mycket singelprogram och artiklar om hur man gör för att hitta en partner. jag är inte riktigt säker på att allt sånt där fungerar. det finns ju även dejtingsidor på nätet, men i slutändan är det enda som gäller om man vågar eller inte. bara för att man pratar med många betyder det inte att man vill träffa dem, eller kanske vågar träffa dem

sen finns det ju de killar som blir extremt elaka om inget går som de vill. som att man kanske inte frågar väldigt många frågor, de tre första gångerna man pratar via internet, för då är man tråkig och det finns så många fler som är roligare. det som är problemet i det fallet är att de verkligen inte vet ett skit om vem man är. det kan ju hända att man pluggar inför en stor tenta, eller bara inte är intresserad. men de ser bara det tråkiga. vilket de kanske inte skulle se om man träffades ute bland folk

ett annat problem med nätdejting kan vara att man pratar på internet och i telefonen och har sett några bilder på personen man pratar med. vilka förstås är de bästa bilderna på den personen, så resten målar man upp själv och när man träffas så ser personen inte alls ut som man trodde att han/hon skulle. och många människor är ju väldigt ytliga. vilket man till viss del kan förstå, man vill väl förutom all personlighet ha någon man tänder på. det yttre växer självklart med det inre, men det måste ju klicka till lite i alla fall.

anledningen till alla dessa artiklar om dejting, alla dejting sidor med mera är ju för att många inser väldigt sent i livet att de faktiskt vill gifta sig, eller så har de skillt sig, eller väldigt dåliga på att dejta. jag tillhör det sista. jag tycker det är synd att så många skiljer sig över vad som förr i tiden kanske skulle ses som småsaker. då var det en synd att skilja sig och jag kan tänka mig att det var lite bättre då. idag har vi folk i 30-40-årsåldern som letar partner för att de har satsat på karriären hela sina liv och nu vill de ha barn, villa, volvo, vovve och en äkta hälft. de får panik, för klockan tickar, barnen kanske inte kommer och inte äkta hälften heller.

jag skulle nog vilja ha det lite gammeldags, där de hade en hela livet. men vi har alltid olika syn att se på kärlek och den är alltid svår att hitta. jag skulle absolut vill komma långt i karriären, vara lyckligt gift och ha många barn. men kan man ha både det lyckliga familjelivet som håller tills döden skiljer oss åt och dessutom en riktig karriär där man gör det man vill och har nått det man alltid önskat sig? eller måste man välja redan nu vad det är man vill satsa på?