Om man har dyslexi har man inte bara svårt att läsa och skriva. Det finns en rad andra saker som man liksom får på köpet. Alla är inte negativa men det flesta är det tyvärr. Några av dessa är att man har dåligt korttidsminne, arbetsminne man klassas ofta som lat och slarvig i skolan till följd av att man är okoncentrerad  och glömsk men har svårt med tidsuppfattningen och kommer ofta för sent... Skulle jag vara sån??? Omöjligt jag kommer ju alltid på utsatt tid ha ha  

Emil är så skrämmande lik mig när jag var liten, jag försöker tänka ut saker som hade hjälpt mig och försöker underlätta för Emil. En sån sak är till exempel att Emil aldrig får en tid när han ska vara hemma. Jag säger aldrig kom hem klockan sju när han ska till en kompis. Han får en tid då han ska gå från kompisen och då kommer han också hem när jag tänkt mig att han ska göra.

En annan sån där grej är att han inte kan städa sitt rum. Han kan liksom inte organisera så mycket så han får till en städning. Jag provade en sak i lördags. Jag skrev en lista åt honom.

1. Plocka upp skräp
2. Plocka upp leksaker
3. Bär ner spel
4. Bädda sängen
5. Stäng skåp dörrar

Osv.....  Sen fick han stryka med en penna var efter han gjort varje grej.

Det var så fint i Emils rum när han var klar att jag blev tårögd och han var så nöjd och glad över att han lyckats. För det är mycket det dyslexi handlar om... alla dessa ständiga misslyckanden. Men lyckades liksom aldrig och hur man än gjorde var man lat och slarvig. Jag fick inte med mig gympakläder till skolan och fick jag det, hade jag alltid kvar något i skolan.... hm känns detta igen???? ja allt för väl....

Ska inte skriva så mycket mer om detta men jag ska när jag har ork och lust göra en sida med tips till föräldrar som har dyslektiska barn.

Men jag ska berätta en liten historia som hände här igår.

Vi skulle på kalas till Wilma som fyllt år. Emil klär sig och jag ser att hans byxor är skitiga.. Jag säger åt honom att gå och byta, han springer upp och kommer tillbaka efter att jag ropat på honom. Jag kollade inte på honom då men när vi kom hem från kalaset ser jag att han har samma byxor som han skulle gå upp och byta. Jag frågar honom då om han bytte byxor någon gång? Han svarar bergsäkert ja. Var gjorde du av de skitiga då frågar jag. Oj de kastade jag på golvet, svarade han. Övertygad om att han ljög för mig, säger jag att han ska visa mig var han kastade dom. Lika självsäker som jag, tågar han upp till sitt rum och visar mig byxorna.

-         Det där är inte de byxorna säger jag, de där är rena...

Vad var det då som hade hänt?? Jo Emil gick upp för att byta byxor, i hans rum satt Jesper och spelade Gittar Hero. Emil tar av sig sina skitiga byxor och kastar dem på golvet, tar fram ett par nya byxor, blir sen sittande och titta på Jesper och lägger ifrån sig sina rena byxor på golvet. När jag ropar på honom skyndar han sig att sätta på sig byxorna och tar då fel byxor.

Jag kunde verkligen inte göra annat än att skratta åt min förvirrade pojke.

Eller åt hans ord här om dagen och detta är verkligen hur det kan vara att vara dyslektiker.

-         Det är så lätt att glömma bort vad man har glömt!

Så sant!!!