jag har hittat en känsla i mig som jag så länge har saknat
känslan "kär" finns i mig.

det är faktiskt en känsla som jag inte känt på säker 5 år, folk kommer nog inte tro mig när jag säger det. jag har i och för sig varit det, men jag har inte känt det på samma sätt jag känner nu. jag säger inte att jag är det, för sånt tar tid och man måste hitta någon att bli kär i först.
jag och en kompis såg en film igår, förtrollad, så söt kärlekssaga så att det inte finns. efter kärleksfilmer brukar jag känna mig lite illa till mods, för jag brukar inte riktigt tro på det här med kärlek. som när jag såg arn, jag kunde inte gråta alls, även fast det var en hemsk historia och de fick skiljas åt. jag brukar inte förstå allt gnäll om att inte få vara med den man älskar, bla bla bla.
men nu känner jag allt det där som skulle kunna få mig att bli kär i någon, på riktigt! det låter säkert jätteunderligt, men det är så det har varit och ja jag var kär under de fem åren också, men jag har inte haft känslan av lycka i mig i samband med kär.

jag vet inte ens hur jag ska förklara det här, det känns så himla konstigt och ni förstår mig säkert inte, men jag känner det på riktigt. nej jag är inte kär i någon, men jag tror att jag skulle kunna klara av att bli det nu och verkligen känna det, inte bara gissa sig till det.

låtar just nu:
sibel - there is where i'll go
colbie caillat - bubbly
colbie caillat - realize
s club 7 - show me your colour