Jag försöker förstå vitsen med Twitter, har haft min Twitt ganska länge utan att fatta.

Du kan i alla fall följa mig där om du skulle vilja det Klicka på bilden ovan!

Idag var det dags för möte på skolan med Louise klass. Jag taggade ordentligt för det här mötet, jag visste precis vad jag skulle säga utan att anklaga något. Vi var åtta föräldrar och barn som kallades till mötet. 7 kom och man kan väll vara glad att så många ställde upp.

Den som inte kom på mötet var tjejen som är boven i dramat, hon som ljugit och sagt att Louise sagt gå och dö till henne och som fått alla andra och tro att Louise gjort detta. Hur kan en enda tjej hitta på detta och ingen tvivlar in sekund på att hon kan ljuger eller att hon kan ha misstolkad det Louise verkligen sa.(läs i förra inlägget varför jag inte tror Louise ljuger om du skulle undra det) Hon har dessutom fått två av Louise bästa kompisar att säga att de hörde när hon sa detta. Fast jag kanske inte heller vågat gå på mötet om jag ljugit och ställt till det här bråket. Fast jag tycker det är superdåligt och det står jag för (om nu något i byn skulle läsa detta) att hennes föräldrar inte följde med henne dit. För mig är det självklart att man går på ett sånt här möte. Skulle det vara Louise utsatt någon för ljug och påhopp skulle hon inte få smita undan, jag hade släpat henne till mötet och hon hade fått be om ursäkt inför alla som varit där. Vad ger man för signaler till sitt barn om man låter henne slippa och låter henne vara hemma och vara sjuk bara för att slippa det här mötet. Det är okej att ljuga och falskt anklaga någon för vad som helst. Jag är så sjukt förbannad på just detta att det kryper i mig.

Mötet var i alla fall ett bra möte och nu hoppas jag att det verkligen blir en bättre situation i skolan. Jag hoppas att ryktena, skitpratet och anklagelserna upphör. Tycker alla föräldrar som var där var mycket resonliga och tjejerna svarade ja när jag frågade om de verkligen ville att den här konflikten skulle få en lösning.

Vi ska ha uppföljningsmöte om 3 - 4 veckor

Detta tar min energi, jag är helt slut. Håll tummarna är ni snälla  att detta nu får en lösning.

Önskar alla vänner, nära, kära och bloggläsare ett

Gott Nytt År!!

Ingen kommer att få något julkort på posten från oss i år heller!

Vi har valt att göra så här istället!

Och önska er alla en God Jul och ett gott nytt år via bloggen, FB och MMS!

Idag fixade en lite julklapp till farfar från mig och mina systrar, som jag och Sandris åkte dit, Linnéa och Elis fick också följa med. Han hade kokat kaffe och tinat bullar när vi kom. Han är inte dålig han är 87 år. Hur gärna jag än skulle ta med alla barnen och åka och hälsa på honom så går inte det. Han hör så dåligt och mina barn är för vilda om jag tar med dem alla fyra, det skulle bara bli jobbigt för honom. Nu vet jag inte om jag skriver mer än jag får egentligen men farfar är inte frisk han har cancer, han har själv beslutat att han inte vill ha någon behandling. De är hans beslut och jag respekterar det! Han är trotts allt pigg och vill inte riskera att bli dålig och kanske dö av behandlingen för att kanske få några extra år. Sorgligt men jag förstår honom faktiskt!

Det är svårt att förstå att han faktiskt är så sjuk som han är. För han ser pigg ut och är glad. Jag beundrar honom faktiskt. Han vet att han inte har så långt kvar, men han är så ångest fri. Han ångrar inget i sitt liv. Han är nöjd med det han gjort och lyckats med. Han har förlikat sig med detta utan att vara bitter. Han tänker inte kämpa men han har ändå inte tappat livsglädjen! Han är på något sätt tacksam för varje dag! Det borde vi alla vara!!

Emil är bättre nu ikväll men han kan inte vara uppe och gå för då kräks han. Ligger han helt still så går det bra. Jag tycker så synd om min lilla kille. Vi är hemma nu och både han och jag är väldigt glada över det.  Han har till och med lite färg på kinderna nu. Det snurrar fortfarande i huvudet på honom men inte fullt lika mycket som det gjort. När jag skrev om LP igår glömde jag ju berätta om när Emil skulle få lustgasen, sköterskan sa när hon gav honom den: nu kanske det kommer snurra lite i huvudet på dig. Emils enda kommentar var: höö. Jag tyckte det var lite roligt faktiskt för när det redan snurrar som om man åker virvelvind så märks det nog inte så stor skillnad.

Emil på akuten

Det hände ganska mycket i mig när jag var tillbaka på avd 12. Samma avdelning som jag och Louise alltid låg på när hon var sjuk. När de talade om att de skulle ta ett ryggmärgsprov på Emil kom massa tankar. Ryggmärgsprov har Louise tagit många gånger, men hon har varit sövd då. Jag ifrågasatte på en gång varför de skulle göra det här provet eller ifrågasatte gjorde jag inte utan jag ville nog mer veta exakt varför och det var för att de skulle kunna utesluta Borrelia. Vi har fått det först preliminära svaret och det är att det INTE är Borrelia i alla fall. Utan allt verkar som det handlar om virus på balansnerven. Ett riktigt elakt virus helt enkelt.

De enda fördelen för mig när jag tvingas vara på sjukhuset är ju att jag har rutin på detta. Jag känner mig trygg hur dumt det än låter. Jag är inte rädd att ringa på klockan om vi behöver något, jag känner de som jobbar på lekterapin. Jag känner mig inte liten och utlämnad som jag gjorde första gången jag låg på sjukhus med Louise.

När jag ringde till Micke och talade om att vi skulle bli inlagda satte han sig i bilen på en gång och åkte hem från Norge. De kanske är självklart att en pappa gör så? Fast för mig är det inte självklart. Jag är så van att vara självständig, att göra allt själv så jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att jag skulle be honom komma hem. Jag har verkligen träffat världens bästa man!! Han släppte allt för att komma hem till sin familj. Ja som sagt det är väll så det ska vara och jag kan inte vara mer lycklig över att han bara gör så utan att jag ber honom. Jag borde kanske ha lärt mig att Micke är sån vid det är laget eftersom han gjorde precis lika när pappa blev påkörd. Fast å andra sidan vill jag inte lära mig att han är sån för jag kommer aldrig någonsin att ta det förgivet!!

Sen vi kom hem idag har jag bara varit trött, jag har inte gjort annat än att gäspa. Det känns som om jag inte sovit på flera dagar. Kanske kan det bero på att mycket av oron släppt i och med att Emil är bättre.

Nu måste jag vila för jag märkte när jag var till affären att jag inte funkar.

Vet ni vad Micke, Lizette och Lollo gjort medan jag och Emil var på sjukhuset??

De har städat nästan hela huset och vikt in all tvätt!!

Jag vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna att ha dessa människor i mitt liv!!

Planen i onsdags när Emil blev sjuk var att vi skulle ha åkt till farmor, jag skulle samtidigt smyckat på Magnus grav och idag skulle jag ha åkt och tänt ljus. Det är viktigt för mig fast idag fanns inte orken och Micke övertygade mig att Magnus hade förstått. Jag ringde till farmor och hon skulle tända ljuset i min lyckta på graven åt mig! Så tände jag lyktan på trappen för Magnus.

Min vetenskapligastudie i vilken elektronik som tål maskintvätt och torktumling går vidare. Kingston USB-minne går fint att både tvätta och torka i maskinen. Sony Ericsson hörlurar till telefon funkar inte!! Precis som jag misstänkte eftersom en Sony Ericsson telefon inte heller klara tvätt och tork!!! Jag håller er såklart uppdaterad när jag testa något nytt objekt!!!

Jobb jobb jobb det är vad mina dagar består av just nu! Jag är på Coop från åtta på morgonen till sju på kvällen. Trött? Ja! Sliten? Ja!

Mer än så får jag nog inte till ikväll för jag behöver sova

Min och Mickes prinsessa tar studenten i morgon. Igår var hon på bal!

Vackras av alla!!!

Det är och har varit sjukt mycket att göra de senaste dagarna så ett längre inlägg och fler bilder kommer sen!!

Äntligen färdig och äntligen blev det rätt!!

Vad tycker ni om den nya designen???

Linnéa och Michelle satt på köksgolvet och bläddrade i en bok om rymden och planeterna.

Linnéa: Mamma, man kan inte andas i rymden, ska man vara där uppe måste man ha en andedräkt!

Är hon inte får söt så säg??

Pappa har börjat blogga igen efter olyckan!! Kika gärna in hos honom så blir han glad!

Klicka på bilden!!

Vad tänker du när du hör ordet vattkoppor?

Jag ska tala om vad jag tänker! Innan jag hinner lugna ner mig och få in i huvudet att Louise inte har cancer längre tänker jag livsfara! För det kan vara förenat med livsfara för ett barn under cellgiftsbehandling. En av det första frågorna vi fick efter beskedet att Louise hade leukemi var om hon var vaccinerad mot mässling, påssjuka, röda hund och om hon  haft vattkoppor. Vaccinerad var hon men hon hade inte haft vattkoppor. Jag var totalt livrädd för att hon skulle få det, jag hade mardrömmar om det. Det var ingen obefogad rädsla för en del barn under cellgiftsbehandling avlider faktiskt av vattkoppor. Emil och Gustav vaccinerade vi men vattkoppsvaccinet är inte 100 procentigt men det var det enda skyddet vi kunde ge Louise att inte hennes syskon skulle smitta ner henne.

Vad tror ni Louise lyckades få då under sin behandling? Ja hon fick vattkoppor och vi blev inlagda på infektionsavdelningen i Karlstad.

Det finns behandling att ge men det är inte alltid det hjälper. Louise hade vattkoppor överallt i munnen, hela kroppen, under fötterna, i händerna och i slidan. Efter 3 dagar började behandling visa resultat och de flesta koppor försvann men febern var hög.

Men oron var inte över med det komplikationerna för cancersjuka barn är större än för andra barn. Lunginflammation eller hjärnhinneinflammation är de två största farhågorna. När febern gav med sig fick vi åka hem över dagen några timmar och det gjorde vi varje dag fast det var 7 mil hem. En kväll när vi åkte tillbaka blev Louise dålig och hostade och kräktes blod. Vattenkoppsviruset hade tagit ner henne trombocyter (de blodkropparna som for blodet att koagulera) det gjorde att hon blödde lätt.

Det var inte roligt för Louise men den här bilden visar hur hon alltid var en kämpe!

Hon gjorde det bästa av situationen och gnällde aldrig.

Efter 8 dagar på infektion fick vi åka hem med tabletter som hon fick fortsätta att äta i 10 dagar. Louise slapp komplikationer och överlevde vattkopporna som cancersjuk.

Nu är det stackars Michelle som troligen har vattkoppor. Linnéa är inte vaccinerad och kommer troligen att få det om nu Michelle har det. Jag ser med spänning fram mot att se om vaccinet funkat för Gustav och Emil. Emil tror jag men Gustav var så liten när han vaccinerades så han har större risk att vaccinet inte gjorde honom tillräckligt emun. Fast jag tycker det är lika bra att Linnéa får det nu även om man inte önskar att barnen blir sjuka så är det bättre att få vattkoppor när man är liten! Linnéa är heller inget cancersjukt barn och då är vattkoppor en vanlig barnsjukdom