Redaktionsbloggen

Därför tycker jag att jag ska vinna. Min Motovering:
Sorgen är kärlekens baksida. Aldrig skall jag sluta älska dig. Dessa titlar är meningar som likaväl skull kunna vara från mig till min döde make, känns som om det vore mina.
Det finns också en låt som heter Aldrig ska jag sluta älska dig och den var med i repertoaren i orkestern min man hade.
Det fattas bitar i mitt pussel.
Min denna pusselbit lade jag dit den 12;e april då det var ett år sedan han dog. Jag upprepade mentalt och fysiskt kvällen han dog. Fick mentalt vara beredd och säga hej då.

Skrivet av E-K den 14 april, 2009 kl. 08:25 #

För tre år sedan drabbades jag av en mycket ovanlig muskelsjukdom. Kunde varken gå eller komma ur sängen. Hade tidigare aldrig varit sjuk. Jag fick fullkomlig panik i mitt liv. Skulle jag aldrig mer klara mig själv? Samtidigt med detta började man fundera över livet. Allt är inte självklart. Man börjar se annat och värdera olika saker på ett helt annat sätt än tidigare. Det var faktiskt riktigt nyttigt. Jag hade "sorgearbete" med själv i nästan två år. Nu har jag accepterat läget för jag får leva med detta. Jag är nu relativt bra. Det som slog mig var: skall man verkligen behöva bli riktigt sjuk för att se världen med andra ögon. Men det är nog så för de flesta av oss.

Skrivet av KB den 14 april, 2009 kl. 08:25 #

Hej!
Jag har läst Gunillas blogg och den har berört mig mycket! Hon skriver så bra och tänkvärt. Dessutom har hon så fina bilder!

Jag har inte "förlorat" någon på så sätt som hon har gjort. Men jag har haft en jobbig tid på många andra sätt under drygt ett års tid. Min man "dumpade" mig efter flera års äktenskap och det har varit och är fortfarande jättejobbigt. Men fördelen som jag ändå har med relationen till honom är att han LEVER och jag kan prata med honom! Han finns ändå kvar men i sitt nya liv 60 mil från mig!

Jag älskar honom fortfarande men vet att han aldrig kommer tillbaka till mig igen. Som tur är har jag mina två döttrar som jag älskar över allt annat. Min mamma och pappa finns också i livet och jag försöker träffa eller prata med dem varje dag. Jag är så tacksam över att ha dem alla nära mig men vet att jag inte ska ta något för givet. Allt möjligt hemskt kan hända som vi inte rår över.

Hälsningar till Gunilla som skriver så otroligt vackert!

Kram från din okända läsarinna Ann-Britt.

Skrivet av Ann-Britt Jonasson den 14 april, 2009 kl. 08:25 #

Varför jag ja just lilla jag ska vinna en av gunillas böcker??

Ja jag skulle behöva vinna dom så jag kan återfå lite styrka i mig efter att min son joakim tog sitt liv io sep -07
och i samma veva så går min man och är otrogen.....
Ja jag vet en sak och det är att detta är det värsta jag någonsin varit med om i mitt hela liv.Jag behöver ge mina barn styrka så snälla låt mig vinna någon av böckerna .Tack för en kanon blogg kramar från kimmas angel mamma yvonne

Skrivet av Yvonne Oldengren den 15 april, 2009 kl. 08:50 #

Jag har redan båda böckerna. Det var ett par av de första böckerna jag skaffade när Linnéa tog sitt liv den 30 maj 2008 genom att ställa sig framför ett tåg.

Att få ta del av Gunillas berättelse var viktigt för mig i min sorgebearbetning. Hennes blogg var också en av de första jag hittade när jag själv började blogga om min sorg.

Skrivet av Ludmilla den 16 april, 2009 kl. 08:02 #

Hej! Min flicka tog sitt liv för 2,5 år sen.Har varit en enda lång kamp sen dess och den håller fortfarande på.Läser bloggen och andras också,de ger styrka och hjälp.Lånar böcker på biblioteket men det är inte samma som att kunna ta fram en när man behöver läsa.Tack Gunilla för din hjälp. Kramar Ann-Sofie

Skrivet av Ann-Sofie Lundholm den 16 april, 2009 kl. 08:02 #

Sedan jag just läst dina alster på din blogg, så har det verkligen väkt en lust till att läsa mer av dig. Jag har inte lång tid kvar själv, och behöver få en "bra" bok att hålla i och ha som stöd att läsa ur, och som jag senare kan låta mina barn få ta del av när jag blivit en "mamma & mormorängel".

Skrivet av Git "MORMOR" Johansson den 20 april, 2009 kl. 09:18 #

Jag skulle behöva hjälp med att komma vidare från sorgerna i mitt liv. Min mamma tog sitt liv när jag var 8 år. Jag har aldrig kunnat sörja henne då ingen velat tala om henne. Jag vet inte vem hon är mer än att hon var min mor. Som vuxen har jag själv drabbats av den sjukdom min mor led av, näml bipolär sjukdom. Har själv haft svåra sjukdomsepisoder och vårdats inneliggande med ect-beh. -94 berikades jag med ett sonbarn. Han har högfungerande autism, något som jag initialt fick skulden för, tom av sjukvården. Den sorgen har oxå tagit mig hårt. Idag vet jag att det inte beror på mig men såren finns kvar. Det finns givetvis en sorg i att min son har autism. Inte att han är den han är, för det är Leo. Men en sorg över att han går miste om mycket och en sorg över att han känner sig annorlunda.

Tack för mig och tack för att Gunillas blog finns.

Skrivet av Vargdotter den 21 april, 2009 kl. 09:08 #

Hej Gunilla och Passagen!

Det känns som om jag åker på en räkmacka genom livet när jag läser om så mycket sorg i de bloggar som handlar om barn som dött, barn som gått före sina föräldrar till en annan värld. Särskilt Din blogg Gunilla, om sonen Rickard, har jag följt dag för dag eller "läst ikapp" sen sensommaren då vi bägge gästbloggade på Kommunals hemsida.

Det finns inte nån självklar anledning till att just jag skulle vinna Dina böcker och "en stor händelse" som hänt i mitt liv, ja då tänker jag förstås med glädje på när mina barn föddes. Och det liv som vi har fått och fortfarande har tillsammans.

(Blev spam-markerad så jag delar upp min kommentar. Fortsättning följer)

Skrivet av Anmaja den 22 april, 2009 kl. 15:04 #

Hej Gunilla och Passagen!

Det känns som om jag åker på en räkmacka genom livet när jag läser om så mycket sorg i de bloggar som handlar om barn som dött, barn som gått före sina föräldrar till en annan värld. Särskilt Din blogg Gunilla, om sonen Rickard, har jag följt dag för dag eller "läst ikapp" sen sensommaren då vi bägge gästbloggade på Kommunals hemsida.

Det finns inte nån självklar anledning till att just jag skulle vinna Dina böcker och "en stor händelse" som hänt i mitt liv, ja då tänker jag förstås med glädje på när mina barn föddes. Och det liv som vi har fått och fortfarande har tillsammans.

Men det finns en stor sorg i mitt liv också och det är något som hände strax innan jag skulle fylla tolv år. Min pappa åkte till jobbet och kom aldrig mer hem igen. Han blev påkörd av en annan bil och dog meddetsamma. För att jag skulle "förskonas sorgen" sades det inte rent ut att pappa var död och det var inte tal om att vara med på begravningen eller att ta något slags avsked. Allt det hemska tystades ner, locket lades på och jag hade ingen att prata med.

Locket låg på i många år innan jag ens kunde säga ordet 'pappa' och ännu längre tid innan jag över huvud taget kunde prata om honom. På senare år frågade jag min mamma varför de hade handlat som de gjorde och jag fick till svar att de trodde att det var det bästa. Det var det inte.

Anmaja

Skrivet av Annmaja den 22 april, 2009 kl. 16:03 #

Den 12 oktober 2006 tog min yngste son sitt liv. Han blev 23 år. Som alla änglaföräldrar har jag blivit varse att det finns ett liv före och ett liv efter. I detta "efter-livet" har jag fått många nya kontakter. Kontakter med andra änglamammor som kan förstå...där Gunilla har blivit en viktig del i mitt liv. Hennes blogg läser jag varje dag. Hennes kommentarer i min blogg har kommit att betyda otroligt mycket för mig. Vi har aldrig mötts i verkliga livet men det känns som om vi känner varandra. Jag har den första boken och den är mycket väl värd att läsa.
/Harriet

Skrivet av Harriet Grönholm den 27 april, 2009 kl. 11:32 #

halkade in på denna blogg av en ren slump för några år sedan och har följt er sen dess, varje natt när jag jobbar kör jag förbi trädet...och mina tankar går då till er....Tänk vad mycket styrka vi människor besitter....den kommer fram vid dessa livets prövningar, för oss som ej är där helt ofattbara. Tänker på er/c

Skrivet av Carina den 28 april, 2009 kl. 10:08 #