Linnéas verklighet!
Postat i: Tankar Permalink Kommentarer [3]
13 mars
kl. 22:18
Jag tänkte på en sak här om dagen! Ja jag vet jag tänker för mycket! Detta handlar om min lilla Linnéas verklighet. Hon frågade mig
- mamma, varför kallar jag dig för mamma och säger Micke till Micke. Varför kallar jag inte honom för pappa?
- för att Magnus var din pappa, svarar jag.
- har han funnits på riktigt?
- ja så klart svarar jag!
- ja ha, säger hon och springer iväg och fortsätter leka.
Då slog det mig att Linnéa och Louise verkligen haft helt olika uppväxt trotts att de är syskon. Att Magnus är en saga för Linnéa och kommer troligen aldrig bli riktigt verklig. Väldigt sorglig men sant, hon kommer ju dock inte kunna sakna honom även om hon när hon blir äldre säkert kommer önska att hon skulle ha något minne av sin biologiska pappa.
Linnéa har växt upp med mig och Micke. Lizette är lika mycket hennes syster som Louise och Micke är hennes pappa! I Linnéas värld har vi alltid bott här, när vi hälsade på hennes farbror som köpte Magnus och mitt hus när jag och barnen flyttade visste Linnéa inte var toan på övervåningen var. Hon kunde inte komma ihåg det. Hon har inte ett enda minne av sin pappa men så var hon ju väldigt liten egentligen så det är inget konstigt alls. Jag tror inte Gustav kommer ihåg något han heller trotts att han väntade varje dag i nästan ett år på att pappa skulle komma hem. Varje kväll när Gustav frågade: kommer pappa hem i morgon mamma? önskade jag att jag hade kunnat svara ja på hans fråga. Med tiden förstod Gustav att pappa aldrig kommer hem mer och slutade att fråga. Det leker, läker, går framåt och glömmer.
Jag vill inte barnen ska glömma, vill att de ska komma ihåg Magnus men som Emil sa till mig för ett tag sen: måste du tjata om pappa... jag har ett nytt liv nu och jag tycker jag har fått det bra igen utan pappa.
fast det blir ändå med blandade känslor jag tar emot orden och tankarna från mina barn. Jag är ju självklart glad att de tycker att de har ett bra liv i alla fall och det har ju varit mitt mål att ge dem. Samtidigt tycker jag ju att det är så synd att Linnéa och Gustav inte har några egna minnen och att minnena bleknar även för Louise och Emil.
Men jag kommer aldrig sluta prata om honom även om de tycker jag tjatar för jag tror ändå att man ska prata de som har varit för att de ska veta att de alltid ska kunna ta upp och fråga mig saker om de undrar över något när de blir äldre att de ser att jag inte är rädd eller blir ledsen när jag pratar om honom.
Micke och mina barn har en fantastiskt bra relation. Micke är världens bästa pappa och mina barn har haft tur som får ha honom i sina liv.
Tänker jag tillbaks lite så är det inte så konstigt att Linnéa ser Micke som sin pappa!
2006
2007
Vi
Micke och trollen!
..
..
Ja jag behöver aldrig fundera! De älskar varandra!!!!!!
Postat i: Tankar Permalink Kommentarer [3]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/pernillalarsson/entry/linn%C3%A9as_verklighet
Skriv en kommentar:
Micke och Linnéa är ju bara såå gulliga ihopa, klart att hon tycker att han är hennes pappa och man kan ju faktiskt ha mer än en pappa, mitt mittenbarnbarn som är 6 år säger att hon har 4 pappor, 1;min son/ hennes "äkta" pappa, 2;mammans sambo, 3;pappans sambo och 4;Jesus ;0)!
Sköt om dig !
Kramar, Doris
Skrivet av Doris/doje den 14 mars, 2010 kl. 01:49 #
Tänk vad foton säger mycket! Jag blev alldeles tårögd av dem (är man sentimental då??) nog lyser kärleken mellan dem!! Kram Maria
Skrivet av Maria den 14 mars, 2010 kl. 09:09 #
Tack Pillan! Allt är bra med mig och jag hoppas det ät bättre med dina utslag.Solen skiner och det är varmt. Jag tycker mycket om dina bilder, jättefina att titta på. Skönt att fånga kärleken på bild, underbart. Tänk vad roligt att visa barnen, gå tillbaka och minnas, de får se sig själva som små. Tänk, jag ser på film där jag fyller 10 år och min syster fyller 4 år. Det är 47 år sedan. Jag är oerhört tacksam att min far filmade så mycket, så fortsätt ta bilder på dina goa ungar Pillan...
Kram Lena
Skrivet av Lena den 14 mars, 2010 kl. 19:39 #