräckligt starkt på det. Idéerna har spridit sig till sjukvården, frikyrkorna och universiteten, men framförallt till näringslivet och finansvärlden."

Mycket läsvärd bok. Hon skriver om USA, men vi i den här delen av världen håller på med precis samma sak.

Svensk? Jag?

31 mar kl 21:54, 2009

Skrivet av p.e under kategorin Livet | 0 Kommentarer | Permalink

Jag är en världsmedborgare!

Visst har jag ett svenskt medborgarskap, har alltid bott i Sverige och har "svenska" föräldrar, som i sin tur har "svenska" föräldrar, men det känns så ytterst begränsat att kalla mig för svensk. Jag är en människa som bor på planeten jorden. Hela jordens väl och ve angår mig. Allt hänger ihop och allt påverkar allt annat, det som händer där, händer också här.

 

Alla gränser mellan människor är skapade av människor. Och alla gränser mellan länder är ett mänskligt kulturellt påfund, och dom gränser vi har idag kommer att se annorlunda ut i morgon. Vi lever som att vår "civilisation" har nått sin höjdpunkt och fulländning, men så är det naturligtvis inte. Allt kommer att förändras, alla gränser kommer att dras om, kulturer kommer och går. Civilisationer har gått under förut.

Allt liv befinner sig i en ständig dynamisk föränderlig process och vi är en del av livet. Alla kulturer har alltid hela tiden förändrats. Vi tror, ibland, att det finns en svensk kultur, med svenska värderingar, men den kulturen och dom värderingarna har förändrats på bara några decennier, och kommer att fortsätta att förändras. Den "svenska kulturen" är ett hopkok av en massa olika kulturer och har aldrig funnits. Det har aldrig funnits, och kommer aldrig att finnas, en tidpunkt när vi kan säga att: "NU, är vi svenskar!" Människor från olika håll har i årtusenden haft kontakt och utbyte med varandra. Vi har påverkats av varandra. Och vi kommer att fortsätta att påverkas av varandra.

 

Ju mer vi accepterar det desto lättare kommer det att vara att acceptera inflytanden och påverkan från andra människor, andra kulturer. Och desto smidigare går det för andra människor att komma till "vårt" land och bli en del av det. Och ju mindre vi håller fast vid våran kultur, desto mindre behöver människor från andra kulturer hålla fast vid sina kulturer när dom kommer hit till oss. Ju mer öppna vi är desto mindre behöver våra nya svenskar sluta sig kring sina kulturer.

Jag tror vi lägger för stor vikt vid kulturen (fortfarande i en etnografisk mening), kultur är bara kultur och något som växt fram av en oändlig mängd tillfälligheter. Vår kultur skulle lika gärna kunnat se ut på ett helt annat sätt. Och kommer att se annorlunda ut i framtiden. Ju mer vi förstår det desto mindre viktig blir kulturen och desto öppnare blir vi.

Men trots, eller kanske tack vare, att jag betraktar mig som en världsmedborgare har jag upptäckt att gräset inte är grönare på andra sidan staketet, så allt jag behöver i form av upplevelser och intryck finns runt hörnet. Jag trivs där jag är med det jag har.

 

För vem kan tröttna på det första takdroppet på våren när solen börjar värma, när björkarna börjar grönska, när flugsnapparen väcker en när den tagit grannens holk i besittning, tornseglarna, lövsångaren, vitsipporna, gullregnet, när man kan lägga sig och sola på en klippa, humlans surrande, att när höstmörkret börjar falla kunna gå ut och blicka upp mot stjärnhimlen och universums djup, att få njuta av sidensvansarna när dom dyker upp på hösten för att kalasa på rönnbären, den första frosten, den första snön, sitta och kura vid ett stearinljus när vintermörkret har lagt sig, knarrandet under kängorna en riktigt kall januaridag, det första takdroppet på våren osv osv...

Fred och kärlek/Peter