Nu kommer min första omröstning.

Den är ett enkelt försök och kanske så småningom det kommer fler... om det gillas :)

Nu vet jag jag i alla fall hur jag gör en omröstning. Denna var bara ett enkelt försök från min sida och svaret var alldeles för enkelt, eller hur? Det kommer säkert nya omröstningar här på min blogg så småningom.

Så här var resultatet efter 14 svar på omröstningen Vad är mitt samlarintresse?

Det har börjat komma in feedback och reflektioner på min senaste bok "Jag kan skymta ljuset".

Titeln är så klockren :) Både utgivningen av boken och nyheten om vårt kommande barnbarn kom i samma veva. Detta lilla liv gör att jag kan skymta ljuset...... långt därborta.

Ljuset brinner för Charlie som lämnade sin familj i en evig sorg och saknad idag för tre år sedan.

Idag går våra tankar till hans mamma Lotta med familj.

Nu tävlar jag med badbåten (se tidigare inlägg)

Tar gärna emot din röst om du gillar fotot!

Tack Hjördis för det fina kortet som jag fick med posten igår! Annars kanske jag hade glömt bort min dag :)

Vi har haft en namnsdagsfika hos dottern och svärsonen. Jag bjöd oss på bakelser/fastlagsbullar och de bjöd på sitt goda kaffe från kaffemaskinen som maler bönerna och sedan brygger direkt ner i koppen :) Mums!

Innan vi körde hem så var jag hos Rickard och tände ett ljus. Jag är tveksam om det kommer att lysa hela kvällen och natten eller om det slocknade av vinden när jag hade gått därifrån :(

Ikväll är det final i Robinson och även om jag inte har sett så många avsnitt så ska vi i alla fall se på det. Jag ska korka upp en flaska rosé och vi ska ha lördagsmys.

Dagens namn Gunilla och Gunhild

Veckans nya tema

HOPP

Min bild på temat hopp blir badbåten i Parga som vi hoppade i och ur många gånger under vår semestervecka i september. Det gäller att ta fram varma, sköna minnen nu i denna kalla vinter.

Gillar ni bilden får ni gärna lämna er röst i tävlingen som jag är med i! Klicka här.

Vi är bekväma ikväll och har nyss beställt pizza. Jag ska testa en ny sort, kycklingpizza special.

Sedan blir det en TV-kväll och fredagsmys i vårt väldoftande vardagsrum. Har tvättat golven med Ajax Syrén.

Nu är jag ledig till måndag kväll.

Jag städar och lyssnar på Calle på hög volym. Han hörs i hela huset.

Den här vargavintern har då fått det att slå slint hos somliga!

Först får vi veta att vargstammen måste skjutas av och NU får vi veta att vargstammen måste UTÖKAS!!??

Först skjuter de våra egna, sedan ska de importeras nya!?

Det är nog inte bara jag, som inte fattar vitsen?

DN, DN, DN, DN, SvD, AB, AB AB och Sydsvenskan

Det har börjat komma in feedback och reflektioner på min senaste bok "Jag kan skymta ljuset".

Titeln är så klockren :) Både utgivningen av boken och nyheten om vårt kommande barnbarn kom i samma veva. Detta lilla liv gör att jag kan skymta ljuset...... långt därborta.

Här vill jag delge er lite ord från några av mina bokläsare:

Rent textmässigt och skrivmässigt är det din bästa bok hitills tycker vi.

Oj, Oj, så många näsdukar det gick åt, min fina eftermiddag i soffhörnan alldeles ensam hemma,och med en stor kaffelatte. Du är en stjärna Gunilla som klarat detta. Jag beundrar dig för dina böcker, så läckert, att du delar med dig av ditt liv och dina känslor.

Har läst början av din bok men fick sluta, jag blev alldeles matt, känslorna flödar, tårarna rinner. Tänker på dig i varje ord jag läser, det blir för mycket. Orden blir så levande, dom är så vackra. Jag har ju mina barn här runt mig och dom känslorna du vidarebefordrar till mig som läsare är så vackra och samtidigt så jobbiga.

Idag kom din vackra diktbok "Jag kan skymta ljuset" hem till mig i min brevlåda. Det kändes mycket speciellt att få den i min hand. Som en hälsning från dig, på riktigt. Nu ska det bli spännande och säkert omtumlande rent känslomässigt att få läsa dina dikter i boken. Jag tycker mycket om din titel på boken "Jag kan skymta ljuset". Jag har redan läst slutordet i boken. Jag har det som en "ovana", att jag ibland läser slut och slutord i böcker innan jag börjar läsa i dem.

Jag har läst och läst. Tårarna har runnit. Tänk att du kan sätta så fina ord på detta obeskrivliga i vår sorg och saknad. Boken ger mig kraft och du är jätteduktig på att dikta. Jag längtar redan efter nästa:) Har tagit fram dina andra två böcker också och läst om dom.

Nu har jag börjat läsa de fina dikterna i din senaste diktsamling. Det är inte precis en sådan bok som man sträckläser. Jag får läsa långsamt och låta orden smälta in. Jag känner att där finns dikter som jag kan ta till mig, även om jag inte varit med om upplevelsen att ha förlorat ett barn. Exempel på några sådana favoritdikter för mig så här långt: Korkat sagt, sid. 14. (Den gillar jag skarpt!) Finns det ingen gräns, sid 19. Objuden gäst, sid 22. Orka, sid 24. (Den gillar jag också skarpt!)

Fototriss del 79: Klara, färdiga, gå

Klara...  lyssnar, spanar, gör mig beredd

Färdiga... kollar in objektet

Gå... inget intressant, jag går och vilar istället

Jag har fått en award av Carina. Tack så mycket!

Nu när bloggen fungerar igen så kan jag ta itu med utmaningen.

När man får den så ska man skriva sju saker om sig själv samt ge den vidare till sju andra och länka till dem. Sen ska man lämna ett meddelande till dessa sju och tala om att de fått awarden. Man ska också länka till den man fått den av, och det har jag redan gjort.

Det var längesedan jag fick en utmärkelse. Ett tag kom det för jämnan. Jag gör i alla fall ett försök. Det svåraste för mig blir att skriva sju saker om mig själv.

Jag har varit med på TV en gång.

Jag älskar änglar, men det vet väl snart varenda kotte :)

Jag har publicerat dikter i sex olika böcker, tre egna diktsamlingar och tre diktantologier.

Jag bakar väldigt goda kanelbullar, om jag får säga det själv och det säger även andra.

Jag tycker om att spela Wii. Har nyligen investerat i ett sådant och har jättekul med detta både ensam och tillsammans med familj och vänner.

Jag har gått från att ha varit "katthatare" till kattälskare och äger nu två katter Mimmie och Mitzy.

Jag känner mig ibland unik när jag berättar att jag har samma man sedan 32 år, men så är det och vår kärlek har gett oss tre barn och till sommaren kommer vårt första barnbarn.

Ja, detta var sju saker.

Och så ska jag ge priset vidare till sju stycken. Jag ger den till:

Hjördis, som är en av mina första bloggvärnner.

Fatou alias Tonårsmorsa är också en av mina äldsta bloggvänner.

Åsa, som jag från början fick kontakt med här på Passagens blogg

Anna med sin blogg Anmaja, som jag träffade genom mitt gästbloggande på Kommunalarbetaren

Anna-Karin alias Maskroskvinnan är en av mina nyare bloggvänner här på Passagens blogg

Lotta, en av mina sorgesystrar och en kär vän som jag tycker om. Vi har båda två sorgen efter våra pojkar.

Harriet, är en annan änglamamma som har mist en son. Vi har aldrig träffats på riktigt men har fått kontakt med varandra genom vårt bloggande.

Ja, detta var sju stycken. Det finns många fler som jag skulle vilja ge denna award till, och det är inte lätt att välja ut sju stycken. Men ni som inte fick den nu får nästa gång.

Kram till er alla!

(Ursäkta att texten blir i olika färger. Jag har försökt ändra fram och tillbaka några gånger men det bli ändå inte enhetligt.)

Tur att det glimrar

Jag har kommit på mig själv
med att samla på guldkorn
Jag plockar åt mig varenda gång
det glimmrar till längs min resa

Mina guldkorn är värdefulla
De är allt ifrån ett litet ord
till ett möte eller en gåva
I mina ögon blir det där lilla
till ett guldkorn

För varje litet guldkorn
får jag lite glädje, lite energi
lite styrka och hoppfullhet
att våga fortsätta min resa
mot okänt mål

Jag vet att resan går
längs en ojämn och snubblig väg
Jag faller olika hårt men vis av erfarenheten
vet jag att längre fram hittar jag fler nya guldkorn

Dikt © Gunilla Karlsson 081212

Ibland tar jag mig i kragen och försöker planera in lite extra glädje. Det är inte alltid så lätt, vill jag lova. Periodvis vill jag bara vara inom husets väggar och tryggheten. Hösten och vintern är en sådan tid. Då tar vardagen all energi och det finns inget över till det andra.

Vänner är guldkorn i livet. Ikväll ska vi träffa två av våra vänner över en bit mat och lite gott att dricka. Förra fredagen hade vi två av våra andra vänner här. De är sådana stunder som glimrar till i livet. Att få nästan känna sig som livet var förr och glömma bort sin verklighet för några timmar.

Jag är så tacksam för min familj, för utan dem hade jag nog inte levt idag. Barnen var dem som jag inte ville svika. Jag har en man som jag inte skulle vilja vara utan. Jag har mina föräldrar som har stöttat mig trots att de själva har sin sorg efter ett förlorat barnbarn.

Livet är märkligt och hårdare för vissa, men på något konstigt vis så går det. En dag i taget.

Veckans nya tema

GLÄDJE/LYCKA

Nytt liv är det som slår mig. Jag hittar ett foto på där vår lilla Mitzy är ett av de små liven. Vid det tillfället hade vi ännu inte valt ut vem som skulle få komma till oss...

Jag tycker inte om vintern och snön när jag vet att Rickards grav är snötäckt. Att inte kunna se stenen och läsa namnet gör mig så ont. Det är som om hela mitt hjärta fryser.

Idag tog jag mod till mig och körde till graven. Jag har inte varit där på snart två veckor, eller snarare undvikit att gå dit bara för att slippa bli ledsen, och det känns som jag är en dålig mor. Fast jag vet att jag inte behöver känna så. Men det är en känsla, som är svår att ta bort.

Jag plumsade i snön fram till graven. Det som syntes var toppen på julenen och locket på lyktan. Jag tände ett ljus och satte i lyktan, sedan ritade jag ett fint hjärta i snön framför graven. Det fick bli så istället för den obligatoriska pussen på stenen.

Jag kände mig lugn i sinnet när jag gick därifrån. I bilen kände jag hur ångesten ville träda in, men jag tillät inte det. Jag tog långa djupa andetag och intalade mig att det jag nu hade gjort var bra nog. Och jag klarade av situationen utan tårar. Just nu är jag tillfreds med mig själv och vill vara kvar i den känslan.