Uppdaterat 071123 Har återigen fått förfrågan om min bok. Här är lite info:
Vem kunde tro att mitt bloggande/skrivande om min sorg och förtvivlan skulle bli en bok? Men nu är den här. Boken som genom mina dikter och texter tar dig genom mina första två år som mamma utan ett av mina barn.
Nu finns min bok "Sorgen är kärlekens baksida Aldrig skall jag sluta älska dig" att köpa.
Här är lite olika länkar om du är intresserad: Adlibris Bokus Internetbokhandeln Reol
Katerina Janouch har köpt min bok. Läs här
Respons från första veckan efter boksläppet
Postat i: Mina diktböcker Permalink Kommentarer [27]
Jag tyckte att Amanda skulle åkt ut före Daniel.
Sjöng bäst ikväll gjorde Marie och Andreas, dessutom hade Marie en enorm gnista ikväll.
Kishtis uttalande mot Andreas tyckte jag var lågt, nästan kränkande.
Han har en enorm röst och sjuger bra, trots vad juryn säger
Min favorit åkte tyvärr ut redan för ett par veckor sedan, Christoffer.
Jag saknar honom i tävlingen.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Dagen idag
Mitt sinne
Min själ
Dystert och tungt
Allt annat än lugnt
Mitt minne
Min själ
Min måttstock
mäter konstigt dock
Mäter tiden som lång
fast det hände nyss
Mäter tiden som kort
fast det är längesedan
Jag känner mig utanför
Tillhör ett annat släkte
Jag har börjat vela
Jag har börjat fela
Dagen idag är det tungt
Allt annat än lugnt!
Skrivet av Gunilla Karlsson 070221
Dikten finns med i min diktbok " Sorgen är kärlekens baksida Aldrig skall jag sluta älska dig"
Idag är det en sån dag... Idag är det 2 år och 8 månader sedan vi miste vår äldste son i en trafikolycka. Det känns som nyss...
Har precis pratat i telefon med vår församlingsdiakon. Hon har betytt mycket för vår familj sedan Rickards död. Nu efter det som hänt i samhället förstod hon att allt kommer upp till ytan igen för oss. Så rätt hon har. Så nu har både jag och maken pratat med henne. Så gulligt av henne att ringa oss.
Det är sånt som betyder så mycket. Att få berätta hur vi känner det just idag.
Postat i: Mina dikter © Permalink Kommentarer [4]
Jag tänker mycket på föräldrarna till pojken som miste sitt liv och på den skadade killen.
Jag vet ännu inte vilka pojkarna är. Det är troligtvis killar från byn, och då vet jag kanske vilka det är. När man bor så här i ett mindre samhälle vet man vilka många är, även om man inte kan känna alla.
Jag har fått mycket flashbacks av allt jag sett, hört och läst om olyckan. Jag vet nu vilket helvete mamman och pappan ska genomgå, de ska planera en begravning för sitt barn. De ska välja kista, blommor, musik, gravplats till sitt eget barn. Det är så jäkla fel det kan bli. Jag blir alldeles kall inombords när jag då får alla minnen åter, när vi själva satt där och tvingades planera....när vi gick på kyrkogården och valde en gravplats... hur jag och min man satt ensamma i hela kyrkan den dagen det ringde för Rickard.. Just det minnet har kommit tillbaks så starkt, det var en känslofylld stund.
Vi blev tillfrågade om vi ville närvara när de ringde i klockorna och jag och min man tackade ja. Vi satte oss på första bänkraden i kyrkan, det var fullt med tända ljus, vi satt och höll varandra i händerna och grät och hörde kyrkklockorna slå.
Att det minnet har återkommit, tror jag är för att vi såg att det var tänt i kyrkan igår, när vi besökte Rickards grav.
Postat i: Min sorg efter mitt barn Permalink Kommentarer [0]