Får mig att tänka på en av mina ängladikter som jag skrev en regnig sommardag 2007.
När änglarna gråter
När
änglarna gråter
Då regnar det
Jag väntar dig åter
men på det går jag
bet
Varje dag jag känner av
en längtan i mitt bröst
Det är som ett
öppet hav
som söker efter tröst
Men trösten går ej att finna
Måste
lära mig stanna kvar
Ej längre finns den kvinna
som jag en gång
var
Den kvinnan fäller mången tår
i stunder som hjälplös och
svag
Sommar, höst, vinter, vår
Dygnet runt, natt som dag
När
änglarna gråter
Då regnar det
Jag väntar dig åter
men på det går jag
bet
Dikt © Gunilla Karlsson mamma till Rickard
81-05
Dikten finns med i min bok "Det fattas bitar i mitt pussel".
Jag inser hur påverkad jag blir av vädret, igår lyste solen och det kändes lätt att stiga upp. Idag är en annan dag, regnigt och trist och mycket känns motigt :(
Längtar efter lilla barnbarnet som ska komma på besök en liten stund vid lunchtid. Hon får vara min sol idag och lysa upp min dag innan jag ska gå till arbetet och kvällens pass.
Postat i: Mina dikter © Permalink Kommentarer [0]