Postat i: Musik Permalink Kommentarer [2]
Nu ikväll har jag sett en timme med höjdpunkterna från dagens fina dop. Blev rörd över Victorias bön i kyrkan. Hon visar att hon är mänsklig och visar både känslor och rörelse. Inte alla så stel som vissa kungligheter. Hon, Daniel och Estelle är som vilken liten familj som helst och samtidigt inte....
Ystads allehanda, AB, DN, SvD
Postat i: Mina dikter © Permalink Kommentarer [0]
17 maj
slår emot mig på löpsedeln
ingen kan missa
att det är
Norges nationaldag
17 maj
Det är min dotters namnsdag
och det är dagen..
17 maj
är den dagen
vi begravde vårt barn
17 maj
en dag vi aldrig kan glömma
trots att mycket som skedde
den dagen är som en dimma
17 maj
då stod jag vid din kista
med min röda ros
och orden som fastnade
i min mun
fick bara fram en viskning
Dikt © Gunilla Karlsson 070516
Postat i: Min sorg efter mitt barn Permalink Kommentarer [0]
Jag håller alla mina tummar och tår för dig!
Postat i: Musikblandning Permalink Kommentarer [0]
Fråga doktorn som inte alltid vet bäst!
Måndagens program rörde upp mångas känslor!
Vi är många som e-postat våra reflektioner över Dr Gunillas uttalande och hoppas att det följs upp...
Detta är de rader jag skrev på min blogspotblogg efter programmet. Blev så arg och ledsen :(
Idag har jag uppdaterat med följande:
Jag skrev ett brev till doktorn och mailade det både till svt och till programmet Fråga doktorn och lade även ut det på Facebook. Där har jag fått oväntat mycket positiv respons, över hundra gilla, massvis med kommentarer och flertal som delat brevet vidare. Därför känner jag mig så stark att jag även vågar lägga ut brevet här på bloggen.
Jag kan inte smälta dina ord i måndagens program. En kvinna hade skrivit till er om sin kroppsliga smärta i sorgen efter sin son. Du förespråkar läkarbesök, sjukgymnast och motion. Du säger rakt ut i rutan "Tre år är ganska lång tid och då tycker jag att man bör ha hittat ett nytt liv!!!!"
Om du bara visste.... :(
Tre
år är inte särskilt lång tid i sorgen och saknaden efter ett barn. Om
du hade haft erfarenheten hade du inte uttryckt dig så klumpigt! Det var
som ett slag i magen på mig och alla oss som har förlorat barn. Vi
kämpar varje dag med att leva vidare med saknaden och längtan efter
barnet vi förlorat.
Jag tänker på det
första året när allting gjordes i mer eller mindre i chock. Under andra
året kändes samma händelser och dagar smärtsamma och på tredje året
började man så smått inse att det här kommer att bestå livet ut och det
gäller att lära sig "leva" med det!! Det gäller att ta sig igenom
födelsedag, årsdag, jul, helger, mors och fars dag och alla speciella
datum och dagar år efter år.
Att förlora ett barn innebär
sorg och saknad så länge man lever, inte bara att sörja över det som
var utan också en sorg över det som aldrig blev. Sorgen efter ett barn
kan aldrig bestämmas i år, det blir ett sätt att leva med den livet ut
istället. Om du hade förlorat ett barn hade du aldrig uttalat dig på det
vis som du gjorde i tv-rutan i måndags!
Den största
hjälpen för mig måste jag framhålla är kontakten med andra föräldrar som
också har förlorat barn. Tillsammans blir vi starka! Vi kämpar vidare i
våra liv som för alltid blir förändrade men ingen av alla jag lärt
känna har någonsin sagt att det känns bra efter endast tre år. Jag och
många av dessa föräldrar hoppas på en ursäkt i kommande program.
Mvh Gunilla Karlsson
Postat i: Min sorg efter mitt barn Permalink Kommentarer [5]
med huvudet på skaft och hjärtat på rätta stället. Jag har precis suttit och sett inslagen med Loreen som gäst i morronsoffan. Mer mjuk och karismatisk artist har jag sällan sett och hört. Skulle i så fall vara Di Leva som manlig motsvarighet. All lycka önskar jag Loreen i den kommande Eurovison Song Contest och i hennes fortsatta karriär!
Postat i: Div. Permalink Kommentarer [2]
Har ni inte sett frågan som redaktionen lagt som ett litet PS?
Vem är din drömgästbloggare? Tipsa mig på redaktionen så bjuder vi in era favoriter!
Jag skrev några namn som kom för mig just i den stunden. Vad tycker ni andra? Kunde vara kul att se vilka ni andra passagenbloggare önskar som gäster. Jag "vågar" inte tipsa om fler namn nu....
Postat i: Div. Permalink Kommentarer [0]
Postat i: Div. Permalink Kommentarer [2]
hos alla som arbetar med människor inte minst hos Försäkringskassan!!
Dagens stora nyhet är facebookinlägget som skrevs av pappan som förlorade ett barn för ett halvår sedan och i veckan fick ett telefonsamtal från en handläggare på Försäkringskassan att
han nu blivit utförsäkrad trots läkarintyg på att han inte klarar av
att arbeta heltid så snart efter dotterns död. Jag förstår inte hur FK
arbetatar och känner för människor med olika tragedier och livsöden. Var
har mänskligheten blivit av? Är det inte dags att tänka annorlunda och
tänka med hjärtat, inte med paragrafer och pengasparande?
Inlägget har skapat rubriker och kom även upp på tv-nyheterna ikväll.
Bra, tycker jag att viktiga saker lyfts upp till ytan. Ingen som inte
själv har drabbats av förlusten av ett barn kan känna och veta vad
personen i fråga klarar av. Även om sorgen i sig inte är en sjukdom är
den ett tillstånd som har likheter med depression och ingenting blir
någonsin som tidigare i ens liv. Det är inget man lär sig av med på
futtiga sex månader. Det är en process som startar och alla föräldrar
skulle fan i mig ha guldstjärnor för att de lever vidare, ett arbete som
är mer än ett heltidsarbete.
Efter folkstormen vill nu Försäkringskassan ha ett möte med pappan och många vill säkert veta vad de säger efter allt detta. En ursäkt är väl det minsta man kan vänta sig!
Postat i: Min sorg efter mitt barn Permalink Kommentarer [0]
så vacker, så sorglig, så sann. Såg denna idag på min väns facebook-logg och vill dela den med er alla...
Postat i: Div. Permalink Kommentarer [0]
Genom mitt bloggande under snart sju år har jag fått kontakt med många bloggvänner som delar min tro, många av dessa är själva mammor som förlorat ett av sina barn. Jag säger ofta att bloggvärlden är fantastisk, just för att den öppnar så många nya dörrar...
Igår kväll läste jag ett blogginlägg hos Lisa, en av mina änglamammevänner, som berörde mig till tårar av glädje för hennes skull och för ytterligare ett bevis om att våra änglar är nära oss och att det gäller att bli öppen för alla tecken vi får.
Idag när jag vaknade tänkte jag återigen på Lisa och på hennes starka upplevelse och kände att jag också vill skriva ner några ord om hur värdefull kontakten mellan oss änglaföräldrar blivit och att det är tack vare våra änglabarn som vi lärt känna varandra på alla dessa olika sätt som bloggar, samtalsgrupper, föreningar för oss som förlorat barn och olika nätverk. För många av oss är dessa kontakter också starten på att på olika vis vilja träffas och mötas även i verkliga livet.
Postat i: Änglar Permalink Kommentarer [5]
Postat i: Div. Permalink Kommentarer [0]