Det känns verkligen som om Novembermörkret kryper närmre.
Men det är klart att en timma gör skillnad.
Trött efter arbetshelgen.
E blev sjuk så jag och C fick jobba över igår.
Idag hade vi vikarie inne och mycket att jobba ifatt.
Lånat ut bilen med till behövande så är en aning frihetsberövad.
Det känns konstigt.
Igår fyllde min avlidna brors dotter fem år.
en födelsedag som jag tyvärr inte får vara med och fira eftersom hennes mor har lämnat oss bakom sig och inte är intresserad av vare sig kontakt eller något.
Det känns sorgligt, hon är som en länk till honom, det sista vi har kvar.
Snart är det också ett år sen min mormor gick bort, och en kompis tog livet av sig.
Min mördade brors rättegång har ännu ej ett datum fastställt.
Ja ni hör det är verkligen uppåt här just nu.
Jag skulle uppskatta lite snö i mitt mörker, det gör saker och ting ljusare.
En varm famn att få krypa upp i och vila mig i några minuter skulle heller inte skada.
Så någon man i 25-35 års åldern som känner sig manad är det bara att skrika till ;-)
Postat i: Anhörig Permalink Kommentarer [0]