Hmmm... Jag blev en...
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [11]
18 mars
kl. 11:20
 |
|
Cocker Spaniel
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära
hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i
de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också
vara något egensinnig. Det är också en ras med ganska stor
arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till
familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl
beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en
hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje.
Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att
upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste
vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har
också ett stort behov av kroppskontakt och närhet. Hehe... Något som möjligen stämmer in på mig? Vilken hund är du? Gör testet här. (Hittat hos Hondjuret) |
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [11]
Ibland
Ibland är allt man önskar sig en kram.
Eller att bli kallad någons lilla älskling.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [7]
8 februari
kl. 14:08
bild: M. Nordlund
Ibland är allt man önskar sig en kram.
Eller att bli kallad någons lilla älskling.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [7]
Min aura är blå
En god vän sa häromkvällen att hon kunde se min aura.
Ingen har sagt så till mig förut, och jag reagerade med att bli lite generad, och på en bråkdels sekund känna mig lite genomskådad. Ungefär som när jag var ung och trodde att en psykolog kunde läsa mina tankar och automatiskt veta allt om mig omedelbart när vi möttes.
Aura?
Hur kan den se ut då?
Vännen beskrev den som tjock, jämn, ljust ljust blå som övergick i violett, med en kant av vitguld.
Låter vackert.
Har ni några erfarenheter av att se auror? Eller att någon har sett er?
Nyfiken blir man.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [7]
21 januari
kl. 08:40
En god vän sa häromkvällen att hon kunde se min aura.
Ingen har sagt så till mig förut, och jag reagerade med att bli lite generad, och på en bråkdels sekund känna mig lite genomskådad. Ungefär som när jag var ung och trodde att en psykolog kunde läsa mina tankar och automatiskt veta allt om mig omedelbart när vi möttes.
Aura?
Hur kan den se ut då?
Vännen beskrev den som tjock, jämn, ljust ljust blå som övergick i violett, med en kant av vitguld.
Låter vackert.
Har ni några erfarenheter av att se auror? Eller att någon har sett er?
Nyfiken blir man.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [7]
Nyårslöften?
Hos Uolo och Cayenne pratas det nyårslöften, vilket fick mig att börja fundera.
Mitt standardlöfte år från år är inte så spännande, det brukar jag dela med halva svenska folket: att gå ner i vikt.
I år lyckades jag gå ner arton kilo när det var som mest, så kanske tio till under 2007 vore ett trevligt och rimligt mål?
Sluta röka och dricka behöver jag inte precis, däremot kanske ta hand om mig på andra vis.
Vårda min själ.
Stärka ryggen.
Och självförtroendet.
Ta mig själv på mindre allvar.
Skaffa mig lite hårdare hud på vissa valda ställen.
Bli barnsligare.
Och bli vuxnare.
Bättre på privatekonomi.
På att handla ekologiskt.
Bli klokare.
Lära mig min kamera - och kanske t o m skaffa mig en bättre, som jag SKA lära mig!
Det jag vet kommer att inträffa under 2008 är att jag
Flyttar.
Får motion (i backarna upp till huset).
Kommer en liten bit tillbaks ut på arbetsmarknaden.
Hurra för alla tre!
Min viktigaste föresats inför det nya året kanske ändå får bli den att
vad det är gäller
försöka vara en del av lösningen i stället för en del av problemet.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [7]
16 december
kl. 09:58
Mitt standardlöfte år från år är inte så spännande, det brukar jag dela med halva svenska folket: att gå ner i vikt.
I år lyckades jag gå ner arton kilo när det var som mest, så kanske tio till under 2007 vore ett trevligt och rimligt mål?
Sluta röka och dricka behöver jag inte precis, däremot kanske ta hand om mig på andra vis.
Vårda min själ.
Stärka ryggen.
Och självförtroendet.
Ta mig själv på mindre allvar.
Skaffa mig lite hårdare hud på vissa valda ställen.
Bli barnsligare.
Och bli vuxnare.
Bättre på privatekonomi.
På att handla ekologiskt.
Bli klokare.
Lära mig min kamera - och kanske t o m skaffa mig en bättre, som jag SKA lära mig!
Det jag vet kommer att inträffa under 2008 är att jag
Flyttar.
Får motion (i backarna upp till huset).
Kommer en liten bit tillbaks ut på arbetsmarknaden.
Hurra för alla tre!
Min viktigaste föresats inför det nya året kanske ändå får bli den att
vad det är gäller
försöka vara en del av lösningen i stället för en del av problemet.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [7]
En RÖD!
Idag har jag blivit firad!
Uppvaktad med en bok, Den vidunderliga kärlekens historia av Carl Johan Wallgren, ett presentkort som kom med posten (premiärbrev till mig på nya adressen, skoj!) och den här vackra ståltermosen i en vidunderlig röd färg! Ser ni, ser ni hur väl den matchar min nya mobil? De är som gjorda för varandra.
Sen har jag fått bildspel och mail och bloggratulationer, och jag tackar ödmjukast för alltsammans!
Gråhårig har jag också blivit, som över en natt! Fast det har kanske mer med väggmålande än ålder att göra.
Numera, eller egentligen om exakt tjugo minuter, blir jag 43.
Det är en rätt tråkig siffra.
Men just nu är livet lite roligt!
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [16]
28 november
kl. 15:52
Idag har jag blivit firad!
Uppvaktad med en bok, Den vidunderliga kärlekens historia av Carl Johan Wallgren, ett presentkort som kom med posten (premiärbrev till mig på nya adressen, skoj!) och den här vackra ståltermosen i en vidunderlig röd färg! Ser ni, ser ni hur väl den matchar min nya mobil? De är som gjorda för varandra.
Sen har jag fått bildspel och mail och bloggratulationer, och jag tackar ödmjukast för alltsammans!
Gråhårig har jag också blivit, som över en natt! Fast det har kanske mer med väggmålande än ålder att göra.
Numera, eller egentligen om exakt tjugo minuter, blir jag 43.
Det är en rätt tråkig siffra.
Men just nu är livet lite roligt!
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [16]
Jag en Buddha?
De har ingen koll. Buddha var/är ingen gud. Orden buddhistisk gud är en omöjlig kombination.
Dessutom undrar jag vad man ska svara på de här testerna för att någon enda gång bli nåt spännande?!
Jag är alltid så snäll och hjälpsam och tråkig.
Och säg nu inte att det är sån jag är!
;-)
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [6]
14 november
kl. 17:08
Du är den upplyste buddhistiske guden Buddha.
Du
är en inre sökare som strävar efter lycka.
Andra får ofta hjälp av dig
men ibland kanske du
skulle behöva tänka mer på dig själv.
De har ingen koll. Buddha var/är ingen gud. Orden buddhistisk gud är en omöjlig kombination.
Dessutom undrar jag vad man ska svara på de här testerna för att någon enda gång bli nåt spännande?!
Jag är alltid så snäll och hjälpsam och tråkig.
Och säg nu inte att det är sån jag är!
;-)
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [6]
Apropå Fars Dag
Det mest kännetecknande för min pappa är att han har varit frånvarande större delen av mitt liv. Och att hans närvaro bara komplicerade allt.
Min pappa var en Samhällets Stöttepelare: folkskollärare, kommunalpolitiker, fiskeritillsynsman. En rekorderlig karl, omtyckt av eleverna och respekterad även av sina politiska motståndare. Han var på det stora hela en lyckad medborgare.
Men familjen var en annan sak. Där lyckades han inte överhuvudtaget. Hans ångest, hans sätt att hantera den (alkolhol) och spänningarna mellan honom och mamma präglade min uppväxt. Det var aldrig någonsin lugnt och trevligt när han var närvarande. I stället var luften tät av missnöje, kuvad vrede och återhållen förtvivlan. Förutom spritångorna, dagens eller gårdagens, vilka var etter värre.
Min pappa dog när jag var 25. Det är sjutton år sedan, och jag kan ärligt säga att jag inte saknat honom en enda dag.
Däremot har jag nog saknat en pappa i hela mitt liv.
När jag ser många av dagens unga pappor, hur närvarande de är, hur mycket kärlek och tid de vill ge sina barn, då sticker det ibland i hjärtat.
Tänk om allting kunde ha sett helt annorlunda ut. Tänk om man haft en sån pappa...
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [9]
11 november
kl. 11:14
Det mest kännetecknande för min pappa är att han har varit frånvarande större delen av mitt liv. Och att hans närvaro bara komplicerade allt.
Min pappa var en Samhällets Stöttepelare: folkskollärare, kommunalpolitiker, fiskeritillsynsman. En rekorderlig karl, omtyckt av eleverna och respekterad även av sina politiska motståndare. Han var på det stora hela en lyckad medborgare.
Men familjen var en annan sak. Där lyckades han inte överhuvudtaget. Hans ångest, hans sätt att hantera den (alkolhol) och spänningarna mellan honom och mamma präglade min uppväxt. Det var aldrig någonsin lugnt och trevligt när han var närvarande. I stället var luften tät av missnöje, kuvad vrede och återhållen förtvivlan. Förutom spritångorna, dagens eller gårdagens, vilka var etter värre.
Min pappa dog när jag var 25. Det är sjutton år sedan, och jag kan ärligt säga att jag inte saknat honom en enda dag.
Däremot har jag nog saknat en pappa i hela mitt liv.
När jag ser många av dagens unga pappor, hur närvarande de är, hur mycket kärlek och tid de vill ge sina barn, då sticker det ibland i hjärtat.
Tänk om allting kunde ha sett helt annorlunda ut. Tänk om man haft en sån pappa...
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [9]
Törnen
Ibland gör livet så förbenat ont. Och ibland är man den som orsakar någon annan smärta.
Det hände mig, därav min tystnad. Det gör skitont att såra någon annan.
Nu har livet återvänt och hjärtat känns inte längre så trasigt, bara lite småsårigt.
Och det kan man leva med.
Hoppas det känns så för den jag gjorde illa också.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [8]
6 november
kl. 17:25
Ibland gör livet så förbenat ont. Och ibland är man den som orsakar någon annan smärta.
Det hände mig, därav min tystnad. Det gör skitont att såra någon annan.
Nu har livet återvänt och hjärtat känns inte längre så trasigt, bara lite småsårigt.
Och det kan man leva med.
Hoppas det känns så för den jag gjorde illa också.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [8]
Moskéklänningen
I Stockholm härförleden besökte jag och en god vän moskén vid Medborgarplatsen. Som besökande kvinna får man låna en huvudsjal och gå in i den stora, nedre salen. Annars håller kvinnorna till på en stor balkong. Moskén är inrymd i Ferdinand Bobergs gamla elverk, och mycket av originaldetaljerna är bevarade, t ex det glaserade teglet invändigt. Samtidigt ger interiören associationer till en gymnastiksal, fast med en grön tjock heltäckningsmatta i stället för gummigolv.
Lite förvånande för mig var hur helgedomen användes av folk. Männen gick in, lade sig på knä framför en vägg, vända mot Mecka, och bad sina böner. Sen kunde man stanna kvar i sitt hörn, kanske läsa en medhavd bok, eller ta en liten lur. Kvinnorna gjorde säkert likadant uppe hos sig.
Jag tyckte om den inställningen. Hängivenhet och en avslappnad attityd. Det kändes inte det minsta fundamentalistiskt.
Utanför, i entréhallen, finns en liten affär. Den är intressant. Sprängfylld med böcker med guldryggar och arabiska bokstäver, rökelse, tvålar, musik - och kläder. Där fanns ett enda plagg som stod ut från de andra trista och grälla syntetskynkena. Det var en indisk klänning med kapuschong i ett silkigt, slinkigt material, i guld/rosa/ockra/grågrönt. Fullständigt fantastisk.
Jag föll som en fura och ivrigt påhejad av mitt sällskap köpte jag klänningen för en billig penning. Kanske bara för att ha den hängande för att smycka en vägg.
Inte förrän idag har jag kommit mig för att prova underverket. Den passade! Önskar nästan jag var bjuden på kalas så att jag kunde få skrida omkring i min silkiga kapuschong och kanske t o m dansa i den underbara skapelsen.
Aldrig har jag ägt något liknande. Jag som är svart och bomull och praktisk och jeans och gympadojor.
Men detta stycke tyg älskar jag!
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [10]
31 oktober
kl. 11:12
I Stockholm härförleden besökte jag och en god vän moskén vid Medborgarplatsen. Som besökande kvinna får man låna en huvudsjal och gå in i den stora, nedre salen. Annars håller kvinnorna till på en stor balkong. Moskén är inrymd i Ferdinand Bobergs gamla elverk, och mycket av originaldetaljerna är bevarade, t ex det glaserade teglet invändigt. Samtidigt ger interiören associationer till en gymnastiksal, fast med en grön tjock heltäckningsmatta i stället för gummigolv.Lite förvånande för mig var hur helgedomen användes av folk. Männen gick in, lade sig på knä framför en vägg, vända mot Mecka, och bad sina böner. Sen kunde man stanna kvar i sitt hörn, kanske läsa en medhavd bok, eller ta en liten lur. Kvinnorna gjorde säkert likadant uppe hos sig.
Jag tyckte om den inställningen. Hängivenhet och en avslappnad attityd. Det kändes inte det minsta fundamentalistiskt.
Utanför, i entréhallen, finns en liten affär. Den är intressant. Sprängfylld med böcker med guldryggar och arabiska bokstäver, rökelse, tvålar, musik - och kläder. Där fanns ett enda plagg som stod ut från de andra trista och grälla syntetskynkena. Det var en indisk klänning med kapuschong i ett silkigt, slinkigt material, i guld/rosa/ockra/grågrönt. Fullständigt fantastisk.
Jag föll som en fura och ivrigt påhejad av mitt sällskap köpte jag klänningen för en billig penning. Kanske bara för att ha den hängande för att smycka en vägg.
Inte förrän idag har jag kommit mig för att prova underverket. Den passade! Önskar nästan jag var bjuden på kalas så att jag kunde få skrida omkring i min silkiga kapuschong och kanske t o m dansa i den underbara skapelsen.
Aldrig har jag ägt något liknande. Jag som är svart och bomull och praktisk och jeans och gympadojor.
Men detta stycke tyg älskar jag!
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [10]
Suck
Jag längtar efter något jag aldrig kan få.
Och jag verkar inte kunna släppa den längtan.
Är det så med er andra också?
Det gör ju bara ont.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [7]
31 oktober
kl. 00:53
Jag längtar efter något jag aldrig kan få.
Och jag verkar inte kunna släppa den längtan.
Är det så med er andra också?
Det gör ju bara ont.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [7]
Ingen liten kanin idag!
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [5]
22 oktober
kl. 09:58
Godmorgon världen!
Idag är jag stark!
Wrrrraoooowwwww!
Idag är jag stark!
Wrrrraoooowwwww!
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [5]
Fånigt, skamligt - eller bara en evolutionär rest?
Förvirrade tankar flyger som svårfångade fjärilar efter ett samtal om behov av fysisk närhet.
Jag är helt övertygad om att det är jag som är konstig.
För i mitt naturliga sätt att kommunicera med människor jag känner mig nära ingår att pilla på dem. Klappa, klämma eller bara känna lite. Det gäller dem jag är "familj" med, den innersta kretsen. Jag känner en fysisk längtan efter dem. Gärna pussar och kramar, men det räcker med små beröringar också. För mig innebär det väl nåt slags bekräftelse på att det är vi. Och att allt är OK.
Med andra har jag inte alls någon längtan att komma så nära, tvärtom bör folk hålla sig på behörigt avstånd från mig. Och skulle nån försöka pilla på mig hela tiden skulle jag förstås bli galen, som vem som helst, så det är inte det jag menar.
Men det är ett fysiskt behov för mig att visa ömhet, kanske t o m mer att ge än att få.
Om man tillåts ge, får man ju samtidigt.
Jag känner mig lite ensam i detta.
Underlig. För mycket.
Är jag kanske kvar på apstadiet och har en drift att lusa av mina kompisar? Eller försöker jag kompensera för bristen på närhet under min uppväxt?
Varför känns det så tabu att tala om de här sakerna? Om en vuxen längtan som inte har sexuella undertoner?
Eller är det bara jag som har den?
Jag säger som en liten tjej jag känner: "Jag älskar att kramas!"
Om det är med rätt person vill säga.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [13]
21 oktober
kl. 20:46
Förvirrade tankar flyger som svårfångade fjärilar efter ett samtal om behov av fysisk närhet.
Jag är helt övertygad om att det är jag som är konstig.
För i mitt naturliga sätt att kommunicera med människor jag känner mig nära ingår att pilla på dem. Klappa, klämma eller bara känna lite. Det gäller dem jag är "familj" med, den innersta kretsen. Jag känner en fysisk längtan efter dem. Gärna pussar och kramar, men det räcker med små beröringar också. För mig innebär det väl nåt slags bekräftelse på att det är vi. Och att allt är OK.
Med andra har jag inte alls någon längtan att komma så nära, tvärtom bör folk hålla sig på behörigt avstånd från mig. Och skulle nån försöka pilla på mig hela tiden skulle jag förstås bli galen, som vem som helst, så det är inte det jag menar.
Men det är ett fysiskt behov för mig att visa ömhet, kanske t o m mer att ge än att få.
Om man tillåts ge, får man ju samtidigt.
Jag känner mig lite ensam i detta.
Underlig. För mycket.
Är jag kanske kvar på apstadiet och har en drift att lusa av mina kompisar? Eller försöker jag kompensera för bristen på närhet under min uppväxt?
Varför känns det så tabu att tala om de här sakerna? Om en vuxen längtan som inte har sexuella undertoner?
Eller är det bara jag som har den?
Jag säger som en liten tjej jag känner: "Jag älskar att kramas!"
Om det är med rätt person vill säga.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [13]
Maskerad depression??
Utredningen som f-kassan beställt är klar, den kom just med posten och jag har läst vad sju experter inom olika områden listat ut om mig utifrån våra samtal. Det intressanta är ju när de dragit egna slutsatser i stället för att bara rapa upp vad jag berättat.
Men en sak gjorde mig både förfärad och undrande:
"Pavone uppvisar klara tecken på maskerad depression. Hon har dessutom betydande ångest och extremt många psykosomatiska symptom. ... Pavone har fastnat i en ond cirkel av smärta-trötthet-depressivitet-smärta etc. Hon är i behov av betydande och långvariga behandlingsinsatser för att komma ut i arbetslivet i större utsträckning. Hon är dock motiverad och man bör stödja henne i hennes önskan att komma ut i arbetslivet."
Docenten som skrivit ihop just detta stycke har aldrig ens träffat mig, så jag ringde upp och frågade hur dessa slutsatser kommit till. Sekreteraren svarade då att detta lästs ut av det självskattningsformulär jag fyllde i på utredningens första dag.
Hm.
Inte känner jag mig särskilt deprimerad. Och nån betydande ångest känns jag nog faktiskt inte heller vid.
Däremot är det lite lätt deprimerande att läsa sånt här om sig själv.
Men det är klart att jag stundtals är jävligt ledsen över att jag blivit sjuk och trött och liksom gammal i förtid. Och det är klart att jag är orolig för framtiden och ekonomin och hur jag ska klara mig. Vem hade inte varit det.
Nu hoppas jag bara att utredningen ändå mynnar ut i något som är bra och konstruktivt, äntligen. Och när jag flyttar kanske jag får större möjligheter att hitta en bra sjukgymnast t ex.
Och jag ska nog fokusera på ett annat stycke i luntan i stället, från arbetsprövningsdelen:
"Pavone tar egna initiativ och är motiverad, men hennes kropp orkar inte. ... Väldigt social och lätt att arbeta med. ... Bra bemötande mot kunder och personal."
Ingen maskerad depression och ångest där inte. Bara en kropp som strejkar.
Och den ska jag nog komma överens med så småningom, bara jag får lite längre förhandlingstid.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [9]
19 oktober
kl. 14:02
Utredningen som f-kassan beställt är klar, den kom just med posten och jag har läst vad sju experter inom olika områden listat ut om mig utifrån våra samtal. Det intressanta är ju när de dragit egna slutsatser i stället för att bara rapa upp vad jag berättat.
Men en sak gjorde mig både förfärad och undrande:
"Pavone uppvisar klara tecken på maskerad depression. Hon har dessutom betydande ångest och extremt många psykosomatiska symptom. ... Pavone har fastnat i en ond cirkel av smärta-trötthet-depressivitet-smärta etc. Hon är i behov av betydande och långvariga behandlingsinsatser för att komma ut i arbetslivet i större utsträckning. Hon är dock motiverad och man bör stödja henne i hennes önskan att komma ut i arbetslivet."
Docenten som skrivit ihop just detta stycke har aldrig ens träffat mig, så jag ringde upp och frågade hur dessa slutsatser kommit till. Sekreteraren svarade då att detta lästs ut av det självskattningsformulär jag fyllde i på utredningens första dag.
Hm.
Inte känner jag mig särskilt deprimerad. Och nån betydande ångest känns jag nog faktiskt inte heller vid.
Däremot är det lite lätt deprimerande att läsa sånt här om sig själv.
Men det är klart att jag stundtals är jävligt ledsen över att jag blivit sjuk och trött och liksom gammal i förtid. Och det är klart att jag är orolig för framtiden och ekonomin och hur jag ska klara mig. Vem hade inte varit det.
Nu hoppas jag bara att utredningen ändå mynnar ut i något som är bra och konstruktivt, äntligen. Och när jag flyttar kanske jag får större möjligheter att hitta en bra sjukgymnast t ex.
Och jag ska nog fokusera på ett annat stycke i luntan i stället, från arbetsprövningsdelen:
"Pavone tar egna initiativ och är motiverad, men hennes kropp orkar inte. ... Väldigt social och lätt att arbeta med. ... Bra bemötande mot kunder och personal."
Ingen maskerad depression och ångest där inte. Bara en kropp som strejkar.
Och den ska jag nog komma överens med så småningom, bara jag får lite längre förhandlingstid.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [9]
Bortskämd
Rastlös, orolig, ofokuserad, frusen, trött och seg är jag. Fötterna känns som isbitar och händerna längtar efter en annan människa. Eller åtminstone nåt vettigt att göra.
Suck.
Så bortskämd jag blivit, med mänsklig närvaro och gos. Det jag levt utan under så lång tid. Nu saknar jag det ännu mer, trots att jag vet att vi snart ses igen.
Det är gott med en varm barnkropp i soffan, eller någon som borstar håret och gör "fina frisyrer". Jag älskar att bli pillad i håret.
Och det är gott med godnattkramar. Vad än dagen har innehållit går man till sängs sams.
Längtig är man. Och så vill man ha chokladbeskvier! Många.
Eric Carmen, All by myself.
Lyssna också på "originalet": Sergej Rachmaninov spelar sin egen Pianokonsert No 2:
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [4]
18 oktober
kl. 17:31
Rastlös, orolig, ofokuserad, frusen, trött och seg är jag. Fötterna känns som isbitar och händerna längtar efter en annan människa. Eller åtminstone nåt vettigt att göra.
Suck.
Så bortskämd jag blivit, med mänsklig närvaro och gos. Det jag levt utan under så lång tid. Nu saknar jag det ännu mer, trots att jag vet att vi snart ses igen.
Det är gott med en varm barnkropp i soffan, eller någon som borstar håret och gör "fina frisyrer". Jag älskar att bli pillad i håret.
Och det är gott med godnattkramar. Vad än dagen har innehållit går man till sängs sams.
Längtig är man. Och så vill man ha chokladbeskvier! Många.
Eric Carmen, All by myself.
Lyssna också på "originalet": Sergej Rachmaninov spelar sin egen Pianokonsert No 2:
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [4]
Horoskop
Är det något jag inte tror på så är det ju horoskop. Men jag kikade in hos Hondjuret och kunde inte låta bli att testa själv. Sån här är man tydligen om man råkar vara född samtidigt som jag på Mölndals BB:
Solen i Vattumannen
Hon är oberoende, autonom, frigjord och har progressiva idéer.
Svagheter: en ovanlig, upprorisk och revolutionär natur.
(Jodå...)
Solen i VII
Äktenskap eller att bo tillsammans med någon med överlägsen intelligens.
(Haha - jag umgås endast med människor som är mer begåvade än jag själv!)
Månen i Lejonet
Hon är djärv och vet att ta risker, har mod att handla efter sin överygelse, är ärlig, imponerande och skarpsinnig. Hon har ett välutvecklat sinne för och respekt för rättvisa. Organisationsförmåga. Selektiv i val av vänner, men påverkas inte av dem. Smak för storslagenhet.
Svagheter: föränderliga och talrika känslor. Emotionell instabilitet, stolthet.
(Hm. Jag skulle säga att jag påverkas enormt av mina vänner. Åtminstone vad gäller deras känslolägen. Imponerande är jag väl möjligtvis beträffande min storlek!)
Månen i XII
Nyfiken och undersökande natur. Hon tycker om lugn och ro, att vara ensam.
(Jepp. Och att vara tillsammans!)
Merkurius i Stenbocken
Begrundande, djup tänkare: ett gott och rörligt sinne. Företar långvariga studier eller, om omständigheterna inte tillåter detta, så kommer hon att lära sig själv. En rationell person.
Svagheter: hätskhet, känslolöshet, illvilja, och ofta en pessimist.
(ILLVILJA??! Det var det värsta jag hört! Och rationell? Knappast.)
Merkurius i VI
Medicinskt yrke. Tjänstvillig och generös natur. Möter sin själsfrände i arbetet, eller (annars) genom familjekontakter.
Venus i Fiskarna
Mycket sentimental. Hon blir lätt rörd. Hon är melankolisk, romantisk. När hon älskar, är det den generösaste formen av kärlek.
Svagheter: vågad och förvirrad kärlek, vanvettiga förhoppningar.
(Lättrörd och sentimental - absolut!
Och: Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.)
Venus i IX
Finner kärleken utomlands eller gifter sig med en utlänning. Förfinat sinne, hon tycker om konst, hänförs av vackra ting. Hon är mycket lycklig utomlands.
(Säger bara en sak: Florens!)
Mars i Vattumannen
Hon använder sin aggressivitet i en social kamp för frihet, eller oberoende eller äventyr, men alltid länkad till samhället. Tycker om äventyr, oberoende. Störningar, förändringar, förtret.
(Som f.d. yrkesdemonstrant och hopplös motvalls käring med hjärtat självklart till vänster kan jag bara tycka att jag står för lite på barrikaderna nu för tiden. Skulle behöva mer av den heliga vreden.)
Mars i VII
Hon dominerar sina förbundna, kollegor. Hon är likadan i kärlekslivet, dominerar sin äkta hälft, och detta bäddar för ett stormigt förhållande i sikte.
(Hm. Ja, ibland. Ofta är det tvärtom.)
Jupiter i Väduren
Hon är öppen, lojal, korrekt och ärlig. Hon är ambitiös, med god karaktär och tycker om att bli underhållen.
Svagheter: hon är ofta på dåligt humör. Irritation, meningsskiljaktighet, raseri.
(Snarare är jag lättsårad men ännu mer lättroad. Det är enkelt att göra mig glad igen. Raseri känns jag inte alls vid.)
Jupiter i X
Hon kan inte anpassa sig till ett enformigt eller ett ovisst liv. Hon tycker om bekvämlighet. Hon kan avancera i riktning mot en ledningsposition, en prestigeställning. Hennes framgång bygger vidare på den uppnådd av föräldrarna eller på hennes hemort.
(Inte alls. Mitt liv är mycket långt ifrån föräldrarnas, på alla plan. Tack och lov!
Och jag erkänner: jag gillar toa, rinnande vatten och badkar.)
Saturnus i Vattumannen
Långvariga studier och, om familjeomständigheterna inte tillåter detta, kommer hon att lära sig själv. Hon är allvarlig och metodisk i arbetet. Tycker om att besöka äldre och intellektuella, vilka båda berikar hennes sinne.
Svagheter: otur, motgångar, problem och gäckade förhoppningar.
(Ja. Jag har alltid umgåtts med dem som är äldre och klokare än jag, och med dem som är yngre och piggare än jag. Alla berikar. Motgångar ska vi inte ens gå in på...)
Saturnus i VIII
Ingen större finansiell framgång, medelmåttig lön. Äktenskapspartnern är inte heller rik. Möjlighet till ett litet arv, vilket är till stor hjälp. Långt liv och naturlig död, om aspekterna så tillåter.
(Ser man på. Ja, vad gäller ekonomi och arv stämmer det tyvärr bra.)
Uranus i Jungfrun
Inte någon stark karaktär. Hon är obalanserad men har god intuition. Ibland är hon fyndig.
(Jag är ofta fyndig!)
Uranus i II
Hon har mycket fint väderkorn. Hon är opålitlig på arbetet, alltid beredd på förändring. Hon behöver ett ovanligt jobb, i så fall går allt väl: annars kommer hon ofta att byta jobb och kommer att ha finansiella problem.
(Hehehe...)
Neptunus i Skorpionen
Undersökning, efterforskning, hemligheter.
(Nja... jag brukar nog berätta mina hemligheter. Inte andras, dock.)
Neptunus i IV
Hon lyckas tack vare briljanta och ovanliga idéer. Hon är mycket starkt påverkad av sin mor.
(Öh?)
Pluto i Jungfrun
Undanröjer hennes blygsamhet.
(Förstår inte alls. Skulle inte jag vara blygsam?)
Här hittade jag horoskopet.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [5]
18 oktober
kl. 09:24
Är det något jag inte tror på så är det ju horoskop. Men jag kikade in hos Hondjuret och kunde inte låta bli att testa själv. Sån här är man tydligen om man råkar vara född samtidigt som jag på Mölndals BB:
Solen i Vattumannen
Hon är oberoende, autonom, frigjord och har progressiva idéer.
Svagheter: en ovanlig, upprorisk och revolutionär natur.
(Jodå...)
Solen i VII
Äktenskap eller att bo tillsammans med någon med överlägsen intelligens.
(Haha - jag umgås endast med människor som är mer begåvade än jag själv!)
Månen i Lejonet
Hon är djärv och vet att ta risker, har mod att handla efter sin överygelse, är ärlig, imponerande och skarpsinnig. Hon har ett välutvecklat sinne för och respekt för rättvisa. Organisationsförmåga. Selektiv i val av vänner, men påverkas inte av dem. Smak för storslagenhet.
Svagheter: föränderliga och talrika känslor. Emotionell instabilitet, stolthet.
(Hm. Jag skulle säga att jag påverkas enormt av mina vänner. Åtminstone vad gäller deras känslolägen. Imponerande är jag väl möjligtvis beträffande min storlek!)
Månen i XII
Nyfiken och undersökande natur. Hon tycker om lugn och ro, att vara ensam.
(Jepp. Och att vara tillsammans!)
Merkurius i Stenbocken
Begrundande, djup tänkare: ett gott och rörligt sinne. Företar långvariga studier eller, om omständigheterna inte tillåter detta, så kommer hon att lära sig själv. En rationell person.
Svagheter: hätskhet, känslolöshet, illvilja, och ofta en pessimist.
(ILLVILJA??! Det var det värsta jag hört! Och rationell? Knappast.)
Merkurius i VI
Medicinskt yrke. Tjänstvillig och generös natur. Möter sin själsfrände i arbetet, eller (annars) genom familjekontakter.
Venus i Fiskarna
Mycket sentimental. Hon blir lätt rörd. Hon är melankolisk, romantisk. När hon älskar, är det den generösaste formen av kärlek.
Svagheter: vågad och förvirrad kärlek, vanvettiga förhoppningar.
(Lättrörd och sentimental - absolut!
Och: Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.)
Venus i IX
Finner kärleken utomlands eller gifter sig med en utlänning. Förfinat sinne, hon tycker om konst, hänförs av vackra ting. Hon är mycket lycklig utomlands.
(Säger bara en sak: Florens!)
Mars i Vattumannen
Hon använder sin aggressivitet i en social kamp för frihet, eller oberoende eller äventyr, men alltid länkad till samhället. Tycker om äventyr, oberoende. Störningar, förändringar, förtret.
(Som f.d. yrkesdemonstrant och hopplös motvalls käring med hjärtat självklart till vänster kan jag bara tycka att jag står för lite på barrikaderna nu för tiden. Skulle behöva mer av den heliga vreden.)
Mars i VII
Hon dominerar sina förbundna, kollegor. Hon är likadan i kärlekslivet, dominerar sin äkta hälft, och detta bäddar för ett stormigt förhållande i sikte.
(Hm. Ja, ibland. Ofta är det tvärtom.)
Jupiter i Väduren
Hon är öppen, lojal, korrekt och ärlig. Hon är ambitiös, med god karaktär och tycker om att bli underhållen.
Svagheter: hon är ofta på dåligt humör. Irritation, meningsskiljaktighet, raseri.
(Snarare är jag lättsårad men ännu mer lättroad. Det är enkelt att göra mig glad igen. Raseri känns jag inte alls vid.)
Jupiter i X
Hon kan inte anpassa sig till ett enformigt eller ett ovisst liv. Hon tycker om bekvämlighet. Hon kan avancera i riktning mot en ledningsposition, en prestigeställning. Hennes framgång bygger vidare på den uppnådd av föräldrarna eller på hennes hemort.
(Inte alls. Mitt liv är mycket långt ifrån föräldrarnas, på alla plan. Tack och lov!
Och jag erkänner: jag gillar toa, rinnande vatten och badkar.)
Saturnus i Vattumannen
Långvariga studier och, om familjeomständigheterna inte tillåter detta, kommer hon att lära sig själv. Hon är allvarlig och metodisk i arbetet. Tycker om att besöka äldre och intellektuella, vilka båda berikar hennes sinne.
Svagheter: otur, motgångar, problem och gäckade förhoppningar.
(Ja. Jag har alltid umgåtts med dem som är äldre och klokare än jag, och med dem som är yngre och piggare än jag. Alla berikar. Motgångar ska vi inte ens gå in på...)
Saturnus i VIII
Ingen större finansiell framgång, medelmåttig lön. Äktenskapspartnern är inte heller rik. Möjlighet till ett litet arv, vilket är till stor hjälp. Långt liv och naturlig död, om aspekterna så tillåter.
(Ser man på. Ja, vad gäller ekonomi och arv stämmer det tyvärr bra.)
Uranus i Jungfrun
Inte någon stark karaktär. Hon är obalanserad men har god intuition. Ibland är hon fyndig.
(Jag är ofta fyndig!)
Uranus i II
Hon har mycket fint väderkorn. Hon är opålitlig på arbetet, alltid beredd på förändring. Hon behöver ett ovanligt jobb, i så fall går allt väl: annars kommer hon ofta att byta jobb och kommer att ha finansiella problem.
(Hehehe...)
Neptunus i Skorpionen
Undersökning, efterforskning, hemligheter.
(Nja... jag brukar nog berätta mina hemligheter. Inte andras, dock.)
Neptunus i IV
Hon lyckas tack vare briljanta och ovanliga idéer. Hon är mycket starkt påverkad av sin mor.
(Öh?)
Pluto i Jungfrun
Undanröjer hennes blygsamhet.
(Förstår inte alls. Skulle inte jag vara blygsam?)
Här hittade jag horoskopet.
Postat i: pavone Permalink Kommentarer [5]