På förmiddagen idag var jag nere på botten och krälade. Ja jag är det en gång i månaden och nu måste jag göra slag i sak och söka hjälp! Jag kan inte ha det så här. I morse var livet natt svart jag vill inget utan jag bara vill gråta och om någon pratar med mig är jag heller inte så speciellt trevlig. Jag försöker så mycket jag orka man det går inte. Det känns lite bättre nu i kväll men jag kom på varför det är så här. Hormoner!!! Dagen före mens, men jag okar inte ha det så här faktiskt. Jag blir tokig hormonerna ställer till en massa skit i mitt humör och i min kropp. Ibland är jag som i lyckorus och ibland som i dag i en mörk grotta! 

I morse sa Gustav att han hade ont i magen och inte mådde bra. Han var trött också, vilket min kille är för det mesta på morgonen. Den här veckan håller vi på att skriva in ett sömnschema som ska lämnas till BUP sen. Vi har nämligen ansökt om att få ett så kallat kedjetäcka eller bolltäcke som kunna hjälpa.

Han använder min ögonbindel ibland och han tycker den är bra, när ögonen inte vill hålla sig stängda säger han.

Det är lite mycket just nu och det märks alltid här först, i form av uteblivna inlägg. Jag har precis avslutat en sex dagar lång arbetsperiod. De tre sista dagarna har jag jobbat istället för min chef/syster som varit på utbildning. Det är väldigt roligt men också väldigt mycket mer att tänka på som beställningar och massa annat som man är väldigt ovan vid att göra!

Här har jag precis packat upp dessa varor, på förpackningen stod det HÅRMODE! Snyggt?? I alla fall ganska opraktiskt!!

Jag har skrivit det förut att jag verkligen gillar mitt jobb och trivs jätte bra med allt, gulliga arbetskompisar, bästa chefen i världen, gulliga och trevliga kunder och nu vet jag också att jag har en arbetsgivare som backar upp en när något händer. För även om 99% av våra kunder är gulliga så finns det rötägg som det gör överallt och en del är verkligen inte kloka någonstans. Vi polisanmälde en stöld i lördags och personen som blev anmäld har varit in och dummat sig, inte hotat mig eller så men ändå varit obehaglig och skrikit åt mig och sen kommer hans fru in var lika obehaglig hon. Jag har inte känt mig rädd eller så men det tar sån jävla energi, jag fått lov att ringa både min chef och vår säkerhets chef och sånt här tar ju liksom fokus från det man ska göra. Så nu är det skönt att jag är ledig några dagar och förhoppningsvis är allt lugnt när jag ska tillbaka och jobba igen!

Under helgen upptäckte Micke och jag att golvet framför diskmasken blivit lite fuktskadat. Vi trodde det berodde på att någon spillt ut vatten utan att torka upp efter sig. Fast i måndags tyckte vi att golvet blivit helt konstigt i skarvarna även längre ut och inte bara vid diskmaskinen. Medan jag jobbade drog Micke fram diskmaskinen och kollade han fick bryta upp lite av golvet också. Det var helt mögligt på golvet.

Igår hade vi en besiktningsman här från försäkringsbolaget som skulle kolla hur omfattande skadorna är. De är omfattande och de kommer vara tvungna att riva ut halva golvet i köket. Vi hade en inplanerad köksrenovering men den låg på framtiden i alla fall ett par år framåt i tiden. Ska vi ändå göra renoveringen nu eller bara låta försäkringbolaget återställa som det var? Jag har i alla fall ringt runt för att få in lite offerter på vad vatten och avloppsdragning skulle kosta i det nya köket? Ärligt talat så är detta jäkligt jobbigt faktiskt! En sak som jag vet helt säkert nu är att jag inte kommer ha ett fungerande kök till midsommar då Micke och jag ska gifta oss och vi ska ha ungefär 70 gäster här hemma. Dock i ett stort bröllopstält men ändå!

Det är bara en månad kvar till min och Mickes stora dag, då vi ska säga ja till varandra i kyrkan. Jag längatar verkligen. Jag ska hämta min ring till veckan och förmodligen blir klänningen klar då också! Nu ska jag bara försöka bestämma mig för vad jag vill ha för blommor. Sen kan köket vara hur trasig det vill och det kan snöa ute, de spelar ingen roll för jag får säga ja till mannen i mitt liv, han som jag älskar och han som älskar mig! 

Här har ni fyra till som jag älskar 

 Löpcoachning från.  ALLA KAN TRÄNA

Jag har inte slutat träna!! men dagarna efter vårruset kunde jag inte springa alls. Jag blir faktiskt både sur och grinig över att kroppen inte gör som jag vill men skam den som ger sig!

Jag tog ett cykelpass i stället och nej.. jag hittade verkligen ingen fulare hjälm.

Nu är ju inte cykling min grej riktigt men jag cyklade i alla fall 1,6 mil och för det fick jag ont i låren….. eller? :) nej fan hade på riktigt svårt att sitta dagen efter och även dagen efter det :) Nu har jag inte ens en träningscykel men man tager vad man harver.. och trampar man som fan så får man att träning på en treväxlad damcykel med cykelkorg på också!! Tror ändå att jag såg rolig ut men alltid gläder man väll någon då!!

Pass 22

Förutom cyklingen har jag hunnit med två 5 km pass sen vårruset.

Pass 23

Pass 24

Fast jag står lite och stampar, jag förbättrade mig varje gång jag sprang i början och nu händer det inte så mycket. Jag känner mig inte så där duktig som jag gjorde i början när jag sprang heller. Jag måste hitta ett nytt mål, jag är inte omotiverad men det är lite kämpigt med träningen när jag får ont, inte går ner i vikt och inte förbättrar mig :( men håll ut Pillan håll ut!! Nästa år kommer jag springa vårruset på en bättre tid än i år!! 

Jag var lite nervös igår innan jag kom iväg igår så jag åkte i väldigt god tid. Parkerade hemma hos pappa redan klockan halv fem och jag skulle starta tjugo över sju, pappa och Gudde bjöd på mat. Gudde skulle också springa så vi tog skällskap till start!

Vilken stämning, vad mycket folk och framför allt vilket väder vi hade igår!

Benen höll igår och jag sprang hela vägen utom 300m i början av loppet då det var omöjligt på grund av folkmängden!! Jag hade musik i mina öron för att inte ge mig i väg för fort utan springa i min egentakt.  

Vårruset var dock inte 5 km utan bara 4.62 enligt min RunKeeper och jag tog mig runt på 39 minuter vilket jag är jätte nöjd med även om jag faktiskt sprungit 5 km på snabbar tid så skyller jag på att det faktiskt inte var möjlig att springa hela tiden. Ett av mina nya mål nu är att slå den tiden med råge nästa år har jag tänkt. För jag ska absolut vara med och springa även nästa år, för det var jätte kul.

Micke som precis kommit från Norge stod i målet och tog emot mig!

Igår somnade jag ovaggad och mycket stolt över mig själv när kom hem!

Idag har jag inte haft några sysselsättnings problem, jag har jobbat 9 – 19.

Micke hade fixat grillat och hällt upp ett glad rött åt mig när jag kom hem! Han vet vad jag behöver han!!! 

Startade dagen med några enkla stretchövningar. Idag är det dags, det är idag jag ska springa vårruset! En stor dag för mig! Jag har vilat mina ben sen i lördags så snälla håll tummarna för att mina benhinnor nu är läkta och inte kommer göra ont!!

Jag har precis packat väskan med träningskläder och tvättat upp min vindjacka för den luktade skunk. Innan jag började att träna har jag nog knappt svettats om jag inte suttit i en bastu förstås och så helt plötsligt luktar något som jag haft på mig svett. Det har jag inte upplevt faktiskt!

Just nu funderar jag på om jag ska sminka mig innan springer? Det gör man inte va? Men jag ska försöka tråckla in ett par linser i ögonen i alla fall, jag brukar springa utan glasögonen fast då ser jag ju nästan inget och det kan ju vara kul om jag gör!!!

Jag kan inte säga annat än att jag blir sjukt förbannad. Jag är ingen radikal feminist men att FB går in och blockerar en länk som handlar om feminism är INTE okej. 

Klicka på bilden så kommer du till sidan som blockerats av Facebook som borde skämmas!!!!!

Klicka här om du vill läsa artikeln om hur och varför sidan stoppades!! 

Vet inte om ni kommer håg att jag skrev om lycka för ett tag sen, om att man är sin egen lyckas smed?

Ja gör ni inte det så spelar det ingen roll, hur som helst har jag tänkt göra ytterligare ett filosofiskt inlägg om livet och framförallt självkänsla.

Har du någon gång gjort något för att du är rädd för vad andra ska tycka? Har du aldrig gjort det kan du sluta läsa här för då är du förmodligen både lycklig och fri! Jag har i alla fall i mitt liv gjort en massa saker för att jag varit rädd för vad andra ska tycka. Jag har alltid varit rädd för att bli dömd och i mitt fall är det att bli dömd som slarvig som varit den värsta biten. Så vad har jag gjort? Jo, jag har städat, jag har strukit barnen kläder till långt in på nätterna och ja herre gud vad mycket saker jag gjort för att jag tror andra brys sig. Vet ni vad, det händer faktiskt att jag fortfarande gör det men jag jobbar på det och tänker försöka bli fri!

Varför gör vi då en massa saker som vi kanske inte ens vill göra för att vi vill se bra ut i andras ögon? Ja jag vet faktiskt inte riktigt men det är väll en rädsla att inte bli omtyckt, att inte passa in och i mitt fall dömas som slarvig. Att glömma något som gäller mina barn har varit en stor katastrof. Jag kan fortfarande minnas första gången jag inte skickade med Louise gympa kläder till skolan för att jag glömde. Jag mådde dåligt över det i flera veckor och när jag mötte gympaläraren nästa gång 3 månader senare skämdes jag och funderade på om jag skulle gå och be om ursäkt. Ja sån var jag faktiskt och detta är bara ett av alla områden som jag ville se bra ut på inför andra.

En gång när vi skulle till kyrkan på luciafriande när barnen var små. Var vi klara för att åka alla hade fina nya väl strukna kläder, jag hade gjort allt för att vi skulle se bra ut, ingen slarvig mamma här inte. Så spillde Louise på sig och fick en fläck på klänningen. Den var inte så stor men jag blev hysterisk och skulle byta klänning på henne. Magnus sa att vi hinner inte byta för då kommer vi försent!! Att inte passa tider… hm kan man inte det, då är man också slarvig!! Ni förstår dilemmat här va? Magnus såg nog hur frustrerad jag var och sa något som jag ända sen då faktiskt har burit med mig.

Om du kör ner näven i en hink med vatten Pillan och så drar du upp den igen, det hål som blir kvar då… så mycket bryr sig ”folk” om vad du gör!

Det var ganska elakt tyckte jag men han hade ju helt rätt, de där andra människorna ”folk” som inte är mina nära och kära. Bryr sig faktisk oftast inte ett skit om vad jag gör eller inte gör. Ändå har jag gjort så mycket för deras skull!!!

Jag har jobbat mycket på just den biten vad ”folk” tycker. Du ska komma ihåg att du oftast är väldigt liten i deras värld. Alla är vi oss själva närmast och man kan ju gå till sig själv bara och tänka. Så lite som jag bryr mig om hur andra har det så lite bryr de sig förmodligen om mig. Om jag går till mig själv så betyder det att "folk" verkligen inte bryr sig ett skit, jag har fullt upp med de mina och vad grannen har i trädgården eller vad barnens kompisar har för kläder om de är strukna eller ej har jag då aldrig reflekterat över.

Detta måste man jobba på för det är ju heller inte helt ovanligt att man använder vad man tror ”folk” tycker till att förminska sig själv. Du kan INTE veta vad en annan människa tänker, ofta tänker de inte ens på dig om du ens existerar för dem så är du en prick ute i periferin, så låt inte dina egna tankar om vad du tror andra tänker om dig förminska dig!! Mitt tips om till dig om du har dessa problem är att du som en ny sport i ditt huvud så fort du får dessa tankar ska sätta upp en stoppskyllt i huvudet. Du vet hur de ser ut?

Sen ska du i ditt huvudet tänka positiva saker. Hon/han tyckte nog att jag var fin i håret!

Hon/han gillade nog min jacka

Hon/han tyckte nog att jag såg spännande ut!

Hon/han tyckte jag påminde om en kändis!

Detta får du som utmaning av mig att komma på ännu fler positiva saker som du kan tänka!

När jag började springa så ville jag inte att någon skulle se mig, de är ju så PINSAMT. Jag, rund som en boll, svettig flämtande och sprutröd i ansiktet struttar omkring på samhället. Då var jag ju där igen att jag bryr mig om vad jag tror folk tycker. Vilka bryr sig?? Så åter till Magnus ord om handen och vattenhinken…. Nej ingen bryr sig förmodligen ett skit om jag springer i skogen eller i samhället. Jag vill ju springa, ska mina egna tanker om vad folk tycker hindra mig från det jag vill göra? NEJ jag ska bli fri, jag ska göra vad JAG vill!! Här om dagen när jag kom springande stannade en farbror på sidan av vägen släppte sin rullator och klappade sina händer och ropade: Heja Heja när jag sprang förbi!!! Det kändes inte pinsamt utan jag blev väldigt glad!

Varför är detta så viktigt då, jo för att man ska må bra! För att man ska göra saker för sin egenskull och att man ska göra vad man vill med sitt eget liv.

Micke är jätte bra på att vara sig själv!! Han har lärt mig en massa saker! Jag är som jag är och det får ”folk” acceptera och gör de inte det så kvittar det. Ja så säger ju faktiskt det flesta men jag vet inte så många som verkligen lever upp till det som klarar av att inte lägga in några tankar i vad ”folk” tycker. Micke klarar det och jag beundrar honom för det och försöker lära mig av honom!! Jag kan nästan känna mig avundsjuk på hur fri Micke är just i detta. Han gör precis som han vill och vad han känner för. Han gör sig aldrig till för någon och han lägger heller aldrig någon vikt i om han är omtyckt eller inte av "folk"

Nu ska jag ta ett aktuellt exempel, det är snart badsäsong! Detta tror jag dock är ett väldigt vanligt kvinnligt problem. Är du bekväm i baddräckt/bikini på stranden?

För mig är det helt okej nu mera, efter att ha jobbat med mig själv och mina tankar! Jag är inte smal, jag har ingen snygg kropp där emot gillar jag att bada! Jag tycker om att leka med mina barn i vattnet och jag gillar att simma. Det konstiga är att det finns kvinnor i alla storlekar som avstår att bada för att de inte duger att visas upp på en badstrand, tycker de själva. Här har du ju förstorat din del i andra människors liv. Av alla som är där på stranden så är det förmodligen ingen som ens bryr sig om vem du är, hur du ser ut och vad du gör där. Alla är upptagna med att ha koll på sina barn, fika, bada och ha roligt med de sina. Så varför sitter du själv där med en tröja på dig istället för att ha kul du också? Ärligt talat är det så jävla dumt faktiskt. Jag är inte nöjd med min kropp men jag har accepterat den. Jag har fött fyra barn som satt spår i form av en massa bristningar på min mage, ja den hänger också, plus att mina ganska stora bröst efter fyra amningar blivit ganska långa som Linnéa sa att det var en gång! Fast ärlig talat vem där på stranden bryr sig om min mage och mina bröst och skulle de mot förmoden bry sig eller ha en åsikt så kommer jag ju aldrig få reda på det ändå för jag vet INTE vad andra människor tänker. I detta säger jag inte att det är fel att vilja ha en vältränad och snygg kropp, för det skulle jag också kunna tänka mig att ha. Grejen är den att du inte ska bry dig om vad andra tycker eftersom jag nu tjatat om att det faktiskt inte brys sig ett skit. Utan att du ska göra saker för din egen skull och enbart därför. En del badar inte för att de är för tjocka, går de ner i vikt badar de inte för att magen är ful, operera de magen så badar de inte för att brösten är fula, fixar de brösten så är rumpan och låren fula. Det handlar sällan om kroppsform det handlar om vad som rör sig inne i huvudet.

Jag vet att det kanske är elakt att skriva att det faktiskt inte är någon som bryr sig om dig! Men det är sant och detta är viktig att du bär med dig!

Nu ska du ju skilja på de dina och de andra!!

Du ska vårda om de dina, det är där du ska lägga fokus det är de som bryr sig om dig och de du ska ge din energi till. En solig sommardag på stranden ska du sitta i stortröja med kroppen täckt och lägga energi på hur ”folk” tycker du ser ut? Eller ska dina barn, dina vänner få din energi?

Det är de dina som ska få din energi och det är vad du gör tillsammans för dem som är viktig INGET annat faktiskt. Vårda de som bryr sig om dig och bry dig om dem. Det är från dessa människor du får din energi inte från att städa hallen för att det ska se bra ut om någon skulle titta in!

Idag var det dags för sista passet inför vårruset på torsdag men jag valde att ge mina ben några fler dagars vila innan jag belastar dem och springer igen. Jag har troligen fått benhinneinflammation som ofta beror på enligt Wikipedia en oerfarenlöpare… jag kanske inte skulle gett mig ut på egna äventyr. Jag kanske skulle ha följt mitt träningsprogram som Ida hade gjort!! I det stod det inte att jag skulle springa en mil efter 6 veckors träning!  Så nu är det vila och uppladdning inför torsdag då jag hoppas jag är helt bra!!! För jag ser fortfarande väldigt mycket fram mot att springa då!

Micke har haft långledigt i helgen så han kom hem redan på onsdagkväll! Det är så skönt att få ha honom hemma lite extra då och då!

På torsdag passade vi på att åka och hälsa på lillasyster

som fyllt år så det blev en heldag hos henne och Stefan i Vålberg!

Fast det var hon som fyllt år så fick jag också en present, kolla vad hon virkat åt mig!!

I fredags var det Micke och Pillan dag! Micke har köpt kläder till bröllopet… nej det blev inte jeans och T-shirt men det blev inte kostym heller!!! Min klänning har kommit så vi var också dit och mätte så jag får den upplagt till mig längd! Sen det roligaste av allt, jag har valt ut vigselring! Jag och min blivande man avslutande bröllopsförberedelserna med lunchbuffé på stan.

Micke och jag brukar alltid ha en massa projekt på gång och jag tycker kanske att bröllopet är ett ganska stort projekt i sig, så inget nytt före midsommar har jag sagt hela tiden. Micke vill gärna bygga och greja han är också väldigt duktig men som sagt det är mycket nu. Louise konfirmerades också den här helgen vilket jag ska berätta väldigt mycket mer om sen. Nu är det så att Micke inte kan vara still han måste ha något att göra och nu så här på våren kliar det i fingrarna på honom. Han vill göra något med trädgården så jag låter honom hållas och när man gör det så händer det saker!! Den här helgen har jag fått tre fruktträd planterade, en rododendron, tujahäck efter hela långsidan, jag har fått hem trädgårdmöbler och lite blommor här och var

Fint blir det i alla fall!!!!   

Helgen har verkligen varit intensiv. Jag jobbade lördag och på kvällen var vi i kyrkan. Konfirmanderna gjorde sin redovisning och blev bjudna på middag, de var mycket trevligt.

Söndag hade jag fullt upp med att hämta tårtor, duka och fixa innan självaste konfirmationen började klockan 15.

Efteråt samlades vi kaffestugan vid hembygdsgården. Jag tror Louise var nöjd med sin dag och jag och Micke var stolta över vår fina och duktiga tjej!

Det går framåt med Nicki katten som till och med vågar sig ut i köket nu. Där emot har jag nästan dåligt samvete, för Lillis gillar inte sin nya kompis!!! Jag vet att sånt här kan ta tid, Maine Cooner är inte så anpassningsbara och hade jag tänkt lite så hade jag kanske förstått att detta skulle bli lite jobbigt… Lillis gick ju inte på köksgolver på två veckor efter att vi bytte golv och en ny kattkompis är ju en väldigt mycket större förändring än ett golv.

Idag har Lizette börjat köra saker till sin lägenhet, hon flyttar inte riktigt än men det känns ändå vemodigt på något sätt. 

Pillan och Trollen 

 Löpcoachning från.  ALLA KAN TRÄNA

Intervallpass

Humör/mående: Glad och positiv

Väder: Mulet men solen tittade fram på slutet av passet

Hur jobbigt jag upplevde passet på en skala mellan 1 – 10: 2

Träningsvärk innan jag startade passet på en skala mellan 1 – 10: 2

Jag var verkligen taggad för dagens pass. Jag sprang på i ett ganska bra tempo tyckte jag men kände redan efter 500 m att jag började få ont i benhinnorna. Efter min lilla joggingtur som var min uppvärmning var det dags för dagens intervall. Jag körde på stenhårt till att börja med och efter 5 intervaller började det göra riktigt jävla ont i smalbenen men jag körde på även de sista innan jag vilade en stund. När jag sen skulle köra igång med nästa intervall block sa det stopp, benen värkte och jag haltade jag provade att springa på något annat sätt men det funkade inte heller, jag försökte springa om ändå lite lugnare men det gick inte! Jag hade hur mycket ork som helst men benen ville bara inte springa så jag började halta hemåt. Trodde jag skulle få ringa efter Micke och han skulle få hämta mig uppe i skogen för det gjorde så ont att tårarna ville komma,  jag fixade att ta mig hem för egen maskin.

Så frågan är nu räknas även ett träningshaveri som ett pass??

Löpcoachning från.  ALLA KAN TRÄNA

Intervallpass

Humör/mående: Inte helt på topp idag heller

Väder: mulet

Hur jobbigt jag upplevde passet på en skala mellan 1 – 10: 8

Träningsvärk innan jag startade passet på en skala mellan 1 – 10: 5

Så har jag gjort 20 pass och det har hänt ganska mycket sen jag gjorde det första passet. Det är mindre jobbigt även om jag nu springer längre så att det även nu är jobbigt men jag har inte så jobbigt av min astma till exempel!

Igår fyllde världens bästa lillasyster Tessa år! Grattis Grattis!!!

Jag har precis suttit på golvet och lekt lite med vår nya familjemedlem!

Nicki! Hon är en Maine Coon flicka som för tillfället är väldigt blyg men också väldigt kelig. Vi får ge henne lite tid. Det är ett stort framsteg att jag kunnat leka lite med henne idag och hon har frivilligt krupit upp i mitt knä. Min andra Maine coon flicka är inte riktigt helt överens med sin matte om att hon verkligen ville ha en ny kompis men jag tror att det kommer gå bra!

Jag har fått order av min löpcoach att vila från all löpning i två dagar, så det är nog bäst att jag lyder. För nu ska jag formtoppas  inför vårruset!

Det ska bli så roligt! Jag behöver den här vilan för hur stolt jag än är över mig själv som lyckats springa en mil så känner jag i mina leder att jag utsatt kroppen för en ganska stor påfrestning.

Så nu får det bli promenader. Jag har testat den här appen.

Geocaching, jag tog fyra kontroller eller vad man ska kalla det. Ganska kul men lite tråkigt att det bara finns fyra här omkring!

Igår var jag okej och kände att jag kunde åka ner till graven med blommor.

Det blev så fint!

Efteråt mötte jag Lizette på stan, vi tog en fika och sen kollade vi på hennes nya lägenhet! Hon flyttar hemifrån 1 juni, det kommer bli tomt här hemma utan henne. Fast hon behöver få något eget hon är ju vuxen och så länge man bor hemma är man ju en av barnen och det vill man inte göra när man är över 20 år.

Så fick jag oväntat och trevlig besök

Av den här snyggingen igår.

På kvällen var det äntligen dags för Linnéas vårkonsert!

Hon har sett fram mot den här dagen. Hon var nervös som sig bör när man ska stå på scen, de var jätte duktiga!!

Nej nu är det dags att ta tag i den här dagen och passa på att njuta av både sol och värme! 

Löpcoachning från.  ALLA KAN TRÄNA

Sträcka 10 km

Humör/mående: trött och lite nere

Väder: mulet

Hur jobbigt jag upplevde passet på en skala mellan 1 – 10: 10

Träningsvärk innan jag startade passet på en skala mellan 1 – 10: 6

Tog mig igenom dagens träning, hade inte lust och det var inte roligt att springa idag men jag gjorde det!!

Senor och senfästen tror jag inte riktigt gillar mig när jag springer en mil, det gör föresten inte mina ben heller. Nu är jag stel som tusan men jag har i alla fall inte ont någonstans jo träningsvärk som fan men inte ont i alla fall!! 

Nu sitter jag här och väntar på att Micke ska ringa och tala om att han är framme.

Jag har haft en toppen helg på alla sätt och vis. Fredagen var full späckad med ”att göra saker”. Louise skulle i väg på konfirmationsläger så det var en del som skulle fixas för det. Micke och jag var till återvinningen, hämtade min cykel som nu äntligen är lagad efter att Emil lånade den och skjutsade en för tung kompis på så ekrar och pakethållare pajade. Sen var det bara på med konsumkostymen och ge sig iväg till jobbet några timmar. När jag kom hem fixade vi mat och så kom syster Sandra på besök. Mycket trevlig kväll blev det helt enkelt!!

Nu för tiden är det så svårt att hitta på något med barnen tycker jag För det är alltid så att det är någon som inte alls har lust att följa med på det jag hittar på. Micke skulle försöka fixa ljuddämparen på min bil, så jag tyckte att barnen kunde följa med mig till simhallen!! Det tyckte bara en av dem var en bra ide.. snopet för mamma helt enkelt. Jag var duktig och simmad 1000 m sen bara njöt jag och Linnéa

Vi bubblade, busade och bastade innan Micke hämtade oss. Världens bästa Micke hade så klart också fixat min bil, så nu kan jag smyga fram igen :)

När Micke var yngre så var det tradition att man fångade Slom varje vår. Jag har alltid varit med på Slom fiske förut och förr om åren har det alltid varit olika omständigheter som gjort att vi inte kommit i väg men igår kväll gjorde vi det. Två av barnen fick vi med oss.. Ja Lollo kunde ju inte följa med för hon roades sig på Liseberg och skickade det här kortet till mig!

Jag tror hon hade kul!

Gustav kanske inte älskade att vara med precis men han gillade att grilla korv i alla fall.

Precis när det mörknade kom dom… Slomen!! Jag tyckte det var skitroligt att fiska jag var dyblöt och kall med det kände jag inte då. Vi var inte hemma förrän klockan tolv och eftersom Slom ska ätas färsk så var det vara att rensa så Micke kunde laga ordning dem. Jag tyckte inte att det var otäckt men det blev inte heller någon ny favorit för mig. Barnen gjorde i alla fall helt rent på sina tallrikar så jag tror det gick hem.

Klockan var efter ett när jag kröp ner i sängen igår och jag somnade helt ovaggad kan jag säga. När man går och lägger sig sent behöver man inte dra ner rullgardinen och då kan man vakna av dagsljuset.. så skulle jag vilja vakna varje morgon söndag och ledig.

Micke och jag ägnade förmiddagen åt att planera grejer inför vår stora dag! Oj vad det är mycket saker man måste tänka på.. och framför allt vad som är viktigt och hur vi vill ha det. Det ska vara ENKELT och alla ska komma som de är utan massa klädkoder och andra dumheter som jag inte förstår mig på faktiskt! Skulle mitt bröllop och äktenskap bli bättre för att jag bestämmer vad mina gäster ska ha på sig? Det finns faktiskt de som har jätte stränga klädkoder på sitt bröllop och det skulle man ju få respektera men det är ju INTE vad som är jag och Micke riktigt. Micke vill helts gifta sig i sina snygg jeans och jag kanske vill att han ska ha finbyxor i alla fall men han får göra som han vill. Jag har i alla fall köpt en ENKEL klänning men som jag känner mig väldigt fin i! Men som sagt det är en massa andra saker att tänka  på också som var kan man låna termosar till kaffet och vilka kan låna ut sina kaffebryggare för vi vill ju att gästerna ska få kaffe samtidigt helst! Jag har faktiskt tagit fram ett planerings block nu där alla små detaljer är med!

MEN trotts att det varit en så himla bra helg har jag varit i total obalans. Det är nu i kväll exakt 7 år sedan jag såg Magnus för sista gången i livet. Ljuset ute är ganska exakt som det var då. Jag brukar alltid åka ner med blommor till graven och jag brukar vara noga med att åka den 5:e maj som är sista dagen han var i livet för själva dödsdagen vill jag ju inte uppmärksamma med någon blomma. Fast jag ville inte åka i år, jag ville inte åka dit och gråta för det är precis så det varit den här helgen. Gråten har suttit i halsen hela tiden. Min älskade Micke har torkat mina tårar och kramat mig hela helgen! Jag kan inte hjälpa detta jag vill minnas Magnus och alla fina, underbara minnen vi har. Men jag vill inte att det ska göra ont mer. Det har värkt så länge, jag vill vara klar med sorgen och trodde kanske att jag var det men så lätt är det inte. Det gör ont fruktansvärt ont saknad, sorg och tårar. Älskade Magnus, han kommer alltid alltid finnas i mitt hjärta!

Jag har hela helgen sagt att jag har så mycket känslor det går upp och det går ner hela tiden och just berg och dalbanan är jobbig... Vad kan det beror på då att det är så upp och ner hela tiden jag är ledsen så jag nästan gråter ena studen och sen glad och lyckliga andra studen... kan det vara så enkelt att det är så det ser ut när man precis har årsdagen av de tragiska som hände för 7 år sen och samtidigt planerar en stor dag i mitt liv mitt och Mickes bröllop!

 Löpcoachning från.  ALLA KAN TRÄNA

Sträcka 5 km

Humör/mående: pigg och glad

Väder: halvmulet

Hur jobbigt jag upplevde passet på en skala mellan 1 – 10: 7

Träningsvärk innan jag startade passet på en skala mellan 1 – 10: 5

Lite upptäckter: Den första kilometern är alltid jobbigast då vill kroppen stanna hela tiden och börja gå. Jag har också en förmåga att springa alldeles för fort i början vilket jag även gjorde idag!

När man springit ungefär 2 km hamnar man i ett bekvämt tempo och så skulle man kunna springa på hur länge som helst men det gjorde jag inte utan jag försökte ligga på lite springa lite snabbare och få lite högre puls. Under 8 min/km är jag jätte nöjd med. Det går verkligen fort framåt känner också att det är inte orken som tryter utan det är kroppen eller benen rättare sagt. Jag får ont i benhinnorna och vaderna vill gärna krampa lite. Höften som jag haft ont i av och till ända sen jag började träna gör också ont ibland men det försöker jag att stretcha både före och efter träning.

Men 5 km blev det och min nya vindjacka är nu invigd! 

Behöver jag säga att jag vaknade med galet mycket träningsvärk i morse, gårdagens mil gjorde sig påmind lite här och där och framför allt i mina lår!

Gustav, Lillis och jag startade dagen med en stor dos morgonmys innan det var dags att gå upp. Gustav och jag behövde inte stressa så mycket. Vi skulle till BUP och hade inte tid där förrän klockan nio. Jag fixade i väg de andra barnen till skolan sen åt Gustav och jag frukost innan vi åkte. Dagens träff på BUP handlade om att de ska stämma av vad vi i nu läget behöver hjälp med och i nu läget är det inte så mycket faktiskt. Det funkar ganska bra med Gustav men jag vill att han ska få prova ett bolltäcke eller ett kedjetäcke. Det är ett extra tungt täcka som man kan få låna och som barn med sömnproblem som Gustav kan vara hjälpta av.

Gustav satt snällt och svarade på frågor och berättade om sig själv så jag tyckte absolut att han gjort sig förtjänt av att välja lunch och det blev Donalds!

För min egen del fick det bli en stund på soffa när jag kom hem, för herre gud vad trött jag är i mina ben.

Det blev en väldigt intensiv dag igår som inte alls blev som jag planerat. Träningen hade jag avklarat redan tidigt på dagen men när jag kom hem ringde en helt gråtfärdig Emil. Han och en kompis skulle ta bussen i Karlstad och gå på bio, de hade bokat biljetter och allt. Så hade de missat bussen! Först var jag en hård mamma och sa nej till att skjuttas dem, de är ju ändå 14 mil tur och retur. Sen tänkte jag till lite och kom hem att eftersom barnen ändå var ledig från skolan kunde jag vi ju passa på att köpa vårskor. Sagt och gjort så stuvade jag in alla ungar i bilen och åkte. Ni kan gissa om Emil tyckte lite extra mycket om sin mamma!

Skor hittade vi!

Fika gjorde vi! Det blev en toppen dag.

Kommer ni ihåg att jag skrev att jag bara skulle köpa onödiga saker till mig själv för min V86 vinst.

Det blev nya träningskläder till mammi! Nu var det kanske inte helt onödigt vindjackan tror jag verkligen är bra att ha om det blåser!

Eftersom Karlstad resan inte var planerad fick jag stå och göra mina köttfärsbiffar när vi kom hem.. så det var vad jag ägnade går kvällen till.

Den här kvällen har dock varit lyxigare. Jag har fått hem min älskling

Det fick bli ett bubbelbad och ett glas rött, vardagslyx!! 

Löpcoachning från.  ALLA KAN TRÄNA

Humör/mående: pigg och glad

Väder: Strålande sol

Hur jobbigt jag upplevde passet på en skala mellan 1 – 10: 9

Träningsvärk innan jag startade passet på en skala mellan 1 – 10 : 3

Jag var ju bara tvungen att prova, 10 km är ju bara 2,6 km mer än det jag sprang här om dagen. Tänk om jag kan, tänk om jag skulle orka! Jag provade, och jag fixade det. Förstår det inte själv, känns så otroligt overkligt. Men jag GJORDE det med mina egna BEN!!

Nu har jag varit nikotinfri i sex veckor!

Jag är också väldigt nöjd med tiden på min första mil! Nu ska vi dra tillbaka klockan 7 veckor, då rökte jag 20 cigg om dagen och med ansträngning klarade jag att springa 2 km. Det har verkligen gått fort framåt, det har varit mycket slit men det har gått och nu har jag gjort det jag trodde var omöjligt jag har sprungit 1 MIL!!!!!