Bakom lås och bom snart?
Vi vet ännu inte när men det kan vara allt från tidigast två veckor till gud vet när.
Det är ju tyvärr så att när rättegångsdatum sätts brukar det inte vara så god framförhållning utan mest pang på.
Jag har inte riktigt klurat ut om jag orkar gå.
Jag hyser ett sånt stort hat mot denna hemska människa som beslöt sig för att ta min brors liv.
Men samtidigt är jag rädd.
Det är mycket blandade känslor, hat, sorg, ilska och rädsla.
Att orka sig igenom en hel rättegång med allt vad det innebär är inte det lättaste.
Sen är ju kruxet att det är i Södertälje, vilket betyder att jag måste bo på hotell, jag måste ta ledigt från jobbet, ordna kattvakt..
Jag vet inte i hur många dagar rättegången kommer vara.
Jag vet egentligen ingenting.
Det känns mest som ett nödvändigt ont, inget jag vill göra, men som kommer ge mig en viss inre frid i slutändan.
Att få se P.M. i ögonen, se vad som finns där. Ånger? Hat? Skuld?
Jag undrar om han mår dåligt över det han har gjort eller om han bara mår dåligt över att vara fast.
Jag har iaf förvarnat jobbet om att jag eventuellt måste ta ledigt. Beroende på när och hur det blir.
Det snurrar i mitt huvud och jag känner mig rätt så låg.
Jag är rädd.
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [1]
6 oktober
kl. 21:17
Det är snart dags för rättegång.Vi vet ännu inte när men det kan vara allt från tidigast två veckor till gud vet när.
Det är ju tyvärr så att när rättegångsdatum sätts brukar det inte vara så god framförhållning utan mest pang på.
Jag har inte riktigt klurat ut om jag orkar gå.
Jag hyser ett sånt stort hat mot denna hemska människa som beslöt sig för att ta min brors liv.
Men samtidigt är jag rädd.
Det är mycket blandade känslor, hat, sorg, ilska och rädsla.
Att orka sig igenom en hel rättegång med allt vad det innebär är inte det lättaste.
Sen är ju kruxet att det är i Södertälje, vilket betyder att jag måste bo på hotell, jag måste ta ledigt från jobbet, ordna kattvakt..
Jag vet inte i hur många dagar rättegången kommer vara.
Jag vet egentligen ingenting.
Det känns mest som ett nödvändigt ont, inget jag vill göra, men som kommer ge mig en viss inre frid i slutändan.
Att få se P.M. i ögonen, se vad som finns där. Ånger? Hat? Skuld?
Jag undrar om han mår dåligt över det han har gjort eller om han bara mår dåligt över att vara fast.
Jag har iaf förvarnat jobbet om att jag eventuellt måste ta ledigt. Beroende på när och hur det blir.
Det snurrar i mitt huvud och jag känner mig rätt så låg.
Jag är rädd.
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [1]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/painkiller_suzy/entry/bakom_l%C3%A5s_och_bom_snart
Skriv en kommentar:
Jag anmäler mej som kattvakt !
Kram
Skrivet av Sandra den 10 oktober, 2011 kl. 22:39 #