Jag var 29 år när Magnus dog. Vi var mitt uppe i liv. Vi hade hus och 4 barn tillsammans. Vi hade en massa planer, vi skulle skaffa höns och kalkoner hade vi bestämt kanske några får men det skulle bli lite längre fram. Magnus hade precis fått jobb på hemma plan och jag njöt av att ha honom hemma på kvällarna. Det hade gått ett år efter Louise avslutat sin cellgiftsbehandling, vi kunde andas ut och börja leva som en normal familj igen.  Så kom den där dagen den sista i Magnus liv. Ingen av oss kunde ana att den skulle bli den sista. Det var en dag som alla andra eller våren var sen 2006 och detta var den första riktigt varma dagen. Ia kom till mig efter jobbet. Magnus tog en tur bort till älven för att titta efter bäver när han kom hem från sitt jobb. Ia och jag lagade mat och gjorde fruktsallad till efterrätt. Magnus tog ett glas vin efter maten. Ia åkte hem och jag började få ont i huvudet. Magnus frågade om jag skulle ha ett glas vin medan han själv fyllde på sitt eget glas men huvudvärken hade gått över i migrän och jag mådde väldigt illa, så jag tackade nej. Louise hade en kompis hemma, kompisens pappa kom vid åtta tiden, han stannad kvar och satt och pratade medan Magnus tog fler glas vin och började bli berusad. När Louise kompis och hennes pappa åkte hem dunkade mitt huvud så mycket att jag tog med mig Linnéa och gick och la mig. Emil sov redan i sin säng och Gustav och Louise stannad nere och tittade på tv. Magnus pratade i telefon och vid tio tiden kom han upp till mig och frågade hur jag mådde. Då mådde jag inte alls bra och han frågade om jag behövde en hink. Han stod på knä nedanför sängen och kramade mig, han berättade att han pratat med Malin i telefon och de hade kommit fram till att de hade ett underbart liv! Han var lycklig som hade mig och att Malin var lycklig som har Henric. Han gav mig en puss och sa att jag skulle ropa om jag blev sämre. Sen gick han ner. Jag hörde att han fick besök av en kompis, de skrattade och pratade högt. Jag hörde också att de gick ner ett och annat glas till. Jag låg där med min huvudvärk och önskade att de kunde vara lite tystare i alla fall. Tillslut somnade jag, men vaknade av att telefonen ringde. Klockan hade precis passerat midnatt då. Jag gick ner och Magnus satt vid datorn och pratade i telefon, kompisen hade somnat och satt vid vårt köksbord och sov. Gustav och Louise sov på soffan. Jag vred ner volymen på stereon lite, vinkade till Magnus och tog med mig Gustav och Louise upp och bäddade ner dem och lade mig för att sova igen. En stund senare vaknade jag av något men somnade om igen.

Sen vaknade jag av att min mamma väckte mig, hon talade om att det hänt en olycka. Jag var helt förvirrad och undrade vad hon gjorde hos mig och blev rädd att det hänt min pappa något. Hon talade om för mig att Magnus hade skjutit sig och att han var död. Det snurrade i huvudet på mig, han var ju här nyss, hur visste mamma det?

Det tog en stund innan jag fick klart för mig hur allt gått till. (Magnus hade skjutit sig medan han pratade i telefon och kompisen som han pratade med larmade polisen. Vi bor ju på ett litet ställe så alla känner alla och polisen visste vem som var min mamma och pappa ringde efter dem.) Sen klädde jag mig och ner, nere var huset fullt i poliser, det fanns en läkare, ett kristeam och en diakon på plats. Jag fick många frågor där på morgonen, en av dem var om jag ville se Magnus innan de hämtade honom och det valde jag att göra. Han var fin där han satt i stolen framför datorn, fridfull och vacker. Jag kramade honom, höll hans händer och pratade med honom. Skottskadan var så liten, två bloddroppar som tårar hade runnit ner för kinden men han var hel. Jag tog mitt avsked, sen blev han hämtad för att han inte skulle vara kvar när barnen vaknade.

Där slutade mitt och Magnus liv. Jag var själv med hus och 4 barn. Det är svårt att förklara men jag såg ingen framtid just då allt framåt vara bara svart. Det handlade om överlevnad. Först de första timmarna och sen dagarna. Jag visste kanske inte exakt hur, men jag var redan någon dag efter Magnus död helt säker på att jag skulle fixa detta. Jag hade inget val och jag har fyra barn som visserligen mist sin pappa men som absolut skulle ha en stabil mamma. Jag visste tidigt att mitt mål skulle vara att ge mina barn ett så bra liv jag bara kunde trotts att Magnus var borta.

Idag har det gått fem år sen jag såg honom sist, min älskade make. Fem år är lång tid och att det är så längesen går inte att förstå. Inte förrän man kollar på kort och ser vad barnen blivit stora. Det har varit fem tuffa år för mig och barnen på många sätt. En sån här händelse är ju inget men skakar av sig och bara går vidare ifrån, den förändrar allt. Jag blir aldrig den Pillan jag var innan både på gott och ont. Även om livet stannar upp och står stilla när något sånt här händer, fortsätter ju ändå tiden att gå. Man måste leva vidare men måste hitta en ny väg och en ny framtid. Man har inget val man måste! Jag träffade Micke ganska kort tid efter att Magnus gick bort och det hade aldrig funkat om Micke inte varit en person som lät mig fortsätta sörja, som aldrig ifråga satt min sorg. Micke har torkat mina tårar så många gånger. Några tyckte det var på tok för tidigt och tyckte jag kastade mig in i ett nytt förhållande och trodde aldrig det skulle hålla. Ja vi kanske hade oddsen mot oss i andras ögon. Micke var för bra för att vara sann tyckte jag och jag tänkte inte gå miste om honom för att det kanske var för tidigt. Jag var lika säker då som nu att Micke var den rätta. Jag kommer alltid älska Magnus och Micke förstår det och låter mig göra det. För det är skillnad på att älska en död och en levande person.

Jag vet lika väll nu som då att detta var inte Magnus mening, han hade en mörk sida som bara kom fram när han druckit. Men att den sidan kunde få vinna över min så levnadsglada man är svårt att acceptera. Jag har läst väldigt mycket om det tillstånd som han troligen var i när han tog sitt liv. Det är skrämmande och så onödigt, hade han förstått alvaret i det kanske han avstått från att dricka. Jag försökte prata med honom om hans alkoholvanor många gånger men han hade bara ett enda problem med alkoholen och det var att han hade en grinig kärring. Jag hade aldrig vunnit den striden och att det skulle kunna sluta så illa som det gjorde hade jag heller aldrig en kunnat tro.

Jag ska åka ner till graven med en blomma idag för idag är det fem år sen han levde. Många sätter blommor på årsdagen av en persons bortgång men det vägrar jag, vill inte på något sätt uppmärksamma dödsdagen med en blomma det känns hemskt tycker jag. En blomma för att hylla hans sista dag vill jag ge istället!

Du kommer till en tid i ditt liv när du inser vem som betyder något. Vem som aldrig gjorde det. Vem som inte kommer att göra det. Vem som alltid kommer att göra det.. Så, oroa dig inte för människor i ditt förflutna. Det finns en anledning till att de inte finns med i din framtid

Det läste jag i atfonbladet igår, jag har själv inte sett inslaget. Självklart är jag djurvän och kanske inte vill se hur kaniner slaktas MEN det jag inte fattar är varför det ens får ett uppslag i tidningen. Alla andra nyhetsäningar får vi mord serverat till kvällsfikat eller morgon kaffet. Små svältande barn som lider så man nästan börjar gråta över hur de har de. Ibland undrar jag verkligen om vi blivit så övermatade med krig och elände att vi slutat reagera över det men när en liten kanin slaktas reagerar journalisterna.

Är det inte konstigt????

Ibland så är alla barnen inne i någon form av trotsperiod samtidigt, eller så hinner inte en komma ut en period förrän det är dags för nästa barn att gå in i en.

Jag och Louise hade en väldig diskussion om igår. Hon fyller 13 år i januari och blir tonåring och tonårstrotset verkar redan börjat ibland. Igår talade hon om att hon inte behövde lyssna när jag pratade med henne för ville hon inte så behövde hon inte. FEL talade jag om för henne, du kommer få lyssna på mig tills du är 18 år bara så du vet. Hon surade i flera timmar men kom i alla fall ner och gav sin mamma en god natt puss och kram innan och somnade!

Konflikter är oundvikligt med sina barn, jag tycker vi klarar det hela ganska bra men det går i perioder och vad det gäller Gustav känner jag mig ibland helt uppgiven. I perioder skulle Gustavs värld behöva vara helt fyrkantig han har ett sånt behov av att han måste kunna lita på allt som blir sagt och att saker är som de brukar. Det ställer väldiga krav på oss andra. Jag ska ta ett exempel på när det blir katastrof ur en helt vanlig händelse.

Emil och Gustav spelar TV-spel och det är lägg dags för Gustav. Det går att bryta detta för kvällsrutinen med att man lägger sig klockan 20.00 har Gustav haft i många år. Gustav frågar om de kan fortsätta spela i morgon. Emil säger att vi kan spela när jag kommer hem från skolan. Emil som inte har något minne ringer mig efter skolan och säger att han följer med en kompis hem och jag vet ju oftast inte om att de bestämt något tillsammans. Då rasar Gustavs hela värld inte för att han egentligen blir så besviken över att han inte fick spela utan för att de han litar på inte gick att lita på. Hans plan för dagen rasade och han blir förtvivlad och tycker att alla ljuger för honom. Det handlar om rutiner som vi har plus hans schema men vi är så många i familjen att rutinerna ofta sätts ur spel för att det är så mångas behov som ska vägas in. Han kommer ihåg allt jag sagt plus att han missförstår mig ibland och det blir helt tokigt. Det är dags att ringa till BUP det har varit så bra under sommaren med Gustav att jag inte tänkt så mycket på det men nu har det varit en strid om det mesta väldigt länge. Det går inte att få honom att göra läxan om jag inte pratat om de länge i för väg och jag tror jag kan behöva stöd som mamma för jag vet att jag allt för ofta låter honom få som han vill för att jag inte orkar ta konflikten som det medföljer.

Jag tycker att man måste välja sina strider som mamma och fokusera på vad som verkligen är viktigt att strida om. Ändå kan jag bli så trött på att höra min egen röst och tycker inte jag gör annat än att tjata.

Ja och Linnéa är 6 års trotsig

Jag ska ligga här i resten av mitt liv om jag inte får saft NU.

Emil är tack och lov i en bra period!!!!! Fast trotts trotset så har jag världens gulligaste ungar och de är väll väldigt bra att man har barn som vet vad det vill.

Idag har jag vilat på soffan och tittat på TV. Det har varit allt från Fråga doktorn till en dokumentär om den heliga graalen och sen det okända, blev lite mycket andligt där så jag avslutade med att kolla på både Miami Ink och LA ink jag gillar både Kat Von D och Ami James det var ju synd att de inte kunde hålla sams bara. Fast sjukt duktiga är dem båda två!!

Hela Tv-dagen avslutades med Idol som vimlar duktiga sångare/sångerskor och en hel hög med människor som saknar självdistans och fått ett allt för stort ego. Det måste ju vara fantastiskt att vara så självsäker och ha en sån tro på sig själv och att älska sig själv så mycket. Självklart står man sig själv närmast men man får väll lov att vara realist, jag kan inte vara bäst i hela värden. Jag tycker jag duger som jag är och folk får ta mig för den jag är men bäst det har jag aldrig trott att jag är!!!

Som jag skrev innan så var jag ju dålig i morse när barnen skulle gå till skolan så Linnéa valde kläder själv idag!!

Är hon inte för söt!! Balettkjolen till hör hennes utklädningskläder och den hade jag inte godkänt om jag inte varit däckad på toa i morse och inte såg vad hon hade på sgi. Fast det är svårt det där, hur ska man lära barnen att bli självständiga och egna individer om de inte får prova först. Jag tänker på en mamma jag kände för länge sen som var petnoga med vad barnen hade på sig. Kläderna skulle vara strukna och pressade allt för att de skulle SE bra ut, att barnen inte hann äta frukost varje morgon innan de gick till skolan de var inte lika nog. Tycker att man fokuserar på fel saker, jag fick en chock när Linnéa kom hem idag och jag insåg att hon till skolan så där. Fast hon frös ju inte och själv tyckte hon att hon var jätte fin. Jag vill tro att ingen på skolan bryr sig om mina barn har strukna kläder, bara de har kläder och ombyten så de inte fryser. Jag stryker bara kläder när vi ska bort nu för tiden, skulle jag stycka allt annat fick jag bo i tvättstugan och roligare saker finns det faktiskt!

I morgon ska jag på promenad det har inte blivit någon promenad sen i söndags, skit dåligt!!!! Fast det första jag måste göra i morgon är att åka och handla om det inte ska bli spiksoppa till mat i morgon. Hur kan allt ta slut samtidigt?? Fattar inte…. I morgon går den sista mjölken till frukost sen gapar det tomt!! Så STORTHANDLING står på schemat i morgon!

Jag tror faktiskt att min magsjuka är borta nu och jag mysa ner mig hos två små barn som sover i min säng!! Håll tummarna för att jag inte smittat ner någon av dem utan att vi får en lugn natt!!!!

Jag fick för länge sen en fråga om vad jag inte bloggar om och även om jag skriver väldigt mycket från hjärtat finns det ju saker som är helt privata som jag inte skriver om och politik skriver jag inte om. Fast nu ska jag göra ett undantag, det undgår väll ingen att det är val nästa söndag. För att citera min stora idol Lars Winnerbäck så vill jag säga : trött på all valpropaganda, lika billig som reklamen. VI VILL HA ETT BÄTTRE SVERIGE!!!! Å fan!

Jag retar mig på valpropagandan alla partier är lika dålig och ska köpa våra röster men enkla reklamtrix, billigt och osmakligt. Eller billigt är det förmodligen inte, även om de nu inte är skatteintäkter som finansierar detta så kunde de använda pengarna till något annat som u-hjälp till exempel.  Jag håller min politiska åsikt för mig själv men får då och då erbjudande från folk man känner att stödja det ena eller det andra och jag tackar alltid nej. Fast jag gillar inte när folk försöker pracka på mig någon och det spelar ingen roll om det är politik, relion eller andra grejer! Jag retar ihjäl mig på politiska partier som på marknaden delade ut ballonger till barnen.  

De stora barnen är väldigt nyfikna på vad jag röstar på men precis som min mamma en gång gjorde håller jag tyst för att de ska få möjligheten att bilda sig en egen uppfattning när de blir stora.

Det enda jag hoppas är att ni använder er röst på söndag, det finns idag 2010 fortfarande människor som dör för rätten att få rösta. Så använd din röst och visa att du stödjer demokratin i alla fall.

Åkte redan halv nio i morse eller nu ljög jag... jag skulle åkt klockan halv nio men jag hittade inte min ena sko i garderoben så jag blev försenad och fick ta mina vanliga kängor. Jag som planerade att jag skulle vara så snygg med matchande väska och skor!!! Jag skulle till Karlstad och lämna in bilen verkstad för att byte av ett hjullager och en del andra grejer som jag faktiskt inte brytt mig om vad det var, Micke fixade det där och allt var uppgjort utan min hjälp!! Skönt!!!! ..  Det tråkigaste med det hela var att jag hade ingen större lust och sitta där på verkstan och vänta... promenad var helt uteslutet eftersom jag valt mina ”vanliga” skor.... Jag gick i alla fall till MAX och köpte frukost och pratade skit med Malin i telefon för att få tiden att gå... Vi pratade tills mitt batteri började ta slut, för jag var tvungen att spara batteriet för verkstan skulle ringa när bilen var klar.... Men igen ringde så jag gick till Mio möbler och kollade, hittade en soffa som jag inte skulle ha något i mot att ha och sen hittade jag vita träljusstakar... som jag så här i efter hand sitter och funderar på varför jag inte köpte??? Soffan hade jag ju inte råd med så att jag inte köpte den har ju en naturlig förklaring men ljusstakarna hade jag kunnat köpa!

Jag tröttnade på att gå på Mio och gick till verkstan för att se om min bil var klart.. det var den.. för den stod parkerad utan för.. Jag gick in och i kundmottagningen satt en annan man än den som tog emot min bil på morgonen..

-         Hej jag ska hämta min bil, säger jag

-         Vilken bil var det? Frågar han mig

-         En Chrysler svara jag.

Han bläddrar i sina papper

-         Jag hittar ingen Chrysler säger han

-         Ja men jag såg den här utanför och jag lämnad den i morse sa jag

-         Vad var det för regnummer på den? Frågar han

Jag rabblar bokstäverna var på han svara

-         Det är en Chevrolet Transporter du har och den kan du få hämta

Jag kände mig ur dum!!! Och stammar fram

-         Jag har en Chrysler också men den är hemma!!!

Ja vad ska man säga!! Det var ju tur att jag tog rätt bil i morse i alla fall!!!!!

När jag fått tillbaka min bil var det shopping som stod på listan... Det blev födelsedag till Gustav och så  lite nya kläder men framför allt gick jag bara omkring och tittade på allt möjligt och njöt av att ha alldeles egen tid.

Sen var det dag för hemfärd, hämtade Linnéa på dagis och åkte och handlade, skjutsade storvilt jägaren Emil till farbror Tord där kommer det att bli älgjakt i helgen!--> Hemà lagade mat.... sen kom Micke hem!!!!!!!! Efterläntat!!

NU ÄR DET HELG och fredagsmys... Det var Tocos jag gjorde till mat och så har jag tagit mig ett glas rött och sitter här och är så trött!! Den här veckan har gått så fort!! Jag gäspar så tårarna rinner..   så nu ska jag ta mig upp till sängen och prova min nya kudde som Micke köpt åt mig!! Natti natti!!

om Magnus. Det faktiskt inte så ofta jag gör det, önskar på något sätt att jag gjorde de oftare så att jag liksom fick "träffa" honom. Samtidigt känner jag ju av saknaden så mycket när jag drömt. Han blir så verklig och saknaden sliter och gör ont!

Den är så vacker!

Om man har dyslexi har man inte bara svårt att läsa och skriva. Det finns en rad andra saker som man liksom får på köpet. Alla är inte negativa men det flesta är det tyvärr. Några av dessa är att man har dåligt korttidsminne, arbetsminne man klassas ofta som lat och slarvig i skolan till följd av att man är okoncentrerad  och glömsk men har svårt med tidsuppfattningen och kommer ofta för sent... Skulle jag vara sån??? Omöjligt jag kommer ju alltid på utsatt tid ha ha  

Emil är så skrämmande lik mig när jag var liten, jag försöker tänka ut saker som hade hjälpt mig och försöker underlätta för Emil. En sån sak är till exempel att Emil aldrig får en tid när han ska vara hemma. Jag säger aldrig kom hem klockan sju när han ska till en kompis. Han får en tid då han ska gå från kompisen och då kommer han också hem när jag tänkt mig att han ska göra.

En annan sån där grej är att han inte kan städa sitt rum. Han kan liksom inte organisera så mycket så han får till en städning. Jag provade en sak i lördags. Jag skrev en lista åt honom.

1. Plocka upp skräp
2. Plocka upp leksaker
3. Bär ner spel
4. Bädda sängen
5. Stäng skåp dörrar

Osv.....  Sen fick han stryka med en penna var efter han gjort varje grej.

Det var så fint i Emils rum när han var klar att jag blev tårögd och han var så nöjd och glad över att han lyckats. För det är mycket det dyslexi handlar om... alla dessa ständiga misslyckanden. Men lyckades liksom aldrig och hur man än gjorde var man lat och slarvig. Jag fick inte med mig gympakläder till skolan och fick jag det, hade jag alltid kvar något i skolan.... hm känns detta igen???? ja allt för väl....

Ska inte skriva så mycket mer om detta men jag ska när jag har ork och lust göra en sida med tips till föräldrar som har dyslektiska barn.

Men jag ska berätta en liten historia som hände här igår.

Vi skulle på kalas till Wilma som fyllt år. Emil klär sig och jag ser att hans byxor är skitiga.. Jag säger åt honom att gå och byta, han springer upp och kommer tillbaka efter att jag ropat på honom. Jag kollade inte på honom då men när vi kom hem från kalaset ser jag att han har samma byxor som han skulle gå upp och byta. Jag frågar honom då om han bytte byxor någon gång? Han svarar bergsäkert ja. Var gjorde du av de skitiga då frågar jag. Oj de kastade jag på golvet, svarade han. Övertygad om att han ljög för mig, säger jag att han ska visa mig var han kastade dom. Lika självsäker som jag, tågar han upp till sitt rum och visar mig byxorna.

-         Det där är inte de byxorna säger jag, de där är rena...

Vad var det då som hade hänt?? Jo Emil gick upp för att byta byxor, i hans rum satt Jesper och spelade Gittar Hero. Emil tar av sig sina skitiga byxor och kastar dem på golvet, tar fram ett par nya byxor, blir sen sittande och titta på Jesper och lägger ifrån sig sina rena byxor på golvet. När jag ropar på honom skyndar han sig att sätta på sig byxorna och tar då fel byxor.

Jag kunde verkligen inte göra annat än att skratta åt min förvirrade pojke.

Eller åt hans ord här om dagen och detta är verkligen hur det kan vara att vara dyslektiker.

-         Det är så lätt att glömma bort vad man har glömt!

Så sant!!!

Petra gav min inspiration att skriva om mammor av idag. Nu har vi inte träffats på länge, men Petra är en av de mammor som jag verkligen beundrar och sen är hon hur gullig som helst också!!! Jag har också läst en del om Anna Ankas uttalanden om Svenska kvinnor och därför skulle jag vilja skriva lite om mina funderingar om mammor och hemmafruar. Nu är enligt mitt sätt att se det hela Anna Anka inte någon hemmafru, hon är lyxhustru och det är en väldigt stor skillnad..

Jag ska börja med att skriva om hemmafruar eller hemmamammor som jag skulle vilja kalla det. En fråga som egentligen är politisk är: varför möjligheten för en kvinna att få vara hemma och ta hand om sina egna barn när de är små (upp till 7 år menar jag) inte finns???

Nu vet jag att vi i Sverige har väldigt bra föräldraförsäkring och det är inte den jag klagar på, men det är omöjligt för oss ”vanliga” människor att leva på en lön och visst vet jag att det i andra länder kan vara så dyrt med barnomsorg att kvinnor tvingas sluta på sitt jobb när de får barn och det är inte heller det jag önskar.... Om jag får drömma lite så önskar jag att vi kan få möjligheten att välja.. Fast det finns en möjlighet som utnyttjas mycket flitigt och det är att utnyttja systemet och det är precis vad jag har gjort och jag vet att jag är långt från ensam... Det är inget fusk med det jag gjort, jag läste bara på ordentligt hur försäkringskassans regler är, för att jag skulle kunna få vara hemma med mina barn när de var små... Så planerar man väl kan man vara hemma länge och det är mer legalt att vara hemma och försörjd av försäkringskassan än att vara försörjd av sin man. För blir man försörjd av sin man är men dess utom en underkuvad kvinna som sitter i en kvinnofälla. Alla har vi lärt oss att utnyttja systemet och Försäkringskassan är med och reglerar oss ända in i sänghalmen... för säg vilka föräldrar som inte känner till 21-månadersregel.

Vi ska vara så otroligt jämställda idag att man näst intill känner sig som ett UFO om man säger att man skulle vilja vara hemma på heltid och ta hand som sina barn. Det kan man som kvinna inte vilja utan det är att göra karriär som är viktigast. Fast det finns dem som det inte är viktigt för alls. Jag är nog en sån kvinna, när jag var liten och någon frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor, så ville jag bli mamma! Skulle precis skriva att det kan tyckas att man har små ambitioner i livet när man tänker så... men vad är egentligen det viktigaste vi har.... jobbet, karriären eller våra barn? Tror alla mammor svarar våra barn på den frågan!!!!

Sen är man ju dess utom otroligt lat om man bara vill gå hemma och ta hand om barnen... för det är ju inget jobb!!! Tar man hand om andras barn är det ett jobb... men inte om tar hand om sina egna....

Där är detta som alltså inte är ett jobb: Du ska gå på möten på skolan och man ska hjälpa barnen med läxor, det är gympakläder, badkläder, idrottsdagar, utflykter, man ska ha med en hemlig sak till en viss dag, det är matsäck eller någon lätt fika som ska med. Till allt detta är det läkarbesök, tandläkarbesök, psykologsamtal, logopedbesök, föräldramöten, kontaktkvällar och mitt i allt detta är det öppet hus en lördag när barnen ska till skolan den dagen. Till detta behöver barnen även rena kläder, mat, omsorg och omvårdnad. Sen kan ju även barnen vilja ha någon aktivitet efter skolan, de kan ju behöva skjuts någonstans. Det är hämtning och lämning hos kompisar eller så har man en massa extra barn i sitt hem. Sen för att inte hemmet ska gro igen så behöver man städa och hålla rent ibland, har man många barn bor man oftast inte i en etta utan man har några kvadratmeter att städa. Detta håller en sysselsatt till mer än 100% ändå är du lat som inte har något ordentligt jobb!!!

Så allt detta gör vi utanför vår ordinarie arbetstid som är 40 timmar per vecka. Oj jag glömde skriva att man behöver sova också varje natt.... Så jag frågar mig än en gång är det rimligt egentligen? Svaret på den frågan är enligt mig: NEJ

Jag har många gånger när jag stressat hit och dit funderat på varför jag skaffade barn egentligen. Var det för att jag vill ha dem på dagis 50 timmar i veckan? Vara sliten och trött när jag kommer hem. Nej inte var det därför jag skaffade 4 barn!!!!!

Även om jag utnyttjade systemet med att skaffa barn ganska tätt för att behålla min föräldrapenning så när minsta barnet är 1 år måste man ut i arbetslivet och då fattade jag och Magnus ett gemensamt beslut. Jag skulle jobba lite för att få komma ut och se något annat men han skulle stå för huvudförstöringen och jag skulle ta hand om barnen. Jag såg det inte som en kvinnofälla. För jag hade aldrig velat att vi gjorde tvätt om.

Jag har nu tagit beslutet att plugga på halvtid för att jag inte orkar med heltid.. och jag skäms inte för att jag inte orkar med heltid och jag skäms inte heller för att Micke till största delen står för försörjningen i vår familj ekonomisk.. För nu när jag inte pluggar lika mycket kan jag göra något som är minst lika viktigt och minst ett lika stort jobb. Jag kan sköta allt det jag skrev ovan och kanske orka se till att alla mår bra och får de det behöver i familjen!!!!!

Hörde här om veckan en kompis säga: jag är så sliten just nu och skulle vilja vara hemma med barnen, så vi funderar på att skaffa en till!!! Alltså hon är inte unik på något sätt. Det är så vi tänker, även jag har gjort det.... och varför tänker vi så????

Jo för att kraven är så höga att man inte orkar med riktigt, man räcker inte till och man vill få lägga sin tid på det bästa man har sina barn.

Så Anna Anka har en poäng... Det är lite synd om Svenska kvinnor för det räcker inte med att du har en massa barn, ett hem  att ta hand om, du ska dessutom jobba heltid och mer där till för att vara något!

Men det är ytterst få som får ihop vardagen idag till 100%. Det är ytterst få som känner sig tillräckliga när de jobbar heltid... Det är otroligt sorgligt att det är så. Men vi gör så gott vi kan och pressen är så hög och vi sätter målen så högt att vi inte kan lyckas. Målen vi sätter gör vi för att vi tror att alla andra får det att funka!!!! Men så är det inte!!!! Sänk kraven och fundera på vad som är viktigt i livet.

Sen är detta i slut ändan en ekonomisk fråga tyvärr men pengar är inte allt ibland kan någon tusen lapp i månaden för att gå ner i arbetstid löna sig i längden... man kanske slipper en långvarit sjukskrivning som följd.

Fått på mailen! Tack Mona!!!

Sanningar om livet efter 29

• Kvinnor över 50 får inga bebisar; därför att de skulle lägga dem någonstans och glömma bort var.
  
• Ett av livets mysterier är hur en 2 kg-låda med godis, kan göra att en kvinna går upp 5 kg i vikt!?!
  
• Min hjärna inte bara vandrar iväg ibland - ibland lämnar den mig totalt.
  
• Det bästa sättet att glömma dina problem är att gå i för trånga skor.
  
• Det bästa med att leva i en liten stad är: när du inte vet vad du gör så vet nån annan det.
  
• Ju äldre du blir, desto svårare är det att minska i vikt - därför då har din kropp och ditt fett blivit verkligt goda vänner.
  
• Just när jag vant mej vid gårdagen, så kommer idag.
  
• I bland tror jag att jag förstår allt - sen återfår jag min medvetslöshet.
  
• Jag gav upp jogging när mina lår gneds samman och satte eld på mina tights.
  
• Konstigt!!! Du hänger in någonting i din garderob för ett tag, sedan krymper det 2 storlekar!
  
• Smala människor irriterar mej!!! Speciellt när de säger saker som: 'Du vet, ibland glömmer jag äta'. Numera så kan jag glömma min adress, mammas mellannamn och mina nycklar. Men jag glömmer aldrig att äta. Man måste vara speciell för att glömma äta!
  
• Problemet en del kvinnor har - de blir helt upprörda av någon och sen så går de och gifter sej med honom.
  
• Jag läste den där artikeln som sa att typiska stressymptom är: Äter för mycket ....... impulsköp ..... kör bil alldeles för fort.
  SKOJAR DOM?!? - det här är mina tankar om en helt perfekt dag!

Japp så kan det vara när man passerat 30

Frukostbuffé 07:00 - 13:00

Förmiddagsfika för morgon pigga gäster 9:00 – 13:00

Aktiviteter ordnas efter var gästs önskemål vill man åka någonstans finns privat chaufför.  Vänner går bra att bjuda in under dagen hur många som helst det ordnar vi efter gästernas önskemål

13:00 – 15:00 Lunch

Eftermiddagsaktivitet

Varierar beroende på väder men fika kommer att finnas. Vid solsken igår glass oftast i aktiviteten.

18.00 Middag

20:00 ev kvällsdopp vid fint väder. Eller annan önskad aktivitet

21:00 – 23.00 serveras kvällsmat.

00:00 Finns önskemål från Pensionatets ledning att gästerna sover!

På söndag stänger pensionatet för den här sommaren och Pillan går på en lång och välbehövlig semester!! högskolestudier på heltid.  

Fick denna på mailen av Jennie

Det var inte bättre förr... Tänk för 100 år sen lindade dem flickebarnens fötter i Kina för att det var vackert med små fötter. Dessa flickor fick sina fötter förstörda för resten av sina liv och här i Europa använde kvinnor snörliv för att få en smal midja, Snörlivet satt så hårt att kvinnorna tuppade av ibland de fick också sina höfter ihop tryckta så de i värsta fall dog när de skulle föda barn. På 60 talet var det modernt med tajta jeans som kvinnorna tryckte ner sig i så de ibland fick problem när det var dags att föda barn. Det är absurt är det och modet har kostat mycket lidande genom århundradena.