Petra gav min inspiration att skriva om mammor av idag. Nu har vi inte träffats på länge, men Petra är en av de mammor som jag verkligen beundrar och sen är hon hur gullig som helst också!!! Jag har också läst en del om Anna Ankas uttalanden om Svenska kvinnor och därför skulle jag vilja skriva lite om mina funderingar om mammor och hemmafruar. Nu är enligt mitt sätt att se det hela Anna Anka inte någon hemmafru, hon är lyxhustru och det är en väldigt stor skillnad..

Jag ska börja med att skriva om hemmafruar eller hemmamammor som jag skulle vilja kalla det. En fråga som egentligen är politisk är: varför möjligheten för en kvinna att få vara hemma och ta hand om sina egna barn när de är små (upp till 7 år menar jag) inte finns???

Nu vet jag att vi i Sverige har väldigt bra föräldraförsäkring och det är inte den jag klagar på, men det är omöjligt för oss ”vanliga” människor att leva på en lön och visst vet jag att det i andra länder kan vara så dyrt med barnomsorg att kvinnor tvingas sluta på sitt jobb när de får barn och det är inte heller det jag önskar.... Om jag får drömma lite så önskar jag att vi kan få möjligheten att välja.. Fast det finns en möjlighet som utnyttjas mycket flitigt och det är att utnyttja systemet och det är precis vad jag har gjort och jag vet att jag är långt från ensam... Det är inget fusk med det jag gjort, jag läste bara på ordentligt hur försäkringskassans regler är, för att jag skulle kunna få vara hemma med mina barn när de var små... Så planerar man väl kan man vara hemma länge och det är mer legalt att vara hemma och försörjd av försäkringskassan än att vara försörjd av sin man. För blir man försörjd av sin man är men dess utom en underkuvad kvinna som sitter i en kvinnofälla. Alla har vi lärt oss att utnyttja systemet och Försäkringskassan är med och reglerar oss ända in i sänghalmen... för säg vilka föräldrar som inte känner till 21-månadersregel.

Vi ska vara så otroligt jämställda idag att man näst intill känner sig som ett UFO om man säger att man skulle vilja vara hemma på heltid och ta hand som sina barn. Det kan man som kvinna inte vilja utan det är att göra karriär som är viktigast. Fast det finns dem som det inte är viktigt för alls. Jag är nog en sån kvinna, när jag var liten och någon frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor, så ville jag bli mamma! Skulle precis skriva att det kan tyckas att man har små ambitioner i livet när man tänker så... men vad är egentligen det viktigaste vi har.... jobbet, karriären eller våra barn? Tror alla mammor svarar våra barn på den frågan!!!!

Sen är man ju dess utom otroligt lat om man bara vill gå hemma och ta hand om barnen... för det är ju inget jobb!!! Tar man hand om andras barn är det ett jobb... men inte om tar hand om sina egna....

Där är detta som alltså inte är ett jobb: Du ska gå på möten på skolan och man ska hjälpa barnen med läxor, det är gympakläder, badkläder, idrottsdagar, utflykter, man ska ha med en hemlig sak till en viss dag, det är matsäck eller någon lätt fika som ska med. Till allt detta är det läkarbesök, tandläkarbesök, psykologsamtal, logopedbesök, föräldramöten, kontaktkvällar och mitt i allt detta är det öppet hus en lördag när barnen ska till skolan den dagen. Till detta behöver barnen även rena kläder, mat, omsorg och omvårdnad. Sen kan ju även barnen vilja ha någon aktivitet efter skolan, de kan ju behöva skjuts någonstans. Det är hämtning och lämning hos kompisar eller så har man en massa extra barn i sitt hem. Sen för att inte hemmet ska gro igen så behöver man städa och hålla rent ibland, har man många barn bor man oftast inte i en etta utan man har några kvadratmeter att städa. Detta håller en sysselsatt till mer än 100% ändå är du lat som inte har något ordentligt jobb!!!

Så allt detta gör vi utanför vår ordinarie arbetstid som är 40 timmar per vecka. Oj jag glömde skriva att man behöver sova också varje natt.... Så jag frågar mig än en gång är det rimligt egentligen? Svaret på den frågan är enligt mig: NEJ

Jag har många gånger när jag stressat hit och dit funderat på varför jag skaffade barn egentligen. Var det för att jag vill ha dem på dagis 50 timmar i veckan? Vara sliten och trött när jag kommer hem. Nej inte var det därför jag skaffade 4 barn!!!!!

Även om jag utnyttjade systemet med att skaffa barn ganska tätt för att behålla min föräldrapenning så när minsta barnet är 1 år måste man ut i arbetslivet och då fattade jag och Magnus ett gemensamt beslut. Jag skulle jobba lite för att få komma ut och se något annat men han skulle stå för huvudförstöringen och jag skulle ta hand om barnen. Jag såg det inte som en kvinnofälla. För jag hade aldrig velat att vi gjorde tvätt om.

Jag har nu tagit beslutet att plugga på halvtid för att jag inte orkar med heltid.. och jag skäms inte för att jag inte orkar med heltid och jag skäms inte heller för att Micke till största delen står för försörjningen i vår familj ekonomisk.. För nu när jag inte pluggar lika mycket kan jag göra något som är minst lika viktigt och minst ett lika stort jobb. Jag kan sköta allt det jag skrev ovan och kanske orka se till att alla mår bra och får de det behöver i familjen!!!!!

Hörde här om veckan en kompis säga: jag är så sliten just nu och skulle vilja vara hemma med barnen, så vi funderar på att skaffa en till!!! Alltså hon är inte unik på något sätt. Det är så vi tänker, även jag har gjort det.... och varför tänker vi så????

Jo för att kraven är så höga att man inte orkar med riktigt, man räcker inte till och man vill få lägga sin tid på det bästa man har sina barn.

Så Anna Anka har en poäng... Det är lite synd om Svenska kvinnor för det räcker inte med att du har en massa barn, ett hem  att ta hand om, du ska dessutom jobba heltid och mer där till för att vara något!

Men det är ytterst få som får ihop vardagen idag till 100%. Det är ytterst få som känner sig tillräckliga när de jobbar heltid... Det är otroligt sorgligt att det är så. Men vi gör så gott vi kan och pressen är så hög och vi sätter målen så högt att vi inte kan lyckas. Målen vi sätter gör vi för att vi tror att alla andra får det att funka!!!! Men så är det inte!!!! Sänk kraven och fundera på vad som är viktigt i livet.

Sen är detta i slut ändan en ekonomisk fråga tyvärr men pengar är inte allt ibland kan någon tusen lapp i månaden för att gå ner i arbetstid löna sig i längden... man kanske slipper en långvarit sjukskrivning som följd.