Idag känns livet lite lättare igen. Men behovet av att komma bort finns kvar. Jag sov riktigt dåligt i natt. Det var visserligen helt väntat så är glad att jag började jobba först kl 12 idag. Innan jobbet hann jag med att träffa världens bästa en stund. Det gjorde att jag orkade ta mig över kanten. Trots det har jag gäspat mer eller mindre konstant på jobbet idag. Skönt dock att ha något annat att tänka på. Och mina kollegor förstod läget och har inte frågat en massa. Skönt det med. Alldeles snart ska jag krypa ner och sova. Klockan ringer tidigt imorgon. Men trots det ser jag fram emot morgondagen. Det väntar roliga saker på kvällen nämligen! Det behöver jag.

På söndag ska jag ringa ett samtal. Får se vart det tar vägen någonstans. Jag har verkligen ingen aning. Men för min egen skull måste jag göra det. Och hur det än går så är det faktiskt det bästa som kan hända för mig. Det är ändå skönt när det är så.

Jag tackar de som stöttat mig under dagen idag. Ni vet vilka ni är och jag är så tacksam över att ha er i mitt liv.

Jag är inte riktigt mig själv ännu. Och jag tror inte jag kommer bli det förrän efter samtalet på söndag. Men jag är inte längre den skugga av mig själv som jag jag var igår kväll och på förmiddagen idag. Det är skönt att veta att för varje svacka hittar jag tillbaka till mig själv lite snabbare än förra gången.

När jag kom hem från jobbet tog jag mig ett glas rött för att få känna att det trots jobb är helg. Nu är det snart dags att sova. Jag är trött!