Om livet, universum och allting!

Om man gör några enkla sökningar på Internet så ser man att det verkar finnas hur mycket sex som helst. För alla smaker. Inget har hjälpt till att sprida porren så mycket som Internet. Filmkanalerna på TV visar porrfilmer varje natt. Det kommer hela tiden nya böcker om tantrasex, sensuell massage, sextips, orgasmråd mm.

Det finns sexfrågespalter i många tidningar och på Internet. Det anspelas på sex i reklam och så fort någon "kändis" har visat en bröstvårta någonstans så "skriker" löpsedlarna om "NAKENCHOCK". Nej, förresten. Då är det kanske "SEXCHOCK!". För en "NAKENCHOCK!" räcker det nog med att någon visat naveln. Tydligen så säljer det i alla fall eftersom dom kan fortsätta med sådana och liknande löpsedlar. Jag får känslan av att vi nog är både lite vilsna och "besatta" när det gäller sex.

Rätta mig om jag har fel, men var det inte bara för några år sedan som hotell som sände porrfilmer på rummen bojkottades av typ fackförbund och myndigheter? Hur tänker dom idag? Idag har ju "alla" en bärbar dator med sig och alla hotell har internetuppkoppling, så nu är utbudet för den som vill se på porr oändligt mycket större än för bara några år sedan när hotellen bojkottades? Det är bara att logga in och surfa på.

Sexualiteten är, som jag ser det, ingen stark kraft. "Besattheten" efter sex och "översexualiseringen" av dagens samhälle, tänker jag, är en effekt av våra fullproppade "ryggsäckar" och speglar kanske mer vår inre stress och tomhet än något annat. Sex kan vara ett sätt att döva ångesten för ett tag, precis som andra droger. Sex kan lätta på "spänningen" och dämpa stressen en stund.

Sex kan såklart vara alldeles underbart. Men är det inte allt runt omkring som är det viktiga? Närheten till en annan människa, både fysiskt och känslomässigt, kroppskontakten, beröringen. Känslan att, både bokstavligt och bildligt talat, vara naken tillsammans med någon annan, utlämnad, sårbar, blottad. Att få ligga och hålla om varandra, känna värmen från en medmänniska, utan krav på prestation eller resultat, bara få ligga och "bara vara" en stund och känna att det är bra som det är. Och låta det som sker ske, blir det sex så blir det. Är det inte det vi egentligen söker och längtar efter?

Kan man vara "närvarande" tillsammans och känna den närheten det innebär så behöver man aldrig mer jaga "sensationer". Och kan man känna den tryggheten i sig själv och tillsammans med sin partner så behöver man aldrig mer vara vilsen när det gäller sex. För sex är ju egentligen det mest naturliga som finns. Lika naturligt som att andas.

Att älska i kärlek kan, för mig, aldrig vara något annat än en "här och nu"-upplevelse. Då existerar inte gårdagen och morgondagen. Inga krav på något "mer", inga förväntningar på en morgondag, inga förhoppningar om en fortsättning. Allt som existerar är "här och nu". Vad spelar det för roll vad den andre gjorde igår, eller kommer att göra i morgon? Gårdagen är passerad och förbi, och morgondagen vet vi inget om.

Kärleken hindrar inte någon att göra det hon vill. Kärleken håller inte fast utan låter andra människor gå sina egna vägar. Man kan inte äga en annan människa och hennes kropp, ändå så är det väl det vi försöker göra när vi låser fast varandra i relationer och ger varandra löften om trohet. Man kan inte vara otrogen mot någon annan än sig själv och sin egen väg genom livet. Löften skapar bara krav och förväntningar. Försöker jag vara trogen någon annan än mig själv så tappar jag bort mig själv på vägen.

Vi säger att vi älskar varandra, sen i nästa stund binder vi upp och begränsar varandra, sätter upp regler för den andre, vad hon får och inte får göra. Är det verkligen förenligt? Tja, det kanske beror på vad man menar med att älska någon. För mig är det inte det. Kärleken måste få vara fri. Kärlek utan frihet är ingen kärlek. Förväntar man sig kärlek, eller kanske till och med kräver kärlek, så är det inte kärlek man får tillbaka. Stänger man in kärleken så kvävs den. Kärleken stannar om dörren hela tiden står öppen, men kärleken går sin väg om dörren stängs.

Kärlek är kärlek och sex är sex. Kärlek, den kärlek jag pratar om, känner man för alla, men sex har man inte med vem som helst.

Vad jag förstår så är det ett tabu att hoppa i säng med sin bästa väns före detta partner. Varför? Finns det någon vänskap i att sätta gränser för sin kompis, att hindra henne att göra det hon har lust med? Om två människor, eller fler för den delen, vill ha det trevligt tillsammans så vill i alla fall inte jag stå i vägen.

Att vara naken tillsammans med andra borde väl vara det mest naturliga som finns? Vi föds nakna och i människans ungdom var vi alla alltid nakna. För barn är nakenhet hur naturligt som helst, men vi tar tyvärr ur dom det också. Det finns inget skamligt eller syndigt i det nakna. Kläder ska vi använda för att skydda oss mot vädrets makter, inte för att skyla vår nakenhet.

Att ha kläder, vad vi döljer med kläderna och hur kläderna ser ut är i allra högsta grad kulturellt betingat, och kultur är ju bara kultur och skulle lika gärna kunna se ut på ett annat sätt. Klädmodet styrs av tillfälligheter. Vad jag förstår så finns det fortfarande kulturer där nakenhet är fullständigt naturligt, även om "vår" "civilisation" har försökt, och på många ställen lyckats, att sprida "vårt" sätt att se på den "skamliga" nakna kroppen.

Dessutom så används ju kläder många gånger för att framhäva könet istället för att dölja det. Vi klär på oss för att dölja könet med kläder som är gjorda för att framhäva det? Ett rejält dekolletage framhäver behagen mer än döljer dom, och en bikini talar om för mig med all önskvärd tydlighet var dom mest intressanta och spännande delarna på kvinnokroppen sitter någonstans. Och dom här penisfodralen som männen på Papua Nya Guinea klär sig i kan man ju inte för sitt liv påstå att dom är till för att dölja något.

Jag tänkte inleda det här inlägget med att "Världen svämmar över av sex", men sen kom jag på att det skulle gå alldeles utmärkt att leva ett liv utan att behöva "svämmas över". Det går att till stor del välja vilket liv man vill leva och vilka intryck man vill få, utan att för den skull gå i kloster. Men skulle det inte vara trevligt om vi kunde ha en lite mer avslappnad inställning till nakenhet och sex?

Läser just nu: "Dansen kring guldkalven - Så förändrades Sverige av börsbubblan" skriven av Björn Elmbrandt.

Kärlek till alla/Peter