Idag har jag unnat mig lite avslappnade vardags-lyx.
En låång varm dusch med tända ljus.
Krämer, masker, inpackningar.. etc..
Allt för att få tillbaka den där avslappande känslan.
Och nu känns det bättre.
Sorgen smyger sig inte på mig lika ofta längre, men när den gör det är den lika hjärtskärande som förut.
Igår när jag kände mig som mest deppig undrade jag hur i hela friden jag kunde överlevt. Det kändes bokstavligen som om mitt hjärta skulle brista.
Men kroppen gick på autopilot konstant. Jag gjorde det jag skulle men inte mer, jag var bedövad.
Tror att det är någon överlevnadsgrej att när det känslomässiga blir för mycket, överbelastat, ett "hot" för överlevnad stänger man omedvetet av det tills man är stark nog att kunna hantera det.
Tror att det är därför det poppar upp ibland, det är inte helt bearbetat för min del.
Men det tog mig verkligen off guard igår.
Det är väl egentligen ett bra tecken tror jag, att det inte händer så ofta numera?
Känns iaf som om det är färdiggråtet för en bra stund framöver nu.
Och väl är väl det.
Nu ska jag dyka ner i min stora säng i kuddhavet och drömma något sött.
Godnatt.
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [3]