

17 mar kl 15:19, 2008
Tårarna gör blicken suddig och oklar.
Texten tas upp och skär in i kroppen.
Långt, långt in.
Munnen mimar med och det gör ont i kroppen.
Ont. Magen vrider och vänder sig.
Det är omöjligt att tänka klart. Ser scenarion, bakåt och framåt.
Låten tar ett stadigt tag om min själ och vägra släppa taget.
Tårarna rinner ner för kinderna och vidare ner till ingenstans.
Det finns inget kvar. Av något. Jag är tom som ett skal.
Vad det nu än betyder. För mig. För framtiden.
Tonerna bränner. Får mig att inse.
Låten har tagit tag om min själ.
Kvar finns bara en enda tanke.
Skrivet av <font color=#996600><B>Anna</B></font> den 18 mars, 2008 kl. 11:22 #
Skrivet av 90.231.11.183 den 19 mars, 2008 kl. 14:09 #