Vi ska alla dö! Vad vill du ska hända med din blogg?
Ett inlägg hos Bloggvärlsbloggen som skapade många tankar hos mig och fick mig att skriva följande inlägg.
Diskussionen kring frågan verkar angelägen och viktig för många, som hakat på och kommenterat hos Bloggvärldsbloggen, som nu har ett nytt inlägg ute: Döden - en del av livet.
Alla är inte eniga, somliga vill radera allt medan andra tycker det är självklart att finnas kvar på nätet också efter döden.
Tonårsmorsa har idag ett fint inlägg om Alter Ego´s bortgång från IRL och bloggvärlden Läs det!
Dagen efter Alter Egos död tände jag ett ljus för henne och skrev några ord om hur vi vid några tillfällen hade kontakt med varandra via bloggarna.
Hur tänker du? Vill du leva kvar på nätet efter din död?
Postat i: Div. Permalink Kommentarer [9]





























Hej vännen!
Hoppas allt är bra med dig. Nu har jag länkat till din blogg från min.
Kram
Carina
Skrivet av Carina Persson den 02 augusti, 2009 kl. 21:38 #
Vilket fint inlägg och inte minst bilden. Tack för att du skriver om Helene. Det får mig att känna mig... närmare henne på något sätt... och det får mig att känna det som om hon inte blir bortglömd!
Skrivet av Tonårsmorsa den 02 augusti, 2009 kl. 21:46 #
Bra funderingar och tankar som borde diskuteras innan det är för sent.
Jag har skrivit och jag har pratat med mina barn om hur jag vill ha det. Vill de något annat den dag jag inte längre finns så är det upp till dem att göra som de vill, men det förutsätter att de är helt överrens. Om inte så är det min önskan som gäller.
Jag vill gärna ha kvar mina texter på nätet, mina bloggar bla.
Kram - Anna
Skrivet av Anmaja den 02 augusti, 2009 kl. 22:31 #
Bra tanke. Jag skulle föredra att min blogg blir kvar därför att då finns även min dotters minne kvar, den kan kanske vara till hjälp för andra i samma situation, vem vet.Det är min vilja men om mina barn anser något annat och är överens då får det bli som de bestämmer. Det är ju också en historia om ett liv som mamma, mormor och farmor.
Kram
Birgitta, Carolas mamma
PS. Min dotters hemsida,finns fortfarande kvar. Den handlar mest om kontakten med hennes hundvänner.
Skrivet av Birgitta den 02 augusti, 2009 kl. 22:57 #
Det mest intressanta är väl hur anhöriga känner för att en blogg finns kvar. När man är död så bryr man sig inte så mycket själv.
kansake borde lösenord finnas i ev testamenten eller hos någon man har förtroende för?
Jag funderar på det ibland.
Skrivet av maria den 04 augusti, 2009 kl. 08:13 #
Jag och Johan, min make som dog för fyra månander sedan, pratade rätt mycket om sådana här saker innan han dog. Johan ville att hans blogg och Facebook sida skulle finnas kvar så länge det går. Jag läser inte bloggen så ofta, men FB går jag in på rätt ofta och skriver meddelanden till honom... och jag ser att hans vänner gör likadant... det är rätt skönt att se att jag inte är ensam i min lite udda konversation med Johan!
Kram Cecilia
Skrivet av 79.102.208.24 den 04 augusti, 2009 kl. 08:45 #
Hej Gunilla!
Ja, vad händer egentligen med bloggen här på passagen om man dör.
När jag blev riktigt sjuk i julas och låg på intensiven efter akutoperation och sedan avdelning då det varit nära att lämna in så slog den tanken mig faktiskt när jag låg där.
Vad skulle hända med bloggen?
kanske en konstig tanke när man är sjuk men likväl så kom den.....
Skrivet av mia den 04 augusti, 2009 kl. 11:10 #
Tack till er som vågat svara på den för många känsliga frågan!
Kram Gunilla
Skrivet av Gunilla den 05 augusti, 2009 kl. 10:18 #
Jag kanske är lite sent ute, men bättre sent än aldrig. Jag har haft betänketid. Just nu känner jag så här:
Eftersom jag verkligen försöker att lägga ned min själ och mitt hjärta i det jag skriver, så skulle jag idag vilja ha kvar min blogg om jag skulle dö. Jag kanske inte alltid lyckas med det jag vill, men jag har i alla fall försökt. Och det är OK att misslyckas, kanske märks också det ibland i min blogg, jag hoppas det. Om inte annat när jag får in felvända bilder... Och säkert många andra gånger också.
Som ett litet frö av mig till kanske just i den stunden mina allra närmaste, så skulle jag vilja att min blogg fick bli om jag dog just nu.
En del människor har nog alltid känt så, genom tidens gång. Då tänker jag på allt från hällristningar till romaner och dikter.
Kanske att jag borde anteckna det någonstans? Till mina närmaste? Jag tror det. Så att de slipper fatta beslut om det själva.
Kramar och tack till dig som tog upp frågan. Jag hade inte tänkt alls på det här förut.
Skrivet av Maskroskvinnan den 05 augusti, 2009 kl. 13:24 #