Emil är bättre nu ikväll men han kan inte vara uppe och gå för då kräks han. Ligger han helt still så går det bra. Jag tycker så synd om min lilla kille. Vi är hemma nu och både han och jag är väldigt glada över det.  Han har till och med lite färg på kinderna nu. Det snurrar fortfarande i huvudet på honom men inte fullt lika mycket som det gjort. När jag skrev om LP igår glömde jag ju berätta om när Emil skulle få lustgasen, sköterskan sa när hon gav honom den: nu kanske det kommer snurra lite i huvudet på dig. Emils enda kommentar var: höö. Jag tyckte det var lite roligt faktiskt för när det redan snurrar som om man åker virvelvind så märks det nog inte så stor skillnad.

Emil på akuten

Det hände ganska mycket i mig när jag var tillbaka på avd 12. Samma avdelning som jag och Louise alltid låg på när hon var sjuk. När de talade om att de skulle ta ett ryggmärgsprov på Emil kom massa tankar. Ryggmärgsprov har Louise tagit många gånger, men hon har varit sövd då. Jag ifrågasatte på en gång varför de skulle göra det här provet eller ifrågasatte gjorde jag inte utan jag ville nog mer veta exakt varför och det var för att de skulle kunna utesluta Borrelia. Vi har fått det först preliminära svaret och det är att det INTE är Borrelia i alla fall. Utan allt verkar som det handlar om virus på balansnerven. Ett riktigt elakt virus helt enkelt.

De enda fördelen för mig när jag tvingas vara på sjukhuset är ju att jag har rutin på detta. Jag känner mig trygg hur dumt det än låter. Jag är inte rädd att ringa på klockan om vi behöver något, jag känner de som jobbar på lekterapin. Jag känner mig inte liten och utlämnad som jag gjorde första gången jag låg på sjukhus med Louise.

När jag ringde till Micke och talade om att vi skulle bli inlagda satte han sig i bilen på en gång och åkte hem från Norge. De kanske är självklart att en pappa gör så? Fast för mig är det inte självklart. Jag är så van att vara självständig, att göra allt själv så jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att jag skulle be honom komma hem. Jag har verkligen träffat världens bästa man!! Han släppte allt för att komma hem till sin familj. Ja som sagt det är väll så det ska vara och jag kan inte vara mer lycklig över att han bara gör så utan att jag ber honom. Jag borde kanske ha lärt mig att Micke är sån vid det är laget eftersom han gjorde precis lika när pappa blev påkörd. Fast å andra sidan vill jag inte lära mig att han är sån för jag kommer aldrig någonsin att ta det förgivet!!

Sen vi kom hem idag har jag bara varit trött, jag har inte gjort annat än att gäspa. Det känns som om jag inte sovit på flera dagar. Kanske kan det bero på att mycket av oron släppt i och med att Emil är bättre.

Nu måste jag vila för jag märkte när jag var till affären att jag inte funkar.

Vet ni vad Micke, Lizette och Lollo gjort medan jag och Emil var på sjukhuset??

De har städat nästan hela huset och vikt in all tvätt!!

Jag vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna att ha dessa människor i mitt liv!!

Planen i onsdags när Emil blev sjuk var att vi skulle ha åkt till farmor, jag skulle samtidigt smyckat på Magnus grav och idag skulle jag ha åkt och tänt ljus. Det är viktigt för mig fast idag fanns inte orken och Micke övertygade mig att Magnus hade förstått. Jag ringde till farmor och hon skulle tända ljuset i min lyckta på graven åt mig! Så tände jag lyktan på trappen för Magnus.