Idag är det 6 år sedan jag öppnade en blogg här på Passagen och började skriva och det blev starten på något helt nytt för mig..

Här är mina första två inlägg jag hade på Passagens blogg 14 juli 2005.

Saknaden efter min son är så stor

Mitt liv förändrades i april när jag miste min son som var 23 år i en trafikolycka. Inget är sig likt efter den dagen. Nu känns det inte längre som att man lever, utan nu överlever man. Jag är gift och har man och två barn till. Som väl är! Det är för familjen man fortsätter.

Detta att behöva gå till sitt barns grav. Ett barn som dog aldeles för tidigt. 23 år är väl ingen ålder när man ska behöva dö. Jag och pappa går till din grav varje dag, för att vi vill det. Det är den enda kärleksförklaring vi kan ge dig nu, att göra fint vid graven. Vi kan ju aldrig mer träffas eller pratas vid i telefon eller på MSN. Aldrig ska vi sluta älska dig!

Min blogg har kommit att betyda mycket för mig och den har hjälpt mig på olika vis.

Idag

Dikt © Gunilla Karlsson  070516

Rickard

Sex år av sorg och saknad

Aldrig skall vi sluta älska dig

Kram

Mamma o Pappa

Syskon

Snälla önska mig INTE Glad Påsk! Påsk har aldrig varit en stor helg för oss och i år så sammanfaller den med Rickards dödsdag och går i saknadens och minnenas tecken. Så önska mig trevlig, lugn eller skön påsk eller vad du vill, bara du inte önskar mig en GLAD Påsk...

(Nu är det i alla fall sagt!)

Jag behöver änglarna idag... Det är den 10 april! Idag för sex år sedan såg jag min son Rickard i livet för sista gången. Det var en söndag även det året, han hade varit hemma hela helgen. Hela familjen hade umgåtts i tre dagar och framåt kvällningen skulle hans syster köra honom till tåget. Jag stod i dörren och kramade om honom och sa till honom att vara rädd om sig. Det säger jag alltid till mina barn när jag skiljs ifrån dem. Men vem kunde då veta att det var sista gången jag kramade om honom i livet? Vem kunde då veta att det var sista helgen vi skulle få vara en hel familj? Vem kunde då veta att jag 13 dagar senare skulle få ett dödsbud och livet skulle förändra sig för all framtid?

Idag är det exakt en månad till den 23 april. Nedanstående text skrev jag för två år sedan, idag plockar jag fram den igen och har bara ändrat antalet år och månader.

Det har gått nästan sex år

Idag har jag varit en änglamamma i 71 månader. Snart sex år! Hur sjukt är inte det? Var har jag varit under så lång tid? Jag har inte varit vid mina sinnes fulla bruk under långa tider av dessa månader.

Jag har tillbringat månader i chock, ångest, sömnlöshet och depression. Jag har gråtit så mycket tårar så det har värkt bakom mina ögonlock. Var alla tårar kommer ifrån är en fråga som jag ständigt har undrat över. Jag har skrikit så att jag har tappat rösten. Jag har haft hjärtklappning så att jag trodde jag skulle dö. Jag har haft panikångest så att jag nästan tappat andan. Jag har haft klåda på insidan av min hud, en känsla som är så otroligt otäck. Jag har haft dödslängtan. Ett tag så såg jag bara döden som utväg ur mitt helvete.

Ibland känns det som om jag svävat i tomma intet. Det är nog under den tiden som kroppen och själen behöver sin vila. När jag är där i intet så är det som om inte något av detta har hänt. Jag känner mig som en robot i min vardag under dessa perioder.

Visst har jag under åren haft några bra dagar. De kommer ibland och ger lite extra energi att orka lite till. Jag försöker att ta tillvara på dessa tillfällen när det känns lugnt. Jag har fått lära mig att prioritera i livet. Jag har lärt mig att ta vara på det som finns omkring mig. Mycket av det som jag aldrig tänkte på förr.

Hösten och vintern har passerat med många fall men ändå lyckas jag resa mig efter varje gång. Jag vill kunna se ljuset lite oftare. Just nu längtar jag mest av allt efter våren, efter solens strålar, efter färgprakten i naturen och efter livsglädjen.

© Gunilla Karlsson  

Rickard kom till oss ikväll under seansen.

Jag är fortfarande helt tagen och har inte kunnat smälta det hela ännu. Tur att jag tog ledigt imorgon, tror dagen kommer att gå åt till att försöka skriva ner vad vi fick till oss ikväll...

Jag är helt tom på ord och kan inte hitta de rätta orden för att få ner nåt ikväll!

Tack Rickard för dina hälsningar, kramar, rosor och sång! (Berättar mer imorgon)

Jag tänkte på dig i dag,, men det är ju inget nytt..Jag tänkte på dig igår och dagarna före det. Jag tänker på dig i stillhet, jag säger ofta ditt namn. Allt jag har kvar är minnena och bilden inom mig... Kopiera denna om du har nån i himmelen som du saknar på jorden

Rickard finns alltid med mig, lika mycket som alla mina barn finns där.

Glömmer aldrig en av mina handläggare på FK under min långtidssjukskrivning som undrade om jag tänkte på min döda son varje dag!!!! Hon tyckte inte det var bra att göra det!! Glömmer aldrig käringens ord!!!

Mymlan vill denna veckan få oss att blogga om MOD.

För mig är mod att våga erkänna sig svag.

Mod får mig att tänka på två saker. Det första som jag tänker på är bilden på Nalle Puh som jag hade som skärmbild under en lång tid. Han fick bli min vägledare när jag skulle göra allt som jag egentligen inte vågade men var tvungen att gå igenom.

SINNESRO MOD FÖRSTÅND

Det andra är dikten som jag ofta har läst för mig själv och även haft på min blogg vid flera tillfällen.

Att vara stark är inte
att aldrig falla,
att alltid veta,
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid kunna hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft,
att ta del av den,
att falla till botten,
slå sig hårt och komma upp igen.

Att vara stark
Är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark
Är att se ljus i mörkret och
att alltid kämpa för att nå dit.

Författare okänd

Fototriss del 82: Känsla

Det finns sex grundkänslor som alla har: glädje, sorg, ilska, förvåning, avsky och rädsla.

Jag har många foton som beskriver den KÄNSLA som har blivit en ständig följeslagare i mitt liv- SORG efter ett förlorat barn. Den går hand i hand med kärleken och kan också kallas kärlekens baksida.

Min första bok har titeln

Sorgen är kärlekens baksida - Aldrig skall jag sluta älska dig

på din namnsdag.

Namnet härstammar från forntyskan och är bildat av två ord med betydelsen "mäktig" och "stark". Namnet är känt i Sverige sedan 1300-talet. Rikard har under många år varit allmänt förekommande och är ganska vanligt som dopnamn.