Papayan

Vilken underbar söndagsmorgon jag har haft!

Gick upp och drog på mig pallterna. Kollade snabbt igenom anteckningarna från igår, repetition är kunskapens moder, och sen sa jag hej då till älsklingen och tog hunden, drog igen dörren och gick ut. Lugn och skön promenad till ett super härligt väder. Från ingenstans kom jag på att älsklingen skulle iväg nu på morgonen och jag gick utan nyckel och mobil. Underbart. Jag drog i hunden och sprang hem. Hjärtat bultade som om det skulle sprängas. Vem fan pallar motionera nuförtiden? Väl hemma svettig och dann drog jag i dörren som var låst. Ingen hemma.

Där stod jag i trappan med en busig hund utan nycklar och mobil. Vilken granne ska man plinga på hos? Jag brukar inte direkt prata med grannarna och man har ju knappt stött på dem nu under vintern ändå. Jag tog mig i kragen och plingade på hos första bästa som vägrade öppna dörren. Nästa tjej var betydligt trevligare. Nyinflyttad och blir påhoppad av mig en tidig söndagsmorgon. Stackare.

Jag fick låna telefonen och skulle ringa älsklingen vars nummer jag fortfarande inte kan. Där är ju så fint inlagt i mobilen så jag har aldrig behövt lära mig det. Fick ringa till mamma som låg och sov, fick numret och fick tag i älsklingen som redan var framme i stugan. Han fick vända och köra tillbaka med nyckeln.

Jag blev bjuden på te och hunden blev hispigare än hispigast. På vardagsrumsgolvet hade hon 4 små chinchilla/hamster blandningar. Jaktinstinkten kom igång och det var omöjligt att få honom lugn. Tillsist kom älsklingen med nyckeln och jag lämnade vovven där hemma medan jag gick tillbaka för att dricka upp mitt te som jag blev bjuden på. Snackade lite allmänt, var ganska trevligt. Söt tjej! Tackade för mig, fikan och lånet av telefonen och gick tillbaka hem.

I dörren möttes jag av ett bombnedslag. Jackorna var nedrivna, var av den ena fortfarande hängde på kroken (eftersom vovven har strimlat alla våra galgar) men den var ändå nere på golvet. Älsklingens vinterjacka är nu uppsnittad där hela insidan hänger ut. Jävla hund. Skorna hade han bitit på. Efter pluggandet igår hade jag bara lämnat kvar allting på bordet så numera har jag inga fungerande pennor kvar. Väskan är i paj. Plus den jävligt dyra fysiologiboken som har blivit strimlad. Å till sist hade de viktigaste anteckningarna blivit upp ätna. Man tackar!

Jag hade kunnat strypa hunden om han inte hade varit så söt och gosig alla andra timmar på dygnet. Men hur fan lyckas han förstöra så mycket på tio ynka minuter? OCH allt med en satans tratt på huvudet. Fanskapet har ju nyss blivit kastrerad. Jag börjar tappa tålamodet nu eftersom allt vi äger och har blivit förstört på ett eller annat vis. Soffan, dvd-skivor, jackor, skor, köksstolar och bordskivan(!), golvlister, småprylar m.m. Aldrig någonsin att han skulle göra någonting när vi är hemma men så fort vi går utan om dörren, det är ett mirakel att längenheten fortfarande finns kvar.

Hur ska man göra nu för att få bukt på detta elände?