I onsdags gick jag till kyrkogården innan jag gick till arbetet. Jag plockade bort alla utbrunna ljus och marschaller och tog några kort på graven. Jag vill ha kort och har kort från alla olika speciella dagar under åren.
Graven är viktig för min del även om jag tänker mig att mitt barn inte finns där. Han finns ju överallt. I graven finns stoftet av det som är kvar av hans kropp. Det är så jag vill tro och vill bli respekterad för vad jag tror. Jag har talat om för min familj att jag själv vill hamna i samma grav när den dagen kommer.
Nu har jag fått hjälp av sonen att tömma kameran och få över korten till min dator. Jag klarar fortfarande inte av detta moment på egen hand och låter alltid mitt eget dataproffs sköta den biten...
Jag tycker inte om hösten. Jag gillar inte alla löv som varje gång är på graven. Jag plockar och plockar till ingen nytta. Bilden är verkligen höstig, men visar trots allt en del av de vackra blommor som kom till graven i tisdags på Rickards dag:
Gråt inte vid min grav
Jag finns inte där
Jag finns i solens
Spegelbänk på fjärden
jag finns i vindens lek
över böljande sädesfälten
Och när du i tidig morgon
Väcks av fåglars kvitter
Är det min röst du hör
Så gråt inte vid min grav
Jag är inte död
~okänd~
Postat i: Min sorg efter mitt barn Permalink Kommentarer [11]
Jotack, det är bra med mig. Bara så himla trött och har sovit en stund efter jobbet.
Slipper laga mat idag då jag ska bort till vänner, så gott och skönt.
Jag tycker om hösten och dessutom att den är så vacker.
Din sons grav är fin, även med höstlöv på. Det är rätt för årstiden.
Jag ser det som att när alla växter dör så är det en förberedelse till
att det ska komma en vår igen. Naturen vilar bara lite, en liten stund.
Så fint hjärta med gravljus och blommor - jag tror jag fick en idé!
Kram - Anna
Skrivet av Anmaja den 23 oktober, 2009 kl. 15:51 #
Så fint du gjort vid graven Gunilla, du är något av en dekoratör, så där fint skulle jag aldrig klara av att göra.
Jo så är det också tror jag, de finns här ibland oss. Ibland kan jag tom känna att min pappa som inte finns i livet, är här hos mig och påverkar mina beslut. Det kanske låter dumt, men det är så jag känner.
Och jag tror att det finns starka personlighetet, de kan ta över ännu mer, fast man ínte är medveten om det. Kanske är det så att din son Richard var och en stark personlighet ?
Jag vet inte vad du tänker när jag skriver detta, men jag har inte svårt för att prata om döden och livet efter detta. Det är ju en del av livet.
Skrivet av Carola den 23 oktober, 2009 kl. 17:33 #
Du får starta upp en facebook. Janne, Donna, Nina och några till är där och det kunde ju vara roligt med dig där också. Ja, mitt bloggande avtar mer och mer, men avsluta den vill jag inte. Är inne och läser bloggar och skriver när jag känner för det. Sen har jag ju många av er i min maillista, så just nu trivs jag bäst med min facebook.
Kram Chris
Ps. Rickards grav är fin alla årstider
Skrivet av chris den 23 oktober, 2009 kl. 19:27 #
Din blogg är så oerhört fin och känslosam. Jag känner verkligen med dig. Min son gick bort för 30 år sedan men det har varit en enorm kamp,
Du är en mycket stark kvinna och hoppas jag kan sända över lite god kraft till dig. Var får du alla dina fina bilder ifrån?
Kram Susanne
Skrivet av susanne den 23 oktober, 2009 kl. 20:56 #
Hej Gunilla
Tack för alla kommentarer i min blogg. Jag finns numera här..klicka url..här trivs jag här känner jag harmoni..välkommen att hälsa på!
Ha det gott Gunilla
Kram
Skrivet av Kojiki den 23 oktober, 2009 kl. 23:12 #
Hej Vännen.
Tänker på dig och ger dig en god natt kram.
Jag har nog samma tankar som dig. När man dör så lämnar själen sin kropp för att sedan bevaka och skydda sina nära och kära. Du har ju själv så många bevis på att det är så. Jag tror i alla fall på det. Har själv varit med om att känna av en person som inte längre finns hos oss här på jorden. Visst finns din son här och håller ett vakande öga över sin underbara familj
Skrivet av Berit StuhrenbergWijk den 23 oktober, 2009 kl. 23:32 #
Hej Gunilla
Jag har flyttat min Blog från Passagen.
Min gamla Blog får stå kvar så länge.
Du hittar mig om du klickar på mitt namn.
Välkommen dit!
Skrivet av Ian McOwen den 24 oktober, 2009 kl. 14:01 #
Hej Gunilla,
Så fint du har gjort vid graven...
Viktig plats att kunna gå och hälsa på och göra fint.
Men han finns ju med dig överallt, det tror jag med...
Kramar
Skrivet av Leena den 24 oktober, 2009 kl. 15:06 #
Så fint du har gjort vid graven.
Jag tror också att de finns med oss.
Kram Susanne
Skrivet av Susanne den 26 oktober, 2009 kl. 17:48 #
Tack för alla kommentarer, ord och kramar!
En dag i taget...
KRAM
Skrivet av Gunilla den 27 oktober, 2009 kl. 13:35 #
Det ser SÅ fint ut Gunilla! Klart att din son finns där Du är inte på kyrkogården. KRAMAR
Skrivet av Eva-Marie den 30 oktober, 2009 kl. 18:30 #