Answer me, my love
Lite vemod i sepia med tidernas mesta sammetsröst: Nat King Cole.
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [4]
27 februari
kl. 19:42
Lite vemod i sepia med tidernas mesta sammetsröst: Nat King Cole.
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [4]
Chop chop
Ett av musikhistoriens starkaste körstycken? Här blir sångarna halshuggna en efter en, tills ingen enda återstår. Operan av Francis Poulenc bygger på den sanna historien om ett kvinnligt karmelitkloster, vars samtliga systrar blev förföljda och giljotinerade under franska revolutionen.
Operans slutscen med den vackra Salve Regina lämnar ingen oberörd, och är ett fantastiskt stycke musik.
Lyssna!
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [2]
23 februari
kl. 22:31
Ett av musikhistoriens starkaste körstycken? Här blir sångarna halshuggna en efter en, tills ingen enda återstår. Operan av Francis Poulenc bygger på den sanna historien om ett kvinnligt karmelitkloster, vars samtliga systrar blev förföljda och giljotinerade under franska revolutionen.
Operans slutscen med den vackra Salve Regina lämnar ingen oberörd, och är ett fantastiskt stycke musik.
Lyssna!
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [2]
Due voci
Hittade en liten snutt på Tuben med två för mig nya, fantastiska röster. Först en countertenor vid namn Philippe Jaroussky, därefter en ljuvlig alt som heter Marie-Nicole Lemieux. Det är lite intervjusnack i mitten, men det är kort så ni står säkert ut.
Vill nån höra hela Cum dederit ur Vivaldis Nisi Dominus, så kommer den här, med James Bowman.
Underbart!
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [3]
21 februari
kl. 19:35
Hittade en liten snutt på Tuben med två för mig nya, fantastiska röster. Först en countertenor vid namn Philippe Jaroussky, därefter en ljuvlig alt som heter Marie-Nicole Lemieux. Det är lite intervjusnack i mitten, men det är kort så ni står säkert ut.
Vill nån höra hela Cum dederit ur Vivaldis Nisi Dominus, så kommer den här, med James Bowman.
Underbart!
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [3]
Callas!
Jag vet att ni hört den förr, och hoppas ni har överseende.
Men jag tycker det är så hjärtslitande vackert!
Poveri fiori.
Callas.
Postat i: pavones munsbitar Permalink
28 oktober
kl. 14:39
Jag vet att ni hört den förr, och hoppas ni har överseende.
Men jag tycker det är så hjärtslitande vackert!
Poveri fiori.
Callas.
Postat i: pavones munsbitar Permalink
La Forza del Destino
En känslig duett ur Verdis Ödets makt. Placido Domingo och Vladimir Chernov.
Ödets makt, ja.
Idag har mäklaren varit här och tagit bilder. Så mycket styling hann jag ju inte med, det var knappt jag fick dammsuget överallt.
Men nu är bollen i rullning.
Tärningen är kastad.
Alea iacta est, som di lärde säger.
På torsdag är första visningen.
Själv åker jag iväg i morgon, och mäklaren får göra vad han vill här i en dryg vecka.
Uj, vad spännande!
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [4]
7 september
kl. 21:38
En känslig duett ur Verdis Ödets makt. Placido Domingo och Vladimir Chernov.
Ödets makt, ja.
Idag har mäklaren varit här och tagit bilder. Så mycket styling hann jag ju inte med, det var knappt jag fick dammsuget överallt.
Men nu är bollen i rullning.
Tärningen är kastad.
Alea iacta est, som di lärde säger.
På torsdag är första visningen.
Själv åker jag iväg i morgon, och mäklaren får göra vad han vill här i en dryg vecka.
Uj, vad spännande!
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [4]
En svävande oboe
God morgon!
Här ska ni få första satsen ur Stravinskys Pulcinella, med teman av Pergolesi. Det är det andra lilla stycket, där oboen spelar huvudrollen, som jag är ute efter. Ett par minuter in i videon. Så vackert! Vilket instrument oboen är, vilken ton! Mmmmmm...
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [4]
1 september
kl. 10:32
God morgon!
Här ska ni få första satsen ur Stravinskys Pulcinella, med teman av Pergolesi. Det är det andra lilla stycket, där oboen spelar huvudrollen, som jag är ute efter. Ett par minuter in i videon. Så vackert! Vilket instrument oboen är, vilken ton! Mmmmmm...
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [4]
Smärta som gör gott
Maria Callas låter inte som någon annan. Hon är alldeles unik. Det tog ett bra tag för mig att vänja mig, jag tyckte hon var vass och märklig och borde ta ut bettskenan innan hon började sjunga.
Tills något plötsligt bara öppnades inuti och jag förstod. Då blev jag mottaglig för den enorma känsla hon förmedlar, den stundtals sanslösa smärtan i hennes röst.
Sedan dess har jag älskat Callas. Bettskena eller ej.
Här sjunger hon Casta Diva ur Bellinis Norma.
Det blir ståpäls på max och tårfontän.
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [6]
25 augusti
kl. 22:38
Maria Callas låter inte som någon annan. Hon är alldeles unik. Det tog ett bra tag för mig att vänja mig, jag tyckte hon var vass och märklig och borde ta ut bettskenan innan hon började sjunga.
Tills något plötsligt bara öppnades inuti och jag förstod. Då blev jag mottaglig för den enorma känsla hon förmedlar, den stundtals sanslösa smärtan i hennes röst.
Sedan dess har jag älskat Callas. Bettskena eller ej.
Här sjunger hon Casta Diva ur Bellinis Norma.
Det blir ståpäls på max och tårfontän.
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [6]
Mmmm... njutning
Den här tar en evig tid att mala sig igenom på mitt långsamma bredband - men det är det värt! Vacker video, underbar sångerska, Olga Borodina. Fantastisk musik: Simson och Delila av Saint-Saëns.
Och det finns en liten gömd klo: inte mindre än två skäggiga överraskningar till dig, wolmer! ;-)
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [4]
4 augusti
kl. 17:13
Den här tar en evig tid att mala sig igenom på mitt långsamma bredband - men det är det värt! Vacker video, underbar sångerska, Olga Borodina. Fantastisk musik: Simson och Delila av Saint-Saëns.
Och det finns en liten gömd klo: inte mindre än två skäggiga överraskningar till dig, wolmer! ;-)
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [4]
Scheherazade
Detta är så långt ifrån gårdagens barockmusik man kan komma - eller? Romantiskt och smäktande, med lite Onedinvarning tycker jag. Inte samme kompositör (Onedinlinjens signaturmeldi skrevs av Khachaturian), men hans landsman, en ryss. Detta verk är komponerat av Rimsky-Korsakov.
Håll till godo!
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [2]
30 juli
kl. 21:28
Detta är så långt ifrån gårdagens barockmusik man kan komma - eller? Romantiskt och smäktande, med lite Onedinvarning tycker jag. Inte samme kompositör (Onedinlinjens signaturmeldi skrevs av Khachaturian), men hans landsman, en ryss. Detta verk är komponerat av Rimsky-Korsakov.
Håll till godo!
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [2]
When in doubt, sing loud!
Kan ni denna? En fantastisk duett mellan en tenor och en baryton, i det här fallet Jussi Björling och Robert Merrill, ur Bizets opera Pärlfiskarna.
Merrill lär ha haft rubriken som motto, och lär heller aldrig ha sjungit på annat sätt än just högt!
Lyssna och njut.
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [3]
19 juli
kl. 23:13
Kan ni denna? En fantastisk duett mellan en tenor och en baryton, i det här fallet Jussi Björling och Robert Merrill, ur Bizets opera Pärlfiskarna.
Merrill lär ha haft rubriken som motto, och lär heller aldrig ha sjungit på annat sätt än just högt!
Lyssna och njut.
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [3]
Vemodets katalysatorer
Wolmer skrev fint igår om behovet av vemod, och musik som kan fungera som katalysator för detta vemod. Musik som är igångsättare, så att känslorna kan komma ut.
Jag har ju postat en del musik "att gråta till" här tidigare, men något som de senaste fem åren varit ett säkert kort för mig är Purcell's Didos klagan. Här med Anne Sofie von Otter, när hon är som allra bäst.
En annan katalysator finns här, Maria Callas med Poveri fiori.
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [2]
9 juni
kl. 11:42
Wolmer skrev fint igår om behovet av vemod, och musik som kan fungera som katalysator för detta vemod. Musik som är igångsättare, så att känslorna kan komma ut.
Jag har ju postat en del musik "att gråta till" här tidigare, men något som de senaste fem åren varit ett säkert kort för mig är Purcell's Didos klagan. Här med Anne Sofie von Otter, när hon är som allra bäst.
En annan katalysator finns här, Maria Callas med Poveri fiori.
Postat i: pavones munsbitar Permalink Kommentarer [2]