Några tankar...
28 juli kl. 11:30


Jag kan inte sluta tänka på följderna av det som hände i Norge i fredags. Jag har läst några av de överlevande ungdomarnas berättelser och bloggar med tårar i ögonen. Om  upplevelserna av skräck, fruktan och rädsla.

Jag har tänkt tanken om att det skulle kunna hända var som. Tänker på världens största scoutläger som just nu har börjat några kilometer härifrån. Vet att säkerheten där ska ökas på efter helgens terrordåd i grannlandet.

Jag har åkt tillbaks i mina känslor som mamma som nyss fått ett dödsbud på sitt barn. Kan känna med alla dessa familjer som nu börjar på sitt helvete som det är att mista ett barn. På allt som det bär med sig.

Jag har också tänkt mycket på terroristens mamma, en kvinna utan skuld till det som hänt. Ett offer även hon och jag blir berörd när man i media kan läsa om henne och vissa skuldbelägger henne. Hon är ju bara mamma, hon också...

Som vanligt när jag tänker en massa, så blir det en del i diktform. Några nya, men även en del äldre dikter går att relatera till all sorg.

Mina tankar går till Norge

 


Jag känner med er...

Jag tänker på alla familjer
som nu har förlorat barn, syster och bror
Några har förlorat far och mor
För alla dessa börjar en lång resa
med ett nytt sätt att räkna tid
I detta som nu blir livet efter,
i livet som trots allt fortsätter
och tiden innan blir livet före

Jag tänker på alla de som överlevde
Människor som kommer att bära
minnesbilder som aldrig kan raderas
De behöver kärlek, tid och hjälp
för att orka leva vidare
Många förlorade vänner och kamrater
och sorgen känns oändlig
Jag känner med er...

© Gunilla Karlsson 110725



Postat i: Div.  Permalink   Kommentarer [5]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/n%C3%A5gra_tankar
Kommentarer:

Det var fint skrivet Gunilla...Jag har också tänkt mycket.
Men nu orkar jag inte tänka mer.

Trevlig kväll.

Skrivet av Carola den 28 juli, 2011 kl. 22:00 #

Åh, så känner jag mig. Att det kan hända igen, var som helst och sorgen hos de som överlevde, de som såg, sorgen hos de anhöriga. Jag gråter så fort jag läser eller ser om det. Men samtidigt sa någon att förmågan att känna empati är god, för tydligen saknas den hos många numera. kram

Skrivet av cathrin den 29 juli, 2011 kl. 10:59 #

Carola, onekligen startar en massa tankar av det som hänt!
Cathrin, det är inte fel att gråta och bli berörd. Det finns ändå så många känslokalla människor i världen :( Han som orsakade detta är en ond, empatilös och totalt känslokall djävul!

Kram

Skrivet av Gunilla den 29 juli, 2011 kl. 17:03 #

Så vackert du skriver om det fruktansvärda som har hänt, Gunilla. Jag har också haft mina tankar hos mamman och jag känner med henne så som jag känner med de andra som drabbats.

Så klart att det här river i gamla sår också i dig. Det är naturligt, man blir påmind om det som gjort ont i en själv när man ser andra människor sörja. Därför är på något sätt alla människors sorg allas vår sorg. Det ligger något vackert i det, tycker jag, även om det handlar om smärta.

Stor kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 30 juli, 2011 kl. 13:42 #

Tack Anna-Karin!

KRAM

Skrivet av Gunilla den 31 juli, 2011 kl. 08:23 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten