When you try your best but you don't succeed. When you get what you want but not what you need and the tears come streaming down your face. Could it be worse?

01 mar kl 22:51, 2008

Skrivet av papayan under kategorin Blandat | 4 Kommentarer | Permalink

 

Ibland känns det som om hela vardagen vänds upp och ner. Känslorna svallar över. Känslor som ställer till med besvär. Som får en att bli blind. Missbedöma situationer. Man uppfattar saker och ting och kan inte se situationen från någon annan synvinkel än den man har fast präntad i hjärnan. Tanken gjuts fast och det är omöjligt att se det logiska. Se sanningen.

 

Fredagen vändes upp och ner. Känslor som svallar över och ställer till med besvär. Igen. Stålsatte sig för ett bråk som aldrig bröt ut. Tur var väl det. Ibland tar rädslan att mista de finaste man har över. Rädslan för att inte räcka till.

 

Någonstans på vägen har problemet blivit mitt eget. Problem som har grundats i gamla sår som ständigt gör sig påminda. Sår som varas och som ständigt försöker läka. Gamla svek som har blivit förlåtna men som inte glöms bort trots att viljan finns.

 

Bränt barn skyr elden som det så fint heter.

Eller gör man?

 

På sistone har jag skapat problemen. Kan man läkas då?

Hur blir man av med känslan av att man inte räcker till?

 

I mina desperata försök att tycka om mig själv ställer jag nu till med besvär för de som står mig närmast. De som jag verkligen kan lita på. Jag ställer till det för mig själv. Nu skapar jag problemen som jag försökt undvika. Hur kan man läkas då?

 

« Matt Damon vs. Ben... | Hem | Hjärta slår ett... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/papayan/entry/ibland_känns_det_som_om

Kommentarer:

Har du PMS igen ? så är det en förklaring. Sen finns det humöret som kan ställa till det, och dom båda tillsammans kan ställa till även för en prästinna. Lennart

Skrivet av Lennart den 01 mars, 2008 kl. 23:42 #

Lennart: Tyvärr är det inte så enkelt som pms, om det bara hade varit så väl. Lite lustigt att det är det första du drar det till...

Skrivet av 90.231.11.183 den 02 mars, 2008 kl. 11:11 #

Jag tror att det ibland är allra lättast att ta ut sin ilska, sorg eller frustration på de som finns närmast för där finns en tryghet och tillit. Du vet var du har dem, och ja, jag tror att du kan läkas. Genom att jobba med dig själv och dina sår, att få lov att vara "bedrövlig" i andra människors sällskap utan att de måste bära din sorg. Utan att bara ha deras närvaro. Pms, eh..kan en kvinna inte var aledsen, arg eller sur utan att hon har pms? Konstiga vanföreställningar en del mä'n har. Kram på dig!

Skrivet av Tussilago den 09 mars, 2008 kl. 18:45 #

Tussilago: Visst kan det vara så. Man vet om att de har förståelse för varför det blir som det blir, och det känns bra även om situationen i sig kan vara jobbig. Konstigt det där att man ofta ser livet i antingen svart eller vitt. Allt eller inget, lite typsikt mig. Varför inte acceptera att livet ibland kan vara lite gråtonigt och att det inte innebär att allt är skit. Livet kan vara rätt härligt ändå men många aspekter vägs in och det är kanske där det svåra ligger, att hitta en bra balans? Kram!

Skrivet av 90.231.11.183 den 13 mars, 2008 kl. 07:36 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten