Fyra år av saknad

Just denna eftermiddagen för fyra år sedan tog min svärmor sitt sista andetag. Jag satt hos henne i den stunden och höll henne i handen. Det var en svår men samtidigt fin stund för svärmors dröm, några dagar tidigare, blev då verklighet. Jag och hennes två söner hade vakat vid hennes bädd i över ett dygn när min man och svåger lämnade rummet under ca. 10 minuter för att gå och lägga pengar i p-automaten. Då valde svärmor att avsluta sitt liv. Tillsammans med mig, sköterskan och Rickard som tog emot henne.... Det var en nästan "magisk" stund.

Jag skrev efteråt en dikt om just

Farmors dröm

Det blev som i din dröm
Rickard sträckte ut handen,
och sa: Farmor, kom till mig
Jag tar hand om dig!
På andra sidan stranden
träffas ni igen

Dikt © Gunilla Karlsson

ur boken "Sorgen är kärlekens baksida Aldrig skall jag sluta älska dig!

på en trevlig kväll tillsammans med Mamma.

Tack Eva-Marie för att du kunde fixa sådana kanonplatser till oss. Det var en bra föreställning med många duktiga personer på scen. Kul att få se dina duktiga ungar på plats!

När jag kom hem så hade jag ett fint mail i inkorgen ifrån min fina vän Berit. Det är hon som bjuder på den vackra videon som får bli avslutningen på denna lördag. Tack!

Jag sitter nu färdigklädd och färdigsminkad inför teaterkvällen och fick en tanke om att blicka tillbaks på vad jag gjorde idag för ett år sedan....

Blev glatt överraskad när jag läste och insåg att det nästan är på dagen ett år sedan vi var på julkonserten och fick vårt möte med Åsa Jinder efteråt.

Utdrag från blogginlägg 081128: 

Jag är fulladdad av positiva tankar och hoppas de stannar ett tag. Tänker ofta på min kurators råd att jag måste våga planera in roliga saker i mitt liv. Kvällen igår var en sådan grej, från en oväntad tanke i helgen om att fråga Lotta om vi skulle gå tillsammans på julkonserten, vårt gemensamma fixade i veckan, tills att vi åkte hem från konserten igår kväll.

Jag har sovit gott i natt och sov ändå länge. Ända till nästan klockan nio. Har sedan gått här hemma och försökt samla ihop tankarna från igår, tittat på foton från kvällen som jag har fått av Lotta. Jag tycker ju om att ge bort presenter och extra skoj var det ju att vi fick ge "vår bloggvän" Åsa en present från oss båda och se henne öppna den.

Det är de där små tillfällena och stunderna som gör att man orkar lite till i det här livet. Jag kallar dem små guldkorn... Det gäller att just då försöka vila i sorgen och njuta av det goda i stunden. För som alla andra så kommer de där "pissdagarna" i alla fall. Och ofta när vi minst anar det.

Tur att det glimmar

Jag har kommit på mig själv
med att samla på guldkorn
Jag plockar åt mig varenda gång
det glimmar till längs min resa

Mina guldkorn är värdefulla
De är allt ifrån ett litet ord
till ett möte eller en gåva
I mina ögon blir det där lilla
till ett guldkorn

För varje litet guldkorn
får jag lite glädje, lite energi
lite styrka och hoppfullhet
att våga fortsätta min resa
mot okänt mål

Jag vet att resan går
längs en ojämn och snubblig väg
Jag faller olika hårt men vis av erfarenheten
vet jag att längre fram hittar jag fler nya guldkorn

Dikt © Gunilla Karlsson 081212

Det kan aldrig bli för många....

Jag älskar änglar, om nu någon har missat det.

Vaknade tidigt och känner sådan saknad efter Rickard...

Sitter här nu med mitt kaffe och tillåter mig falla en stund.

Adventsklart i alla fönster.

Ledig i helgen.

Röstat på Calle och druckit en Irish coffee.

Med andra ord är det mycket som är bra just nu....

Ha en bra fredagskväll, ni också!

Idag fick min mamma sin försenade födelsedagspresent! Imorgon bjuder jag med henne på teater.

Oliver är den gripande historien om den föräldralösa pojken Oliver Twists resa mot ett bättre liv. En klassiker inte bara på grund av den underbara historien av Charles Dickens utan lika mycket för sina odödliga sånger skrivna av Lionel Bart. ...

Jag har även varit med på en liten shoppingtur med min dotter. Hon ville kolla in julsakerna på EKO. För mig var det första gången i år. Rebecca har redan varit där ett antal gånger :)

Jag småhandlade bara idag. Det blev bl.a. två buketter röda rosor. Den ena buketten satte vi hos Rickard och den andra fick Rebecca med sig hem för att göra ett roshjärta till svärmors årsdag som inträffar på söndag. Tänk, då är det fyra år sedan hon gick bort.... :(  Var blir tiden av? Farmor tog Rickards död väldigt hårt och hade inte gnistan och kämpaglöden när hon blev sjukt ett halvår senare. 2005 blev ett sorgens år för oss och det kan aldrig bli värre än det året.

Det var kul igår kväll! Trevligt sällskap, underhållning av Standup-Martin och många glada skratt.

God mat och dryck. (Blev kanske lite för mycket vin... Känns lite burrigt i huvudet idag...)

Nu säger jag GOD NATT!

Imorgon är det läkemedelsutbildning och "prov" på fm. och personalfest på kvällen =)

Så mina krafter behövs till bägge delarna.

/ Kram Gunilla

Jag har varit på Maxi och strosat runt. I vagnen hamnade EMD´s jul-CD. Nu har jag fikat och lyssnat på den. En av de finaste sångerna på skivan måste vara den här:

Inte på månen, men ändå!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6175525.ab

=)

Tummen upp Marcus!

Det sker innan jul....

Ni har väl inte glömt att jag har berättat om min kommande bok? 

Nu vet jag lite mer. Utdrag ur mail från förlagsredakören: