betydde det mycket för mig att blogga....

Jag började för att skriva dagboksanteckningar typ, efterhand så började det droppa in kommentarer och jag började undersöka mer av bloggvärlden. En helt ny värld öppnade sig, så mycket läsvärt det fanns att hitta där ute....

Jag har med hjälp av bloggen skapat nya kontakter med människor som jag med all säkerhet aldrig hade träffat på annars. Som gamla tidens brevvänner man hade. Jag har träffat många av dessa människor i verkliga livet. Jag har fortfarande kontakt med en del av dem på olika sätt. En del av dessa vill jag aldrig förlora. Det vi betyder för varandra kan inte beskrivas, men jag tror det är en del av er som bloggar som kan hälla med om att bloggvärlden är fantastisk! Jag hoppas att ni som inte bloggat så länge, även ni får uppleva glädjen i att blogga och allt den kan ge.

Ikväll har jag fallit för grupptrycket och registrerat mig på facebook, haha... Det trodde jag aldrig skulle hända. Det är era fel, Chris här på bloggen och Berit min vän. Vi får väl se om det är något som passar mig?

Godnatt! Sov gott!

Vi har varit vid Rickards grav och planterat blå ljung och lagt ett dekorationshjärta på plats. Alla födelsedagsblommor är fortfarande vackra så vi lät dem stå kvar. Jag har inte någon speciell oro inför helgen som kommer. För oss är alla dagar lika och vi saknar inte vårt barn mer för att det nu ska bli Allhelgona eller sk. gravsmyckningsdag. För oss är alla dagar lika.

Jag vet hur vi reagerade väldigt på det min man och jag första gången det var Allhelgona efter vår sons död. Fick en tanke på vår första Allhelgona när vi såg kyrkogården fyllas av folk som aldrig syns där annars. För oss är alla dagar lika viktiga att där är vackert på graven. Jag skrev sedan följande text:

Vallfärdar

Allhelgonadag

folk vallfärdar till gravar

varför är det så?

© Gunilla Karlsson

Eller så var han jäkligt stressad???  

Sedan länge tillbaks bokade jag in en tid hos en läkare (min egen husläkare har slutat) på min vårdcentral för att bl.a ta bort födelsemärken. Jag kom en halvtimme innan utsatt tid och satt ensam i väntrummet mest hela tiden. En kvart efter inbokad tid blev jag inkallad till doktorn, en ny läkare som jag aldrig förr har träffat.

Jag visade det födelsemärket som jag själv ansåg som mest "akut". En snabb titt av läkaren och sedan sa han att han skulle skriva en remiss och sedan var han nästan på väg ut ur rummet igen. Jag bad honom vänta och titta på de övriga märken jag har som jag ville få bort. Det ena bedömde han som oväsentligt och sa att jag kunde ha plåster över och det tredje frågade han om jag vill få bort idag. Eftersom jag kommit för att ta bort födelsemärken så ville jag såklart det. Jag fick hålla upp tröjan, han inspekterade märket och tog fram en bedövningsspruta från skåpet och skar sedan snabbt och lätt. Ett förband på och så var vi klara.

Då är han på väg att lämna rummet igen och jag kände hur jag började bli irriterad på hans nonchalanta sätt. Jag kände mig inte klar, det var en del annat jag också ville ta upp med honom. Jag bad honom vänta. Jag hade skrivit upp ett par saker på en lapp som jag ville fråga om, men ståendes där mitt i dörröppningen med honom på språng bad jag bara om ett recept på medicin mot mina återigen liknande matsmältningsbesvär (som under våren visade sig vara matstrupsinflammation). Han skulle skriva ett recept, sa att det kommer kallelse på remissen och sedan gick han....

Kvar stod jag, fattade egentligen inte vad som hade hänt. Jag fick fem minuter av hans tid. Han hann med mycket på de minuterna men jag hann inte med allt. Hämtade min jacka i det tomma väntrummet och var på väg ut därifrån när jag mötte en sköterska och berättade att jag just hade upplevt mitt livs snabbaste läkarbesök och inte kände mig nöjd. Hon var tacksam för att jag berättade och var ledsen för att det hade gått till som jag sa....

Så idag har jag fått känna på sjukvårdens baksida.

Filmen var mäktig. Ingen, ingen kan skriva musik, framföra dem och dansa som Michael Jackson. Denna konsert var tänkt att bjuda publiken på många av alla godbitar genom åren. Alla låtar är bekanta och har med sig minnen. En och annan tår trillade på mina kinder under kvällen.

I filmen får vi se Michael och hans team träna och finslipa på en del framträdanden. Vi får en inblick på en del av alla effekter som skulle ingått i showen. Michael hyllar sina bröder med ett kärlekstal och sjunger ett par Jackson Five-låtar. I´ll be there.... Lyssna på texten!

Hittade låten på YouTube.

Visst tusan var han där.... Jag är nästan säker på att hans bröder också kände som starkast i just det  momentet i filmen.

Jag tror Rickard också var med oss ikväll. Michael Jackson var också en av hans idoler redan sedan barnsben. Han sjöng hans låtar, och försökte sig på hans danser, sov i påslakanset med Michael Jackson-motiv och fick även följa med oss på konsert i Danmark i början på 90-talet. Som en sann M.J-fan...

Som avslutning på vår kväll såg vi sista delen på Rosa.Bandet-galan när vi kom hem. Då passar jag samtidigt på att slå ännu ett slag för mina webbinsamling på Rosa Bandets webbplats:

Gunillas Blogg

Startad av: änglamamma 1 oktober 2009 Tipsa en vän

Tipsa en vän

Stäng

Ditt namn *

Din väns epostadress *

Meddelande (valfritt)*

Alla bäckar små... Om du väljer 50:- eller bara en tjuga på ett digitalt Rosa band.

   BRO Bröstcancerfonden - Digitala Rosa Bandet 2009

Här kan man se hela Rosa Bandet-galan på webben: 

Godnatt alla bloggläsare! Jag känner mig faktiskt uppfylld av mestadels lycka ikväll..... och vill hålla fast i den känslan.

Filmen om Michael Jackson, This is it, hade premiär igår i många delar av världen. Pappa Joe Jackson och systern LaToya har båda kritiserat hela projektet (enligt AB) och påstår att det inte ens är Michael som är med i vissa scener.

Filmen är en dokumentär inspelad  under repetitionerna av den planerade showen This is it. Även en del fans har höjt sina röster och kräver en bojkott av filmen. De, som startat en egen hemsida: This is not it, tycker att det mörkas om hur dålig hälsa Michael hade på slutet och om hur han pressades av konsertarrangören. Som fan till Michael Jackson tycker jag att man ska göra ett besök och läsa vad som finns tillgängligt på denna sida. För att sedan förstå att allt inte är som det kan se ut att vara.

I USA lovordades stjärnan av alla biobesökare på premiären. Även Michaels bröder var på plats för att hylla sin bror. Se klipp från SvD.

Sedan många veckor tillbaks bokade jag biobiljetter till mig och min man för att se filmen om och med vår stora idol. Ikväll är det dags. Jag väljer att se den som en hyllning till Michael Jackson. Hans musik kommer för alltid leva vidare. Ingen annan kan leva upp till hans titel King of Pop...

Spökade det? Jag satte mig upp i sängen, sorterade runt bland alla mina spöktankar men insåg att det var bara mina två kattflickor som busade och jagade varandra genom rummen....

Men nog spökar det på Bäckaskog alltid! Många var lite oroliga innan vi startade. Jag själv var inte nervös inför spökvandringen på slottet igår kväll, men måste erkänna att det var spännande att höra vår spökguide berätta den ena hemska historien efter den andra om vad som hänt i olika delar av slottet.

Vi vandrade i mörkret, mellan rummen, med bara ett fåtal ljuslyktor till hands. Mest otäckt var det att gå i trapporna ner till munkkällaren och sedan en annan trappa upp till tornet och även ner därifrån samma väg. Man fick känna sig fram längs väggarna och såg inte vad som var längs väggarna i trapphuset och man såg inte var man satte fötterna. Man var beredd på att vad som helst skulle hända och det hände lite också. Några i sällskapet blev vettskrämda och en och annan tår kom på vissas kinder. Spänningen låg i luften, det kommer man inte ifrån...

I alla fall här på min passagenblogg....

I förra inlägget är det många olika skrivformat och stilar och ett ord i annan färg. jag har försökt rätta till felen nu ett antal gånger, men nu ger jag upp. Det är mina spöken som jävlas idag :)

Bäckaskogs slott har varit en historisk mötesplats sedan 1200-talet. På 1800-talet var det Karl XV:s lantställe. Numera drivs slottet som hotell och restaurang med olika former av arrangemang.

Här galopperar Karl den XV:s häst över markerna om natten och ibland kan man se ett förvridet kvinnoansikte i speglarna. Och vem är det som varje morgon lämnar en obäddad säng trots att rummet är låst? Om detta och mer därtill får vi höra berättas och kanske även uppleva ikväll...

Spökvandring och buffé är vad som står på programmet inför kvällen. Tillsammans med ett 40-tal arbetskollegor ska vi göra slottet osäkert ikväll. Eller kanske blir det så att det är slottet som gör oss osäkra?

Blir lite fundersam när jag läser mitt dagliga horskop hos rexlin idag: 

Oavsett om du är i branschen eller inte så kan du nu komma i kontakt med andra dimensioner. Nu kan du lära dig att hantera dessa energier bättre.

Hur ska jag tolka detta? Ska jag behöva bli nervös inför ikväll? 

jag finns kvar men har inte haft någon blogglust. Kanske jag skriver en sammanfattning av min helg så småningom. Vi får se....

Jag är nyss hemkommen från kyrkogården. Det regnade, var blött, mörkt och fullt med löv över stenen. Jag tände ett nytt ljus i lyktan, grät och körde hem och fortsatte att gråta alla instängda tårar som tydligen ville komma ut ikväll....

I onsdags gick jag till kyrkogården innan jag gick till arbetet. Jag plockade bort alla utbrunna ljus och marschaller och tog några kort på graven. Jag vill ha kort och har kort från alla olika speciella dagar under åren.

Graven är viktig för min del även om jag tänker mig att mitt barn inte finns där. Han finns ju överallt. I graven finns stoftet av det som är kvar av hans kropp. Det är så jag vill tro och vill bli respekterad för vad jag tror. Jag har talat om för min familj att jag själv vill hamna i samma grav när den dagen kommer.

Nu har jag fått hjälp av sonen att tömma kameran och få över korten till min dator. Jag klarar fortfarande inte av detta moment på egen hand och låter alltid mitt eget dataproffs sköta den biten...

Jag tycker inte om hösten. Jag gillar inte alla löv som varje gång är på graven. Jag plockar och plockar till ingen nytta. Bilden är verkligen höstig, men visar trots allt en del av de vackra blommor som kom till graven i tisdags på Rickards dag:

 Gråt inte vid min grav

Jag finns inte där

Jag finns i solens

Spegelbänk på fjärden

jag finns i vindens lek

över böljande sädesfälten

Och när du i tidig morgon

Väcks av fåglars kvitter

Är det min röst du hör

Så gråt inte vid min grav

Jag är inte död

~okänd~

I så fall vill jag rekommendera rexlins astroblogg. Jag kikar regelbundet in hos henne för att läsa mitt dagliga horoskop och blir många gånger förundrad över över hur rätt det känns att läsa eller hur rätt det blir under dagen.

Jag tar inte orden på största allvar men tycker det är kul att läsa dem.

är det 4 1/2 år sedan mitt barn dog. Klockan 02.00 är ett märkligt klockslag. Det är det klockslaget min son föddes. Det är det klockslaget min son dog. Samma tid men 23 år 6 månader 3 dagar senare....

 Dikt © Gunilla Karlsson

men nu är tröttheten borta. Har bara en huvudvärk som inte vill ge med sig....

Jag vet så väl vad det beror på. Nattens tre timmars sömn(mellan tolv och tre), jobbet idag (mellan sju och halv fyra) och så på det alla tankar i skallen. Försökte vila när jag kom hem efter jobbet men fick ingen ro att slappna av. Har istället kört på ikväll som vanligt med sånt som ändå måste skötas.

Satt och slötittade på en av TVs just nu sämsta serie, Mammas pojkar. Den är så dum så man måste bara se den..... Typ, "alla" ser den men ingen vill kännas vid den. Är det inte så? Förstår inte att man ens kan ställa upp i den sortens program? Man hoppas att tjejerna vet vad de har gett sig in i? Och killarna också för den delen. Men hallå! Vem vill ha sin morsa med i ett datingprogram?

Då är det bättre på TV imorgon kväll. Då är det Idol igen. Bättre än Mammas pojkar...

Detta blev egentligen ett onödigt inlägg om ingenting, men jag skingrade tankarna för en liten stund i alla fall. Tror jag ska försöka sova trots allt...