Telefonpremiär vid 94
Min farmors syster Hedvig är 94 år. Hon bodde i alla år i sitt lilla torp på Orust, helt utan moderniteter som rinnande vatten och el. Inte hade hon några grannar heller. Hon levde ett mycket gammaldags och isolerat liv, och hon ville ha det så.
När hon var 89 hamnade hon på hemmet och alla undrade förstås hur det skulle gå. Hon var ju bara van vid sin transistor och sitt nerbrunna utedass, nu fick hon ett varmt rum med egen dusch, täta väggar och ständig tillsyn.
All oro var onödig. Hon älskade det!
Inga problem alls, och hon har inte saknat sitt gamla dragiga råttbo ett ögonblick.
Idag hörde jag från hennes systerdotter som brukar hälsa på henne, att hon ringt till hemmet och frågat hur det var med Hedvig. Jodå, det var bara fint, och Hedvig var där intill om hon ville växla några ord? Och så hade sköterskans bärbara telefon hamnat i Hedvigs hand. För första gången.
Det hade förstås också gått utmärkt.
Tänk att ha levt ett helt långt liv och att efter nästan ett sekel konfronteras med alla moderniteter vi andra tar för självklara - och alla på en gång! Tänk att premiärprata i en telefon vid 94 års ålder!
Men Hedvig är en tuffing. Hon bangar inte för nåt och inget imponerar värst på henne heller.
Hon är min idol. Jag vill bli en sån tant som hon är.
Hedvig drar gränsen vid TV. Den gillar hon inte, det rör sig så fort säger hon.
Det tycker jag också ibland...
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [10]
13 december
kl. 18:54
Min farmors syster Hedvig är 94 år. Hon bodde i alla år i sitt lilla torp på Orust, helt utan moderniteter som rinnande vatten och el. Inte hade hon några grannar heller. Hon levde ett mycket gammaldags och isolerat liv, och hon ville ha det så.
När hon var 89 hamnade hon på hemmet och alla undrade förstås hur det skulle gå. Hon var ju bara van vid sin transistor och sitt nerbrunna utedass, nu fick hon ett varmt rum med egen dusch, täta väggar och ständig tillsyn.
All oro var onödig. Hon älskade det!
Inga problem alls, och hon har inte saknat sitt gamla dragiga råttbo ett ögonblick.
Det hade förstås också gått utmärkt.
Tänk att ha levt ett helt långt liv och att efter nästan ett sekel konfronteras med alla moderniteter vi andra tar för självklara - och alla på en gång! Tänk att premiärprata i en telefon vid 94 års ålder!
Men Hedvig är en tuffing. Hon bangar inte för nåt och inget imponerar värst på henne heller.
Hon är min idol. Jag vill bli en sån tant som hon är.
Hedvig drar gränsen vid TV. Den gillar hon inte, det rör sig så fort säger hon.
Det tycker jag också ibland...
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [10]
Må du leva länge och lyckligt
Igår talade jag i telefon med en nybliven nittioåring.
Med henne kan man prata och fnissa som med en jämnårig.
Jag har känt henne i hela mitt liv, och när jag var liten var hon en av de få som såg mig, som såg hur jag hade det och hur min familj (inte) fungerade.
Hon var en livlina.
Nu berättade hon om sin födelsedag. Det fanns fullt av hågade uppvaktare, men hon hade avböjt firande och tillbringade dagen för sig själv i stället. Men en liten flaska Henkel Trocken hade hon skaffat, för att bjuda sig själv på champagnefrukost! Den hade smakat utmärkt, och sen fortsatte hon med en kopp te!
Hon lät väldigt nöjd med sin dag, och med livet i stort, trots krämpor förstås, och ensamhet och brist på ork. Men hennes minne är det inget fel på minsann! Hon berättar frejdiga historier från alla de decennier hon levat, och så skrattar vi så tårarna rinner.
Jag förstår ju att hon rimligen inte kan leva så värst många år till. Det gör mig halvt desperat att tänka på, och utlöser våldsamma gråtattacker, som just nu när jag skriver. Samtidigt är jag så tacksam att jag hela mitt liv fått ha en så underbar människa bredvid mig, ibland tätt intill, oftast bara närhet på håll. Och hennes man, som brukade spela dragspel för kvigorna... Ljuvliga människor båda två, och jag förstår att jag har så mycket att lära av deras sätt att betrakta livet.
Min älskade B - jag hoppas du fortsätter måla dina tånaglar knallröda ända tills du ligger där med dem i vädret.
Men låt det dröja länge än är du snäll!
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [2]
7 juli
kl. 16:48
Igår talade jag i telefon med en nybliven nittioåring.
Med henne kan man prata och fnissa som med en jämnårig.
Jag har känt henne i hela mitt liv, och när jag var liten var hon en av de få som såg mig, som såg hur jag hade det och hur min familj (inte) fungerade.
Hon var en livlina.
Nu berättade hon om sin födelsedag. Det fanns fullt av hågade uppvaktare, men hon hade avböjt firande och tillbringade dagen för sig själv i stället. Men en liten flaska Henkel Trocken hade hon skaffat, för att bjuda sig själv på champagnefrukost! Den hade smakat utmärkt, och sen fortsatte hon med en kopp te!
Hon lät väldigt nöjd med sin dag, och med livet i stort, trots krämpor förstås, och ensamhet och brist på ork. Men hennes minne är det inget fel på minsann! Hon berättar frejdiga historier från alla de decennier hon levat, och så skrattar vi så tårarna rinner.
Jag förstår ju att hon rimligen inte kan leva så värst många år till. Det gör mig halvt desperat att tänka på, och utlöser våldsamma gråtattacker, som just nu när jag skriver. Samtidigt är jag så tacksam att jag hela mitt liv fått ha en så underbar människa bredvid mig, ibland tätt intill, oftast bara närhet på håll. Och hennes man, som brukade spela dragspel för kvigorna... Ljuvliga människor båda två, och jag förstår att jag har så mycket att lära av deras sätt att betrakta livet.
Min älskade B - jag hoppas du fortsätter måla dina tånaglar knallröda ända tills du ligger där med dem i vädret.
Men låt det dröja länge än är du snäll!
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [2]
Bloggtips
Apropå vårt halvt avsomnade Tema Tant:
Har ni sett bloggen jag just lagt till bland mina bokmärken?
Idag ett inlägg om en av mina stora favoriter, Hyacinth Bucket... ähum Bouquet!
En härlig kvinna, liksom bloggförfattaren.
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [2]
7 juni
kl. 12:30
Apropå vårt halvt avsomnade Tema Tant:
Har ni sett bloggen jag just lagt till bland mina bokmärken?
Idag ett inlägg om en av mina stora favoriter, Hyacinth Bucket... ähum Bouquet!
En härlig kvinna, liksom bloggförfattaren.
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [2]
Michelle Shocked - på tant-temat
Medlemmar i, aspiranter till, samt övriga intresserade eller ointresserade av Tant-wannabe-klubben, uppmanas att titta på denna video, full av ljuvliga hattar, läppstift, tårta och krokodiler.
Samtliga vardagliga ingredienser i ett tantliv.
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [4]
30 januari
kl. 11:52
Medlemmar i, aspiranter till, samt övriga intresserade eller ointresserade av Tant-wannabe-klubben, uppmanas att titta på denna video, full av ljuvliga hattar, läppstift, tårta och krokodiler.
Samtliga vardagliga ingredienser i ett tantliv.
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [4]
När jag blir tant ska jag lära mig spotta
Hittade en underbar dikt tack vare Bettans fråga i kommentarerna.
Warning
When I am an old woman, I shall wear purple
With a red hat which doesn't go, and doesn't suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we've no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I'm tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick the flowers in other peoples' gardens
And learn to spit.
You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickle for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.
But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the children.
We must have friends to dinner and read the papers.
But maybe I ought to practise a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple.
Jenny Joseph (1932-)
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [12]
30 januari
kl. 10:35
Hittade en underbar dikt tack vare Bettans fråga i kommentarerna.
Warning
When I am an old woman, I shall wear purple
With a red hat which doesn't go, and doesn't suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we've no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I'm tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick the flowers in other peoples' gardens
And learn to spit.
You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickle for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.
But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the children.
We must have friends to dinner and read the papers.
But maybe I ought to practise a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple.
Jenny Joseph (1932-)
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [12]
Bilder
Studentmorsa:
detta är broddar
detta är en kornisch, dock ej min!
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [3]
29 januari
kl. 19:06
Studentmorsa:
detta är broddar
detta är en kornisch, dock ej min!
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [3]
Hur mycket tant är du?
Apropå de roliga kommentarerna i inlägget om underbara tanter, tänker jag härmed lista mina egna kvalifikationer som blivande tant:
Jag önskar mig broddar till kängorna.
Jag kan virka, om någon påminner mig lite.
Jag är jättejätteglömsk.
Jag tycker om att mata fåglar och sitta på parkbänkar och vila mig.
Jag hänger inte med i tekniken. När alla andra har ipoddar och mp3:or har jag just skaffat min första CD-walkman.
Och så trumfkortet:
Jag har en kornisch i min nya lägenhet. Inga gardiner, men kornischen hänger där och kommer så att fortsätta göra. Den har guldgirlanger.
Vad har ni att komma med, tant-wannabes?
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [14]
29 januari
kl. 18:28
Apropå de roliga kommentarerna i inlägget om underbara tanter, tänker jag härmed lista mina egna kvalifikationer som blivande tant:
Jag önskar mig broddar till kängorna.
Jag kan virka, om någon påminner mig lite.
Jag är jättejätteglömsk.
Jag tycker om att mata fåglar och sitta på parkbänkar och vila mig.
Jag hänger inte med i tekniken. När alla andra har ipoddar och mp3:or har jag just skaffat min första CD-walkman.
Och så trumfkortet:
Jag har en kornisch i min nya lägenhet. Inga gardiner, men kornischen hänger där och kommer så att fortsätta göra. Den har guldgirlanger.
Vad har ni att komma med, tant-wannabes?
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [14]
Kids i Vans halkar aldrig
Med risk för livet har jag tagit mig till och även från affären. Mejan från igår har frusit och det är fullkomligt glashalt.
Och igen, apropå tanter, så kvalificerar jag mig redan som dylik på åtminstone en punkt.
Jag går låååångsamt, mycket osäkert och är övertygad om att jag när som helst ska halka. Rätt var det är slinter jag lite och då säger jag "Oooooo", fast ganska tyst.
Det konstiga är att ingen annan gör som jag.
Där knallar tonåringarna i sina sommartygskor, helt obehindrat.
Jag blir omsprungen av trettiåringar i stilettos. Halkan verkar inte bekomma dem.
Den allra sista biten innan jag var hemma var allra värst.
Där mötte jag en femtiårig joggare. Jag kunde knappt stå på bena i mina grova kängor och han sprang på isen i gympadojor.
Jamen??
Vad beror det på?
Har ingen av dessa människor nånsin ramlat och slagit sig och fått hjärnskakning som jag?
Är det för att jag är ståtlig och har extra långt ner till marken?
Eller är det helt enkelt så att samtliga vinterkängor jag köper har såpade sulor, och det har ingen annan?
Det är ett Mysterium.
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [5]
29 januari
kl. 17:44
Med risk för livet har jag tagit mig till och även från affären. Mejan från igår har frusit och det är fullkomligt glashalt.
Och igen, apropå tanter, så kvalificerar jag mig redan som dylik på åtminstone en punkt.
Jag går låååångsamt, mycket osäkert och är övertygad om att jag när som helst ska halka. Rätt var det är slinter jag lite och då säger jag "Oooooo", fast ganska tyst.
Det konstiga är att ingen annan gör som jag.
Där knallar tonåringarna i sina sommartygskor, helt obehindrat.
Jag blir omsprungen av trettiåringar i stilettos. Halkan verkar inte bekomma dem.
Den allra sista biten innan jag var hemma var allra värst.
Där mötte jag en femtiårig joggare. Jag kunde knappt stå på bena i mina grova kängor och han sprang på isen i gympadojor.
Jamen??
Vad beror det på?
Har ingen av dessa människor nånsin ramlat och slagit sig och fått hjärnskakning som jag?
Är det för att jag är ståtlig och har extra långt ner till marken?
Eller är det helt enkelt så att samtliga vinterkängor jag köper har såpade sulor, och det har ingen annan?
Det är ett Mysterium.
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [5]
En sån tant vill jag bli
Idag på min promenad var det två äldre damer som log mot mig. Oberoende av varandra. Den ena sa t o m hej.
Där gick jag, helt svartklädd, med min fula mössa nerdragen över ögonbrynen, och min stora jacka uppdragen till hakan, och de kunde rimligtvis inte se mycket av mig innanför det där.
Ändå fick jag två varma leenden av människor jag inte kände.
Den svenska tanten kan vara underbar.
En sån tant vill jag bli.
Ja, inte än... Men när det är dags.
Kanske inte med permanentat hår och kappa med pälskrage just.
Men med energi och lust nog att orka möta världen med ett leende. Att aldrig sluta vara intresserad. Att vara försonad med livet som det blev, trots krämpor och förluster.
Sån vill jag bli.
Bäst att börja öva.
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [7]
28 januari
kl. 17:56
Idag på min promenad var det två äldre damer som log mot mig. Oberoende av varandra. Den ena sa t o m hej.
Där gick jag, helt svartklädd, med min fula mössa nerdragen över ögonbrynen, och min stora jacka uppdragen till hakan, och de kunde rimligtvis inte se mycket av mig innanför det där.
Ändå fick jag två varma leenden av människor jag inte kände.
Den svenska tanten kan vara underbar.
En sån tant vill jag bli.
Ja, inte än... Men när det är dags.
Kanske inte med permanentat hår och kappa med pälskrage just.
Men med energi och lust nog att orka möta världen med ett leende. Att aldrig sluta vara intresserad. Att vara försonad med livet som det blev, trots krämpor och förluster.
Sån vill jag bli.
Bäst att börja öva.
Postat i: Tema Tant Permalink Kommentarer [7]