Helt nytt eller bara nystart?
Detta ser ut som om det skulle vara första inlägget här, men det är det inte.
Jag bestämde mig för att radera alla andra inlägg, som det mesta annat som varit i mitt liv de senaste månaderna.

Jag ska ta upp vad som hände, vad jag gör, och förmodligen vad som gör mig olycklig och lycklig för just denna stund.

Det tog slut med Han med det stora H:et, kommer nog handla en del om honom. För vi ska prova det som många andra också försöker med; Att vara kompisar.. Jag vet inte om det fungerar eller om det någonsin kommer det, men det skulle kännas som ett slöseri att inte lägga ner lite möda på det. Jag menar att vi fungerade bäst tillsammans när vi faktsikt inte var tillsammans, vilket måste betyda något. En sak vill jag poängtera: Jag ångrar ingenting!

Jag går numera på Nackademin, som för min del inte ligger i Nacka, utan i Tomteboda. De valde att flytta hela byggdelen till det nationalromantiska huset vid Karolinska institutet. Vackert hus, men det är inte gjort för lektioner, ventilationen fungerar nästan inte alls. Tragiskt! Men annars är det en underbar utbildning, med engagerade lärare och lärorika lektioner. För er som vill veta så läser jag till Fastighetsingejör. Frågan många ställer sig är; vad betyder det? Det är nog ingen som riktigt vet, men jag brukar svara inneklimat, vilket nog bara är halva sanningen.

Vi ska åka båt snart, med skolan. Båt kanske det inte heter. Vi ska åka med Viking Line på en kryssning till Åland. Det ska bli riktigt kul. Vet ännu inte hur många från klassen som ska med, men det blir några stycken. Längtar, men det är bara tio dagar kvar.

En annan viktig detalj i mitt liv är att jag vågade pierca mig, i läppen! Efter två års velande så lyckades jag få tummen ur arslet och sluta vara en fegis.. Gjorde det ont? JA! Det gjorde det och det gör det fortfarande till och från, tre dagar senare..! Jag är stolt över att jag vågade

Har kvar mitt flicklag i handboll, som jag och min kompis har tränat i exakt ett år nu! Man kan se lite utveckling och sammansvettsning, men det krävs lite mer träning. Hellre att det är bäst om tre år, än elitlag vid 11-års-åldern. Det är min åsikt om saken. De är duktiga och kämpar, det som är mest synd är att både jag och min kompis missar deras första seriematch, för vi är på en utbildning som ska göra oss till bättre tränare. De ska ju ha sina nya matchställ för första gången.

Min kompisar flyttar hit och dit, blir tillsammans med folk, eller slutar vara tillsammans. De flesta flyttar faktiskt ifrån Farsta. Det är väl inte konstigt, tycker nog en del. Men för mig käns det konstigt. Det är här jag är uppväxt, det är här jag hör hemma. Det märks att alla blir äldre. När hälften av kompisarna har fyllt 20 och enbart en är under 18 så förstår man att man aldrig får tillbaka sina barndomsår, man får istället göra det bästa man kan för kommande år.

Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [1]