Förhör av en hel massa vittnen.
De vittnar om att Joakim blev skjuten i ryggen.
(Men tyvärr så har de inte kunnat fastslagit om han blev skjuten genom ryggen eller bröstet, de har ingen teknisk bevisning för eller emot)
Det känns fruktansvärt att veta att den där lilla pissråttan sitter och säger att han kände sig tvungen att skjuta, han var "rädd för sitt liv".
Han sköt min bror i ryggen.
Det är nu jag verkligen hoppas på att det finns en gud, för då finns det ett helvete.
Det är där den här människan hör hemma.
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]
Vissa människor får mig att vilja spy.
De som tror sig veta precis allt, de som i själva verket inte har en jävla aning.
Här är en av kommentarerna till en av de alla artiklar som skrivits om rättegången:
"Hoppas Pasi berättar äntligen som det som har hänt rätt o rakt, jag tror att "felet" var inte bara hans fel..annans han måste vara sjuk o skjuta folk vad som helst, han har inte skjutit onödigt o det har inte hans mening heller att Joakim dog! Jag vill inte skydda Pasi men jag tycker att media har överdrivit hela saken!"
Den här personen, är i mina ögon en person som helt och hållet saknar rim och reson.
Enligt honom så var det inte "onödigt" att skjuta min bror, och det var inte heller "Pasis fel", som kronan på verket är det ju hemska media som bara hittar på och överdriver.
Gaahhhh!
Jag förstår inte vad det finns att försvara???
Han bar runt på revolver bland folk, hamnade i bråk med min halvbror för att hans flickvän skålade med Jocke, Jocke och hans kompis gav sig av från krogen, hem och bytte kläder och gick till ett nytt ställe, där mötte de Pasi och de blev skjutna.
Att Pasi sen lever på flykt i elva år, hittas i Finland där han åtalas för en mängd andra brott, rättegången flyttas till en säkerhetssal för att de är rädda för tumult från Pasis "kompisar".
Var någonstans bär min bror skulden, när blev det hans fel att den här människan tog sig rätten att leka gud?
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]
Första dagen för rättegången var igår.
Det medicinska avhandlades, jockes kompis som med nöd och näppe överlevde sin skottskada hördes och P.M. fick berätta sin version (läs: saga)
Min halvsyster som såg rättegången sa att när han berättar så är allt sammanhängande men så fort han får frågor ställda till sig har han allt svårare att förklara sig.
Advokaten säger med att hans historia är långt ifrån vattentät.
Allt det rättsmedicinska är ej heller löst, de är oense om Jocke blev skjuten genom bröstet eller genom ryggen.
Det skulle ju kunna vara ett avgörande bevis med. Men det får vi nog aldrig veta.
Efterlyst följer hela rättegången med, de har intervjuat min halvsyster och hennes mamma.
Det är mycket med det hela och det ska bli skönt när allt är över, men det sorgliga är att det aldrig kommer bli helt över.
För jag får aldrig min bror tillbaka.
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]
Smuttar på mitt nymalda, nybryggda lyxkaffe.
Köpte kaffebönor med en touch av irish cream- smak, smakar baileys.. och kaffe.
Rena drömmen!
Mmmm!
Jag har funderat, tänkt och lyssnat till mina känslor.
Så jag har ställt mig såhär till kärleksproblematiken,
att antingen får han då göra slut och så kan det vara aktuellt att vi dejtar, eller så får det vara.
Jag vägrar att vara den andra kvinnan.
Men mina känslor och min magkänsla om honom har kännts så himla rätt, allt har kännts så bra.
Till hans fördel talar ju också att det var han som talade om att han ljugit om sin relationsstatus, och varför.
Så jag avvaktar och ser, är han intresserad då får han lösa situationen eller så går jag vidare.
Sen vet jag inte hur jag ska göra med min mördade brors rättegång, eller snarare rättegången mot hans mördare.
Mördaren har ju erkänt dådet samt att bevisningen är stark så det handlar väl egentligen bara om att avgöra fängelsestraff och eventuellt skadestånd och sånt..
Min halvsyster vill så gärna att jag ska vara med, men jag känner att jag inte vet om jag orkar. Det är fruktansvärt tungt, jobbigt och krävande.
Dessutom är det precis dagarna innan jul så jag kommer åka därifrån tidigast den 23:e..
Jag vet inte.. han har förstört så mycket, ska han få förstöra julen med?
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]
http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.1462386-miettinens-egna-ord-om-mordet
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]
16/12, 20-22/12
Alltså dagarna före jul, känns lite sådär.
Men skönt att det blir av.
Rättegången blir i en säkerhetssal i södertörns tingsrätt.
Hoppas på att kunna se rättegången via videolänk i norrköping.
Sitta och "mysa" med min halvbrors mördares familj och vänner betackar jag mig för.
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [2]
Den här dagen suger ***!
Vaknade upp bakfull som aset (självförvållat så det tänker jag inte klaga över)
Men sett fått nyheter angående rättegången.
Det är nu 11 år sen det lilla äcklet sköt ihjäl min bror kallblodigt.
Rättegången senareläggs återigen. Så nu ser det inte ut att bli av förräns i December (det var från början sagt i Augusti).
Den ska dessutom eventuellt flyttas till en säkerhetssal eftersom det lilla Äcklet tillhör en kriminell familj, med kriminella vänner.
De förväntar sig alltså att det kan bli viss uppståndelse.
Och mitt i allt det där ska alltså jag sitta.
Jag ska sitta och glo på min brors mördare bredvid hans ******* ***** familj.
Som om det inte var mysigt nog slänger vi in några tungt beväpnade poliser för att få upp myskänslan riktigt!
Vill bara spy på hela situationen!
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]
Det känns verkligen som om Novembermörkret kryper närmre.
Men det är klart att en timma gör skillnad.
Trött efter arbetshelgen.
E blev sjuk så jag och C fick jobba över igår.
Idag hade vi vikarie inne och mycket att jobba ifatt.
Lånat ut bilen med till behövande så är en aning frihetsberövad.
Det känns konstigt.
Igår fyllde min avlidna brors dotter fem år.
en födelsedag som jag tyvärr inte får vara med och fira eftersom hennes mor har lämnat oss bakom sig och inte är intresserad av vare sig kontakt eller något.
Det känns sorgligt, hon är som en länk till honom, det sista vi har kvar.
Snart är det också ett år sen min mormor gick bort, och en kompis tog livet av sig.
Min mördade brors rättegång har ännu ej ett datum fastställt.
Ja ni hör det är verkligen uppåt här just nu.
Jag skulle uppskatta lite snö i mitt mörker, det gör saker och ting ljusare.
En varm famn att få krypa upp i och vila mig i några minuter skulle heller inte skada.
Så någon man i 25-35 års åldern som känner sig manad är det bara att skrika till ;-)
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]
Känns som om allt bara rivs upp om och om igen.
Har förmodligen tjatat om det förut, men jag är så trött.
Min energi bara sipprar iväg och jag känner att jag inte orkar.
Det är press från alla håll och kanter, skit här, skit där, skit överallt.
Jag vill bara ställa mig upp och skrika i ren frustration.
Spänningshuvudvärken dyker upp varje kväll numera.
GAAAAAAAHH!
Allt det här med rättegången är fruktansvärt jobbigt, fick reda på att Efterlyst ska vara där och filma dessutom. Det är bra att fallet får uppmärksamhet men fy f-n vad jobbigt det är psykiskt rent ut sagt.
Det är verkligen som om någon river upp och river i allt, det gör ont.
Jag vet fortfarande inte om jag kan åka.
Tror inte att jag har råd med hotell (de var väldigt dyra och jag känner inte för vandrarhem, vill kunna få krypa undan och vara ifred) eller har semesterdagar kvar så det räcker.
Rättegången kommer iaf bli runt den 22:e November, troligtvis.
Det gör förbannat ont att inte kunna vara med på grund av pengar.
Fuck det gör ont.
Sen är det så mycket annat som sker runtomkring nu, saker som jag inte vill ta upp här men som spelar in och äter upp min energi, lust och ork.
Dessutom fått reda på att en kompis som jag sett som en av mina närmsta snackat skit. Snackat om sånt som gör mig väldigt ont att höra.
Det lämnar en väldigt bitter eftersmak i munnen.
Nog om det nu.
Jag tänker avsluta med något bättre.
Har iaf haft en trevlig kväll med Sandra bla.
Ljusparty hos hennes svärmor, var mysigt och kul.
Skönt med bra vibbar, det lyser upp :-)
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]
Bara rättegången kvar att "se fram emot".
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13777122.ab
Usch vad jag tycker att det här är jobbigt.
Det mesta känns motigt och jobbigt nu.
Har tappat gnistan, hoppas den dyker upp snart.
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [1]
Vi vet ännu inte när men det kan vara allt från tidigast två veckor till gud vet när.
Det är ju tyvärr så att när rättegångsdatum sätts brukar det inte vara så god framförhållning utan mest pang på.
Jag har inte riktigt klurat ut om jag orkar gå.
Jag hyser ett sånt stort hat mot denna hemska människa som beslöt sig för att ta min brors liv.
Men samtidigt är jag rädd.
Det är mycket blandade känslor, hat, sorg, ilska och rädsla.
Att orka sig igenom en hel rättegång med allt vad det innebär är inte det lättaste.
Sen är ju kruxet att det är i Södertälje, vilket betyder att jag måste bo på hotell, jag måste ta ledigt från jobbet, ordna kattvakt..
Jag vet inte i hur många dagar rättegången kommer vara.
Jag vet egentligen ingenting.
Det känns mest som ett nödvändigt ont, inget jag vill göra, men som kommer ge mig en viss inre frid i slutändan.
Att få se P.M. i ögonen, se vad som finns där. Ånger? Hat? Skuld?
Jag undrar om han mår dåligt över det han har gjort eller om han bara mår dåligt över att vara fast.
Jag har iaf förvarnat jobbet om att jag eventuellt måste ta ledigt. Beroende på när och hur det blir.
Det snurrar i mitt huvud och jag känner mig rätt så låg.
Jag är rädd.
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [1]
Om han hade fått fortsätta leva.
Mördad.
Idag brinner ljusen för min halvbror.
Det skulle ha varit din dag idag! <3
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [4]
Precis fått reda på att P.M. om ca en vecka kommer föras över till ett svenskt fängelse.
Datum för rättegången är ännu ej satt, men äntligen börjar det hända grejer.
Snart får det lilla äcklet skaka galler!!
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [2]
Elva ofattbara år.
Vad tiden springer iväg.
Brutalt mördad för att han hälsade tillbaka på en kvinna som hälsade på honom på krogen.
Ännu ett teckan på hur snabbt livet kan vara över.
Det gör mig galen, att jag inte har någon kontroll över det.
Även om det känns som om man har det så är det bara en illusion.
Idag brinner det iaf ett ljus här.
Och mina tankar går till min saknade halvbror Joakim.
Once gone, always missing
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [2]
Är ju hundvakt åt Kapten =) En ursnygg engelsk bulldogg.
Det roligaste var att han låg med täcket på sig och sov, och iandra änden låg en av katterna precis likadant.
Riktigt skönt att det har gått bra med katterna. De var lite skeptiska till en början men har förstått att han inte är farlig.
Kapten har också funnit sig tillrätta bra.
Han äter, sover och leker =)
Igår var det Markus dödsdag.
Det är nu 4 år sen! 4 år!! Det är helt sjukt!
Förstår inte att tiden har runnit iväg.
De föregående åren har jag alltid supit skallen i bitar den här dagen.
Iår var jag spiknykter och ångestfri.
Fantastiskt skönt, även om sorgen finns där så är den hanterbar.
Trodde nästan aldrig att jag skulle nå hit!
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]