förra veckan var väl lite knasig till och från, trodde jag hade lämnat vissa delar av mig själv i det förflutna med tydligen inte. jag hade sedan glömt bort hur man tar hand om det. var på mässan i tisdags, väldigt trevligt faktiskt. alltid kul att springa runt på sånna där ställen. fick ju självklart inte sova heller, på min lediga onsdag, när man har en mormor som bor under än och tydligen känner än. rörmokaren skulle komma och fixa något och hade hon inte känt mig hade jag fått sova. vill tillägga att hon skällde på mig innan jag ens vaknat, så jag började dagen med att gråta. dagen efter satt jag på akuten med mamma i fem timmar, inget allvarligt, men det var så sjukt jobbigt. lördag var det dags för sista seriematchen vilken även den slutade med förlust. synd när allt fungerar förutom skotten. de är så himla duktiga förövrigt. sen blev det alkohol på kvällen, med andra människor än vanligt, mycket trevligt. fick se bambis lägenhet för första gången, mycket fin. har inte kunnat sluta sjunga på sibels låt - that is where i'll go. textdelen jag sjunger på står längre ner i bloggen (inte låten i detta inlägg)

jag har börjat fundera på vad jag vill, vart jag vill, när jag vill det, hur jag ska ta mig dit. jag vet ju hur mitt år fram till december ungefär kommer att se ut, mycket handboll, mycket jobb, praktiskt taget ingen semester, och sommar såklart. jag vill verkligen jobba och handbollen brinner jag för. men jag vill se mig om, jag vill resa, men vart vill jag åka? vem ska jag åka med? känns inte som det finns någon som kan ta sig den tiden att resa. de som är äldre säger till mig att jag ska se mig om, men ska jag göra det själv? det är väl roligare att göra det med någon.

det värsta är när jag förvirrar mig själv, när jag ena stunden vet vad jag vill och andra stunden ställer till det för mig själv. totalt får en sidan av min hjärna att undra vad faan jag håller på med, medan den andra säger att jag inte borde gjort någonting annorlunda. ångest ska man aldrig ha, men ibland ska man lära sig av sina misstag. allt är inte alltid misstag, men ibland bara vid fel tillfälle i livet. ibland önskar man att saker hade hänt vid en annan tid, för då hade det var mycket bättre.

jag har många konstiga känslor i mig just nu. jag håller på att bli galen för att jag måste gå på vissa lektioner i skolan som ger mig total ångest, klassen kan även den ge mig ångest ibland. jag blir tokig när jag inte vet vad alla tänker och varför vissa beter sig konstigt. när man aldrig lär sig hur en människa fungerar. att man aldrig kommer kunna fungera tillsammans, det finns verkligen sånna. hur mycket man än vill så tror jag att det finns människor som man aldrig kommer fungera med, vilket är synd.

vet inte om jag är på väg in i en svacka igen eller om jag bara behöver skriva av mig lite. eller om det är för att jag tittar på one tree hill och de verkar hålla på med det de alltid drömt om och jag vet inte ens vad jag drömt om. jag har inget drömyrke som jag vill jobba inom, men jag vet att jag är i rätt bransch nu. jag tror jag vill jobba med miljö. jag vill gärna jobba med miljö stort, tror jag, riktigt stort. får fundera ut hur jag ska ta mig dit, för det är nog det området som jag faktiskt skulle brinna för att jobba inom. mitt jobba som jag har nu har ju inte fullkomligt med det att göra. visst kan man hjälpa miljön genom att göra vissa ändringar i fastigheterna och det är den branschen med mest utsläpp, men jag vill jobba med miljö på en mycket större nivå. inte bara läsa om det i skolan.

här är några rader från låten
söndag 13.3.99
lars winnerbäck

har du kommit nånstans
har du sumpat din sista chans
är du framme nu
har du valt en väg att gå
ett mål att sikta på
är det verkligen du?
är det verkligen du?