när det gäller förhålladen så har jag en stor fundering just nu. var träffade du din respektive?

tanken kom när jag funderade på var man kunde träffa en kille. det bästa sättet att ta reda på det är ju att fråga var andra människor hittade sina respektive. jag vet att man kanske inte lyckas, men det är ju kul att höra. se hur folk lyckades finna sin kärlek.

det enda stället jag kan komma på där folk är singlar och öppna med det är ju på krogen. men hur vet man att det är något seriöst personen letar efter. ska man fråga det som en av standardfrågorna; hej, du är du ute efter ett förhållande eller bara sex ikäll?.. jag tror inte det håller. nog lite rakt på sak för de flesta tror jag.

men finns det något sätt att ta reda på det utan att fråga? genom hur de är eller vad de säger? eftersom alla är olika är nog det också ganska svårt. jag skulle verkligen vilja hitta något sätt att ta reda på det. och även kanske vara modigare att prata med folk. verkligen gå in för att prata och på så sätt kanske man hittar någon liten ledtråd

vad säger ni? var hittade du din respektive? och hur ska man veta vad han är ute efter?

mycket singelprogram och artiklar om hur man gör för att hitta en partner. jag är inte riktigt säker på att allt sånt där fungerar. det finns ju även dejtingsidor på nätet, men i slutändan är det enda som gäller om man vågar eller inte. bara för att man pratar med många betyder det inte att man vill träffa dem, eller kanske vågar träffa dem

sen finns det ju de killar som blir extremt elaka om inget går som de vill. som att man kanske inte frågar väldigt många frågor, de tre första gångerna man pratar via internet, för då är man tråkig och det finns så många fler som är roligare. det som är problemet i det fallet är att de verkligen inte vet ett skit om vem man är. det kan ju hända att man pluggar inför en stor tenta, eller bara inte är intresserad. men de ser bara det tråkiga. vilket de kanske inte skulle se om man träffades ute bland folk

ett annat problem med nätdejting kan vara att man pratar på internet och i telefonen och har sett några bilder på personen man pratar med. vilka förstås är de bästa bilderna på den personen, så resten målar man upp själv och när man träffas så ser personen inte alls ut som man trodde att han/hon skulle. och många människor är ju väldigt ytliga. vilket man till viss del kan förstå, man vill väl förutom all personlighet ha någon man tänder på. det yttre växer självklart med det inre, men det måste ju klicka till lite i alla fall.

anledningen till alla dessa artiklar om dejting, alla dejting sidor med mera är ju för att många inser väldigt sent i livet att de faktiskt vill gifta sig, eller så har de skillt sig, eller väldigt dåliga på att dejta. jag tillhör det sista. jag tycker det är synd att så många skiljer sig över vad som förr i tiden kanske skulle ses som småsaker. då var det en synd att skilja sig och jag kan tänka mig att det var lite bättre då. idag har vi folk i 30-40-årsåldern som letar partner för att de har satsat på karriären hela sina liv och nu vill de ha barn, villa, volvo, vovve och en äkta hälft. de får panik, för klockan tickar, barnen kanske inte kommer och inte äkta hälften heller.

jag skulle nog vilja ha det lite gammeldags, där de hade en hela livet. men vi har alltid olika syn att se på kärlek och den är alltid svår att hitta. jag skulle absolut vill komma långt i karriären, vara lyckligt gift och ha många barn. men kan man ha både det lyckliga familjelivet som håller tills döden skiljer oss åt och dessutom en riktig karriär där man gör det man vill och har nått det man alltid önskat sig? eller måste man välja redan nu vad det är man vill satsa på?

båten sjönk inte. vilket var lite skönt.

helt sjuk kryssning, eller det var så grymt kul att det inte går att förklara. det började med att jag och günther knappt ville åka, sen ville vi inte ens gå av båten. stockholm blev så mycket större efter två dagar på en färja. vi har verkligen haft så himla trevligt. tacky, var ordet över hela kryssningen. ingen som var där kommer någonsin förstå hur det var. men det var verkligen skönt att komma iväg och det var verkligen trevligt att träffa mina nya arbetskamrater, fast jag knappt vet vad hälften heter eller vilken avdelning jag kommer hamna på. jag tror jag ska ta och åka till helsingfors fler gånger. och stanna där över dagen... men jag kan säga att vi drack nog en hel del alkohol, åt pringles och åt fem bufféer; frukost x2, lunch, middag x2. det är lite för mycket buffé för en enda stackars människa. men vad ska man göra när det är gratis. vår hytt var som en bunker, vi vägrade att vara i den, så vi spenderade mycket tid på deck. vi hade även konferens hela fredagen.
hemskaste: var nog en ful man som var i vårt gäng, han var full i 36 timmar
värst: han som glömde ta medicinen och fick flygga hem
bäst: föreläsare o andra dagen på deck
klockrenast: killen med pluto-tröja; såg ut som en penis på långt håll och föräldrarna lät honom ha den på sig
läskigast: att de stöter på sina arbetskamrater första gången de träffade oss, och vi pratar alla åldrar nu
bästa raggningsmetod: en blå hatt man fick i baren med en drink, tydligen kunde man få tio hångel med hjälp av den
äckligast: all stank, kräk, prut, bajs, avlopp, det kan verkligen inte lukta gått på en färja

som jag sa det var skönt att komma iväg och jag tror jag ska prova det igen.
tack alla för en fantastisk resa

jag tycker bara allt är så sjukt jobbigt just nu, jag måste bestämma massa saker och jag orkar inte det. och sen går allt åt pipsvängen ändå. och jag tror jag måste lyssna på min inre känsla ibland när den säger nej och det har den gjort hela tiden och jag har ju ändå inget leg. får prata med några imorgon måste gå att lösa, kan ju ändå inte lämna landet utan bevis på att jag är jag. jag kände mig jättestressad alldeles nyss tills jag kom fram till mitt beslut, att jag helt enkelt bara inte kan följa med. det var nog aldrig svårare än så, jag klarar inte av att vara så hispig i en veckas tid till som det skulle krävas och sen inte ens få dricka alkohol på båten. det går verkligen inte, kanske bara bevis på att jag inte ska följa med över huvud taget..

mycket trevlig kväll idag, blir inte så ofta bara, tyvärr..

where do you go when you're lonely 
where do you go when you're blue
where do you go when you're lonely, i'll follow you 
when the stars go blue

where do you go
when the stars go blue

suck

oj, vad jag måste vara sveriges mest förvirrade människa, jag skulle behöva skriva av mig allt, men jag tror inte att jag kan göra det. men jag tänker på killar över huvud taget nu. man har ju en viss sort "drömkille", man vet hur man vill att han ska se ut. jag har i alla fall och min kompis sa att jag borde gå emot allt sånt. det kanske man ska göra. för istället för att gå och jämföra bort saker jämför dit saker. jag hade en vän förut som sa till mig att istället för att hitta nackdelar, kanske jag borde hitta fördelar med de killar jag faktiskt träffar eller skulle kunna träffa om jag bara ger dem en chans. jag är nämligen en sån som hellre dommer bort en människa än tar fram det positiva. vilket är en extremt negativ egenskap med mig. jag tror verkligen jag skulle vinna mycket på att ändra mig en del på den fronten. ibland fastnar jag är för vissa personer fast jag inte borde det, för att det finns inget mellan oss att fastna för. det är en jobbig del av mig, mycket jobbig, eftersom man jämför då med de man träffar. det här inlägget skulle nog få en helt annan innebörd om jag kunde skriva av mig allt.

för det andra så har jag ingen sång just nu heller! -suck

förra veckan var väl lite knasig till och från, trodde jag hade lämnat vissa delar av mig själv i det förflutna med tydligen inte. jag hade sedan glömt bort hur man tar hand om det. var på mässan i tisdags, väldigt trevligt faktiskt. alltid kul att springa runt på sånna där ställen. fick ju självklart inte sova heller, på min lediga onsdag, när man har en mormor som bor under än och tydligen känner än. rörmokaren skulle komma och fixa något och hade hon inte känt mig hade jag fått sova. vill tillägga att hon skällde på mig innan jag ens vaknat, så jag började dagen med att gråta. dagen efter satt jag på akuten med mamma i fem timmar, inget allvarligt, men det var så sjukt jobbigt. lördag var det dags för sista seriematchen vilken även den slutade med förlust. synd när allt fungerar förutom skotten. de är så himla duktiga förövrigt. sen blev det alkohol på kvällen, med andra människor än vanligt, mycket trevligt. fick se bambis lägenhet för första gången, mycket fin. har inte kunnat sluta sjunga på sibels låt - that is where i'll go. textdelen jag sjunger på står längre ner i bloggen (inte låten i detta inlägg)

jag har börjat fundera på vad jag vill, vart jag vill, när jag vill det, hur jag ska ta mig dit. jag vet ju hur mitt år fram till december ungefär kommer att se ut, mycket handboll, mycket jobb, praktiskt taget ingen semester, och sommar såklart. jag vill verkligen jobba och handbollen brinner jag för. men jag vill se mig om, jag vill resa, men vart vill jag åka? vem ska jag åka med? känns inte som det finns någon som kan ta sig den tiden att resa. de som är äldre säger till mig att jag ska se mig om, men ska jag göra det själv? det är väl roligare att göra det med någon.

det värsta är när jag förvirrar mig själv, när jag ena stunden vet vad jag vill och andra stunden ställer till det för mig själv. totalt får en sidan av min hjärna att undra vad faan jag håller på med, medan den andra säger att jag inte borde gjort någonting annorlunda. ångest ska man aldrig ha, men ibland ska man lära sig av sina misstag. allt är inte alltid misstag, men ibland bara vid fel tillfälle i livet. ibland önskar man att saker hade hänt vid en annan tid, för då hade det var mycket bättre.

jag har många konstiga känslor i mig just nu. jag håller på att bli galen för att jag måste gå på vissa lektioner i skolan som ger mig total ångest, klassen kan även den ge mig ångest ibland. jag blir tokig när jag inte vet vad alla tänker och varför vissa beter sig konstigt. när man aldrig lär sig hur en människa fungerar. att man aldrig kommer kunna fungera tillsammans, det finns verkligen sånna. hur mycket man än vill så tror jag att det finns människor som man aldrig kommer fungera med, vilket är synd.

vet inte om jag är på väg in i en svacka igen eller om jag bara behöver skriva av mig lite. eller om det är för att jag tittar på one tree hill och de verkar hålla på med det de alltid drömt om och jag vet inte ens vad jag drömt om. jag har inget drömyrke som jag vill jobba inom, men jag vet att jag är i rätt bransch nu. jag tror jag vill jobba med miljö. jag vill gärna jobba med miljö stort, tror jag, riktigt stort. får fundera ut hur jag ska ta mig dit, för det är nog det området som jag faktiskt skulle brinna för att jobba inom. mitt jobba som jag har nu har ju inte fullkomligt med det att göra. visst kan man hjälpa miljön genom att göra vissa ändringar i fastigheterna och det är den branschen med mest utsläpp, men jag vill jobba med miljö på en mycket större nivå. inte bara läsa om det i skolan.

här är några rader från låten
söndag 13.3.99
lars winnerbäck

har du kommit nånstans
har du sumpat din sista chans
är du framme nu
har du valt en väg att gå
ett mål att sikta på
är det verkligen du?
är det verkligen du?

hey i need a visit to Vienna,
a weekend of romance and fun
baby check your busy agenda
if you got time for a final round

kisses that are burning
clouding up my heart

jag hatar när jag inte hittar en låt som passar in på hur jag mår
jag måste ha låten för att må bra, ge den till mig nu, snälla!

min mest förvirrade kommentar i år är
(helt förtvivlad frågar jag en kompis i klassen)
hur gör man en sexa?

idag började det nya resandet med sl. ganska spännande faktiskt, jag vet att jag låter alldeles för bekväm, men man blir det om man alltid har haft ett enkelt sätt att ta sig in till stan på. nu är det helt plötsligt lite krångligare och det lättaste sättet att ta sig hem är klockan 2 på natten en lördag, med nattbuss. det är det snabbaste sätta jag kommer komma hem på de närmaste månaderna.

så hur gick dagen då?
förutom att snön har bestämt sig för att anlända till stockholm, så gick det ganska smidigt. pendeln var i tid, vilket jag jublade högt över, vi kom i tid till skolan, vi fick åka vanlig svensk buss och pendel till skolan. hem skulle vi göra några ärenden, först i odenplan och sen skanstull, sen till gullmars för att ta bussen, ni ser, det blev mycket t-bana ändå. men bussen gick snabbt och smidigt,  och dessutom var den norsk. va vi skrattade, det satt fortfarande norska reklamskyltar i bussarna, universitetet i oslo. dessutom så kom vi på att enda sättet att få hit bussarna var genom att även hyra norska busschaufförer. jag satt länge och funderade på varför det stod; stopper, istället för; stannar! sen insåg jag varför. men dörröppnare satt lite högt upp och det heter numera; døråpening.

det gick bra och jag tror att man vänjer sig vid krånglet ganska snabbt, men det är lite jobbigt nu i början att komma ihåg att man måste byta till buss eller åka pendeln om man ska hem eller till stan.

så första dagen får godkänt!

Medicinskt ilandsproblem

Dubbeldipp är hälsofarligt

jag vet att vissa saker är rent sagt töntiga att gnälla över när man har det så bra som vi har det i sverige, men det är ju just för att vi bor i sverige som vi har chans och gnälla över meningslösa saker.